Rosa pratbubbla där det står Här får du reda på vad som händer i FunkTek!BLOGG

Slutet gott, allting gott?

Jag har jobbat som testpilot i Funktekprojektet sedan början av 2016. Det har varit ett väldigt intressant och lärorikt år. Innan har jag tyckt att jag varit hyfsat insatt i tillgänglighetsfrågor men jag har i och med projektet lärt mig massor jag inte haft en aning om innan. Jag har fått många viktiga insikter och öppnat ögonen mycket mer för andras funktionsvariationer och vad som krävs i själva tillgänglighetsarbetet.

Att jobba med tillgänglighet är en ständigt pågående process som alltid kommer att behöva utvecklas. Det finns exempelvis vissa riktlinjer som ska följas vid nybyggnationer men det räcker inte med att tänka ”Nu har vi en färdig mall som vi tillämpar överallt och alltid”. Jag har otaliga gånger stött på situationer där jag märkt att folk försökt jobba med tillgänglighet men utan att det funkat hela vägen. Vad är det för idé att ha rullstolsplatser på ett tåg om en inte kan komma in på tåget för att det saknas någon form av hissanordning?

Tillgänglighet kostar, men det ger också så mycket mer tillbaka i form av fysisk och psykisk hälsa, arbetstillfällen och köpkraft. En viktig insikt är att allt inte heller behöver vara stort och dyrt för att saker ska bli bättre utan det är lika mycket kunskap och förståelse som behövs som ekonomi.

Det krävs också en ödmjukhet och förståelse för att folk inte alltid tänker på saker eller förstår hur en har det. Vi i Funktek är inte perfekta och långtifrån klara i tillgänglighetsarbetet. Vi har löst vissa delar medan andra inte blivit riktigt som önskat och det har funnits situationer där vi tyvärr inte heller har lyckats hela vägen att tänka på allt. Det kan lätt få en att skämmas väldigt mycket men jag tänker att det istället kan vara bra att ha som ögonöppnare för att även förstå andras perspektiv, att allt inte behöver vara illvilja utan att en faktiskt ofta inte ens har tänkt tanken. Däremot tycker jag att det är en skam att tillgänglighetsarbetet i samhället går så långsamt och att inte ens de lagar och konventioner som faktiskt finns efterlevs.

Jag önskar verkligen att många fler ställen skulle jobba som Funktek – med testpiloter som faktiskt är i situationen och kan ha en större förståelse för att det kan behövas andra saker än det som står i ”tillgänglighetsmallen”. Jag tänker att det borde ge mycket mer att jobba med människor som faktiskt har personlig erfarenhet av vilka problem som uppstår än personer som bara läst om det. Det är samma sak som att det är en grej att vara hetero och föreläsa om homosexualitet, en annan sak att faktiskt vara det och prata om det. Det skulle också skapa större tolerans och insikt i att vi är människor vi också med olika tankar och känslor, vi har bara annorlunda förutsättningar.

Men Funktek har varit otroligt mycket mer än fysisk tillgänglighet. Funktek har varit möten i vänskap och kärlek, intressanta diskussioner, skratt, glädje, inkludering men även frustration över alla situationer där en inte inkluderas. Något som varit underbart med Funktek är att jag fått vara i ett sammanhang där jag inte behövt känna att det är jag som är krånglig och i vägen utan vi har hjälpts åt att stötta varandra för att försöka hitta lösningar där alla kan vara med. Vi har varit människor med olika bakgrunder, åldrar, tankar och idéer om livet men oavsett har vi kunnat arbeta som en förenad kraft med ett gemensamt mål, en värld för alla där vi kan delta och ha en bra livskvalitet oavsett funktionsvariation.

De senaste månaderna har jag varit inne i en svår livskris där jag undrat varför jag lever, vad jag kämpar för, varför jag hela tiden ska behöva kämpa så mycket och om det är värt det. Det har många gånger känts som att det skulle vara mycket enklare att hoppa av tåget och säga upp sig från livet när världen inte funkar som en önskat. Jag har tillräckligt mycket att kämpa med känslomässigt ändå och om en då lägger på ett ton krångel i världen utanför blir det alldeles för mycket. Tillgänglighet är livsviktigt. Nu tar vi nya tag och fortsätter kampen på annat håll.

Av: Angela Åquist

Underbara Sverige…

Fridas verklighet

Jag har äntligen fått flytta hemifrån efter en lång väntan. Jag fick en fin anpassad lägenhet, en tvåa. Lägenheten ligger i ett så kallat serviceboende. Jag kan få hjälp när jag behöver under dagarna och så har jag trygghetslarm på natten på grund av min epilepsi.

Det var en lång väntan, jag fick stå ut med att bara ha boendestöd ett visst antal timmar om dagen och det var timmar som var i kalendern. Det var en tuff period med nekad assistans och väntan på serviceboende. Äntligen bor jag i en lägenhet med min epilepsihund Dexter.

Sverige behöver dock lära sig att man inte ska behöva vänta på hjälpen man behöver när man har funktionshinder. Nu väntar jag på att få en bostadsanpassning, jag får även leva som en fattiglapp då jag inte kan söka bostadsbidrag från försäkringskassan förrän jag har fått hyresfaktura. Den bostadsanpassning jag behöver är att koppla in diskmaskin och tvättmaskin. Innan arbetsterapeuten kommer att ordna det, ska vi fixa ny rullstol som jag har behövt ett bra tag. Efter det så ska vi fixa så att jag kan sätta rullstolen på permobilen och efter det ska jag byta arbetsterapeut. När jag har lärt känna henne ja då kan vi söka bostadsanpassning som jag hade behövt förra veckan!

Sverige är mer anpassat är många andra länder här i världen. Samtidigt som samhället behöver lära sig att vi med funktionshinder inte blir friskare med massa papper, massa ansökningar, inte minst men sist – verkliga möten. Människor får mycket att tänka på när de flyttar hemifrån men människor som behöver lite extra stöd och hjälp i livet, får dubbelt så mycket att tänka på. Självklart är det superkul och spännande. Jag har fått bra hjälp från boendestöd när det har varit rätt personer. Idag vet jag att det finns bra hjälp bara jag ringer eller sms:ar, eventuellt larmar. Det vi behöver nu är fler rätta boenden, fler som behöver ska få assistans, bättre sätt att få hjälp från Försäkringskassan, mer hjälp från habilitering med mera.

Bilden är från Svenska hjältar -  "Dexter fick ledigt när matte tog över diskot". Hunden Dexter vann årets djurhjälte.

Bilden är från Svenska hjältar – ”Dexter fick ledigt när matte tog över diskot”. Hunden Dexter vann årets djurhjälte.

Borås var först på väg att sätta mig på gruppbostad på grund av mina behov. Jag sa nej, ingen gruppbostad – jag vill ha egen lägenhet. Ni ger mig ingen assistans men boendet ni tycker jag ska ha, är gruppbostad. Jag bad om ett möte med han som gav mig boende. Innan han skulle ge mig boende tyckte jag att han skulle få se vem ja var. Han ändrade sig när han lärde känna mig och när jag fick lägenheten och han sa hejdå, sa han också att jag var cool. Gubben som gav mig boende blev plötsligt en helt annan man när han lärde känna mig.

Jag tror egentligen att papper och allt sådant inte fungerar. Det går inte att jämföra personer med papper. Att bara kolla upp personer på pappret eller datorn, ifall personen behöver det hjälpmedlet, fungerar inte. Vi är alla unika personer och behöver olika mycket stöd. Beroende på funktionshindret men också hur mycket vi gör i vardagen, vad vi gör och hur vi är för livet.

Förutom denna kamp så har vi funktionshindrade även den vanliga kampen med räkningar, hyra, mobil, internet, köpa mat och mycket mer. Jag har varit väldigt trött under denna period, och flyttade den 2:a januari 2017. Började läsa engelska sju på komvux 9:e januari. Nu börjar räkningar komma, jag vågar inte köpa någonting förutom det jag behöver. Det jag önskar är att försäkringskassa m.m. kunde vara lite snabbare.

Hoppas ni har det bra, ja jag har det toppen förutom mycket i huvudet och hjärntrötthet. Det viktiga är att vi är modiga och starka, kämpar, är oss själva och framför allt – lyssnar på oss själva!

Mvh Frida Bergström

Funktek-vibbar

Här kommer en liten radda med positiva upplevelser från Funktek, som vanligt med er Bloggbobba, så blir det lite huller om buller, fast 100 gånger mer strukturerad än min hjärna.

Bilden visar en gul vepa till vänster om bilden där det står Funktek. Till höger om bilden sitter det människor på stolar med ansiktena vända mot en scen så vi bara ser ryggen på publiken.

Från en Funktek-dag

Mycket av det som varit bra med Funktek:

  1. Alla nya intryck vi fått. Det har gett mängder med nya idéer och tankar. Det tar jag med mig ut i vardagen.
  2. Alla nya olika och spännande personer man fått tala med och fått utbyta idéer med. Vi har mängder med olika funktionsvariationer, vilket skapar alla möjliga infallsvinklar.
  3. Att man fått vara den man är, utan att behöva göra sig till. Här är man accepterad för den man är.
  4. All ny kunskap som kommit till en. Det är som att ha gått kurs i sociologi, musée-vetenskap, pedagogik, psykologi, människokännedom, kultur, att lära sig mer om olika funktionsvariationer, normkritiskt tänkande, historia och mycket mer!
  5. Alla spännande workshops – det har varit alltifrån textens storlek på montrar, till mängden utrymme som krävs för en rullstol att komma fram, till vad som gör ett besök unikt för varje individ – där alla våra funktionsvariationer varit det avgörande för att komma fram till nya kunskaper kring hur man kan tänka för att göra allt mer anpassat. Nu hoppas jag att all kunskap vi delat med oss av kommer göra skillnad på stadsmuseet men även i kulturen och i samhället i övrigt.
  6. Mycket av den här kunskapen hade aldrig uppkommit om vi inte slagit våra kloka huvud ihop!
  7. Vissa har blivit vänner för livet.
  8. Det känns som att det vi gjort är något nyskapande och unikt och att allt vi gjort och gör, skapar stor skillnad och förändring.
  9. Det har varit spännande att få uppleva alla olika utställningar och lokaler här på Stadsmuseet. Biblioteket med sina gamla gubbar i gips och sten och roliga skyltar. Gamla vikingasmycken och mycket mer.
  10. Jag tycker det är spännande att ha fått vara med i Malmö tex, och hållit i en workshop för museepedagoger, i Funkteks anda. Vi märkte hur mycket aha-upplevelser pedagogerna fick efter att vi varit där, skapat lite rabalder, föreläst och hållit i workshops :)
  11. Vi har verkligen varit med och skapat en riktig, professionell, tillgänglig utställning i och med Urbanum. En av världens första utställningar som haft hjälp av så stor kompetens på området, som vi ju besitter. Det är jäkligt häftigt! Kom nu hit och upplev Urbanum och kom gärna med feedback :)
  12. Våra kära, smarta, coola, pedagogiska, förstående, pålästa ledare i bokstavsordning: Daniel, Hanna, Jenny, Lillian, Lisa, Rebecca och Shorty ett kort tag. Ni har gjort allt väldigt bra och underlättat alla workshops. Kommer sakna er mycket när projektet är slut.
  13. Allt folk från Interaktiva institutet – många roliga prylar och lösningar har vi fått testa.
  14. Det grymt goa kaffet från den knäppa bryggaren i fikarummet, som jag haft många tvister med.
  15. Våra roliga fester och träffar! Alltifrån glöggmingel till karaoke.
  16. Det finns så mycket jag inte tänkt på tidigare, som kan underlätta inom flera områden. Som hur man strukturerar upp möten, hur man gör så att alla känner sig inkluderade.
  17. Resan till Polen där jag testade lite av vårt ”Funktänk”. På många sätt ligger vi långt före i Sverige, men det är ju ingen anledning att slå sig för bröstet.
  18. Funktek är guld!
  19. Alla positiva kommentarer jag/vi fått från folk som både har med tillgänglighet att göra men även dem ”utan problem”.
  20. FUNKED FOR LIFE

En vision:

Jag hoppas och tror att våra ansträngningar sprider sig som ringar på vattnet och tar sig vidare ut i Sverige, Europa och Universum och gör så att alla platser blir tillgängliga. Tänk att ha ett betygssystem:

5 Funktek-symboler är ett exemplariskt omdöme, 1 Funktek-symbol är lika med usel tillgänglighet. Tänk en biograf, där flera föreställningar är syntolkade, det finns bra platser för rullstolar, det är väl utmärkta stråk så man inte snubblar inne på biografen, varje nummer på stolarna är upplyst, så man slipper chansa sig fram. Vilken dröm.

Eller på en restaurant: menyn är både på punktskrift, det går att få den uppläst, den är tydlig och skriven med stort typsnitt. Där servitören beskriver maten, vad det är man har på tallriken. Där servitören också kan beskriva konsistensen för dem som har problem med tex ”trådig” mat. Där servitören beskriver miljön för dem som har synnedsättning eller kan beskriva varför det ser ut som det gör (för mig som vill veta varför det ser ut som det gör och kan fundera i timmar på det 😉 ). Där man kan få maten serverad efter ens egna förutsättningar: om det är lättare att äta ur djup tallrik med sked, så ska det inte vara några problem. Där det ska finnas bord som är höj och sänkbara. Där ens funktionsvariation inte ifrågasätts.

Jag har säkert glömt massvis av positiva grejer med Funktek, men detta kom jag på nu.

Kom gärna med egna tankar om vad som gjort Funktek så bra :)

Glöggmingel/Glöggstress?

Så här i början av det nya året, kommer ett inlägg från Ros-Marie om två olika upplevelser hur det kan vara att delta i ett mingel och hur man kan göra för att underlätta för oss med funktionsvariationer.

Fredagen den 16 december gick jag konstigt nog på två glöggsammankomster efter varandra, fast en brukar vara nog att ta knäcken på en stresskänslig person som mig som har ADD. (Fredrik tillägger: Attention Deficit Disorder – Uppmärksamhet, koncentration, underaktivitet, stresskänslighet och igångsättning är några vanliga ”problem”).

Men det vart en intressant studie i hur jag fungerade, och tyvärr drog Funktek nitlotten. De hade lagt upp allt pyssel, och satt alla vid ett långbord för att pyssla och verkligen umgås. För mig var det på tok för stor kaka information att ta in vid ett och samma tillfälle.

Ros-Marie Johansson bor på Guldheden. Hon är konstnärligt intresserad av allt ifrån foto till akvarellmålning. Hon har varit med Funktek i ca 2 år. Hennes funktionsvariation är ADD.

Ros-Marie Johansson bor på Guldheden.
Hon är konstnärligt intresserad av allt ifrån foto till akvarellmålning. Hon har varit med Funktek i ca 2 år. Hennes funktionsvariation är ADD.

Som tur var fanns det en hörnstol dit jag kunde rädda mig, äta min lussebulle stillsamt samtidigt som lyssnade på musiken. Men i mitt stilla sinne undrade jag vad de på Funktek hade tänkt, samt att jag längtade efter små öar i rummet. Ett bord där man gjorde flätade hjärtan, en med girlanger, ett hörn för bara prat etc. Det blev inget pysslat för mig eftersom det var för mycket inspiration och intryck på en och samma gång. Men mina funderingar varade inte så länge för det var några till som flydde in i hörnens lugna ro, och vi hade ett givande samtal.

Trött i skallen gick jag iväg till nästa glöggsammankomst, lite orolig men sagt är sagt. Jag var inte mer trött än jag var tidigare eftersom de hade valt små, men många bord istället för långbord, med fyra-fem personer vid varje bord. Då blir det lättare att veta vem jag ska tala med och lyssna till. Jag hade t.o.m. riktigt trevligt.

De små borden räddade mig även från den jobbiga situationen som kan dyka upp på mingelpartyn, att personer som vill tala med en dyker upp från håll och kanter, lägger sig i samtalet etc. Det var verkligen ett givande samtal.

Så underlätta för era medmänniskor med många små bord. Man kan ändå inte tala med alla vid ett långbord. Och ser ni någon fly in till ett hörn, hjälpa till med disken eller något annat ”asocialt” så är personen inte asocial eller ledsen utan kanske bara vill andas lite. Det kan även vara så att personen i fråga har en annan upplevelse av vad som är festligt än vad du har, och tycker att det som vi har kommit överens om i vårt samhälle ska vara festligt, bara är uttröttande.

Av Ros-Marie Johansson, 12 januari 2017

Appar

Idag kommer några appar som kan öka tillgängligheten inom både kultur och när du kan tänkas kan behöva gå på toaletten 😉

http://www.frittframapp.se/
Fritt Fram är en app som är utvecklad för att hjälpa personer med tillgänglighetsbehov.

http://www.sf.se/Tillganglig-Bio/
Appar för tillgänglighet på bio. Iphone och Android.

http://taptapseeapp.com/ (hemsidan på engelska).
En igenkännings-app. Man tar foto, och kan få berättat vad som syns på bilden. Den finns både till Iphone och Android.

http://www.wheelmate.com/
Ladda ner vår app WheelMate™ som kan hjälpa dig genom att visa vart toaletter och parkeringar som är handikappanpassade finns nära dig. Både Iphone och Android.

https://itunes.apple.com/se/app/tillbio/id629282203?mt=8
Appen används på bioföreställningar för syntolkning. Endast Iphone.

https://itunes.apple.com/se/app/rikstext/id423541918?mt=8
https://play.google.com/store/apps/details?id=se.dogood.rikstext&hl=sv
Textad teater. Denna app används vid Riksteaterns textade föreställningar – du får replikerna som text direkt i din egen telefon. Textning förekommer både på svenska, som stöd för döva eller personer med hörselnedsättning men också till andra språk.

Länkar och julfika

Idag har det filmats för Funkteks slutkonferens, en liten sammanfattning på video kan man väl kalla det. Snart är det dags för julfika, ser verkligen fram emot det, många Funktek-piloter kommer att närvara. Mysigt 😀

Idag kommer några intressanta länkar om vad som försiggår i landet just nu, kring tillgänglighet inom kulturen. Tänker att Funktek varit en så stor kraft inom detta området, vi får ta åt oss lite av äran att det pratas så mycket mer om kultur och tillgänglighet 😉
1. Från utställningen Kännbart som nu huserar på Göteborgs stadsmuseum: Ett citat ur texten: ”– Saknar man syn, vad finns det då att känna på i många konstutställningar? För oss var den ultimata utmaningen att ha en utställning för dövblinda, för de är de mest bortglömda av alla, säger Annika Ottander.”
1. Så här skriver riksutställningar om tillgänglighet:
”Under hösten anordnar vi fyra seminarier om tillgänglighet. Vi vill uppmuntra till ett aktivt arbete med tillgänglighet för att alla skall ha möjlighet att besöka museer runt om i landet.”
2. Nya tillgänglighetsdokument. ”Här finns till exempel en rapport från Arts Council i England. Den behandlar projektet Unlimited som är the Arts Council’s flaggskepp på området. Studien visar vad i projektet som fungerat och varför.”
3. Ny bok om syntolkning:
4. Min gamla hemstad kommer med bra riktlinjer: Tillgänglighet blir bedömningsgrund i Halmstad för att söka kulturbidrag.
5. Kulturrådet arbetar mellan 2011 till 2016, med uppdrag från Regeringen,
http://www.kulturradet.se/Tillgangligt-kulturliv/Nyheter-tillganglighet/2016/Insatser-for-ett-tillgangligare-kulturliv/

Bilden visar ett urholkat ljust träd, en hand hänger ut genom ett hål i trädet. Ett naket ben hänger ut från trädet. Ur handen trillar det bark och sågspån ner på ett golv. Trädbiten kan nog vara 3 meter långt och en meter högt.

En trädstam från projektet Kännbart, som nu huserar på Göteborgs stadsmuseum. Trädet går att spela på!
Syntolkning: Bilden visar ett urholkat ljust träd, en hand hänger ut genom ett hål i trädet. Ett naket ben hänger ut från trädet. Ur handen trillar det bark och sågspån ner på ett golv. Trädbiten kan nog vara 3 meter långt och en meter högt.

Megamind!

Vi höll en workshop för museepedagoger på Akvariet i Malmö, för några veckor sedan, för att visa hur vi går tillväga när vi utforskar och utvecklar utställningar. Pedagogerna tyckte det var väldigt intressant och tankeväckande. En jobbade på Megamind på Tekniska museet i Stockholm och hon bjöd in mig till utställningen.

Så i mitten av november när jag och min son skulle besöka en kompis i Stockholm, passade vi på att ta oss ut till Gärdet nära Kaknästornet.

Megamind har också fått stöd av Arvsfonden som Funktek. Det är en del av tekniska museet som enligt informationen ska vara mycket tillgänglig. Bla står det så här på den lättlästa hemsidan:

”Digitala skyltar för alla
I MegaMind finns nästan 50 stationer att utforska. Överallt finns digitala skyltar som berättar vad som händer just där. Informationen finns i de här versionerna:
* Text med uppläsning (du kan själv välja textstorlek och kontrast)
* Teckenspråk med textning
* Text med symbolstöd (detta är en kortare text med det viktigaste)
* Synanpassat (större text med högre kontrast, uppläsning och enkel ljudnavigation)”
Vi kom dit 1430 och det var lite människor då, vilket jag uppskattar. Lätt att hänga av sig kläder och vänlig och rolig informationspersonal. Dock tog det ett tag att hitta till själva Megamind, vi fick gå igenom tekniska museet först. Skulle vilja att skyltningen till utställningen vore bättre,så att man vet hur långt in den är tex. Gärna som en stig i kontrasterande färg på golvet som man kunde följa in till utställningen.
Vi tillbringade nästan två timmar på ”rörelsedelen”, så kul var det. Vi gick hinderbana, hoppade, testade balansen och lite annat. Tyvärr tror jag vissa vissa delar är svåra att göra om man har en synskada eller sitter i rullstol, speciellt hinderbanan. Även här vore det bra med ledstråk eller kontrasterande färg som en stig i golvet till varje del för att göra det tillgängligt vid synskada. Ljudnivån var rätt bra även när det var mycket livliga människor (som min son och jag). Jag har svårt med uppmärksamheten men uppfattar Megamind som tydligt.
Tyvärr hann vi bara vara 30 min i den andra utställningen innan de skulle stänga. Den handlade mer om synen, hörseln och andra intryck. Jag kommer återvända med min son.

Megamind på Tekniska museet. Det är en ca 30 gånger 30 meter stor sal som är fylld med diverse redskap för att testa fysiken och balansen. Mitten av rummet täcks av en några meter hög röd halvcirkel. Det finns röda, gröna och rosa "kuddar" och ställningar att ta sig uppför och igenom. Till vänster står en roddmaskin och en slalommaskin där man ställer sig i och ser sig åka på en skärm. Gömt till höger finns en dansmaskin och möjlighet att gå på lina.

Megamind, denna del handlade om rörelse. Hinderbanor, rodd, styrka, balans mm. På bilden ser man flera vuxna och barn. Syntolkning: Megamind på Tekniska museet. Det är en ca 30 gånger 30 meter stor sal som är fylld med diverse redskap för att testa fysiken och balansen. Mitten av rummet täcks av en några meter hög röd halvcirkel. Det finns röda, gröna och rosa ”kuddar” och ställningar att ta sig uppför och igenom. Till vänster står en roddmaskin och en slalommaskin där man ställer sig i och ser sig åka på en skärm. Gömt till höger finns en dansmaskin och möjlighet att gå på lina. På bilden ser man flera vuxna och barn.

Bussarna var inget vidare för mig som glömmer att köpa busskort, ladda telefon mm: på vägen till museet hade jag köpt biljett på terminalen som kunde användas inom två timmar. Besöket tog dock mer men jag hade glömt bort tiden. Min telefon hade inget batteri kvar vilket gjorde att jag inte kunde köpa biljett via appen. På bussen tillbaka insåg jag det, men tänkte att man kunde köpa med bankkort på bussen. Det gick inte! Jag blev jättestressad, det regnade jättemycket ute och min son var väldigt trött. Men chauffören sa att jag fick åka med på egen risk. Vi kom fram till terminalen utan kontroll och kom hem med tåget i bra tid. Här borde de lära sig av Borås och ta emot bankkort på bussen. Kontanter förstår jag problemet med, men med kort. Tänk alla turister som inte kommer åka pga det (sådanna som jag som glömmer huvudet hemma ?).

Tillgänglighet på ytan

”I strategin för genomförandet av funktionshinderspolitiken har regeringen satt upp ett inriktningsmål för det prioriterade området Ökad fysisk tillgänglighet 2011-2016.” Detta läser jag under fliken ”Funktionshinderpolitik” på Myndigheten för delaktighets hemsida. Det står även att ”Den fysiska tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning ska förbättras, bland annat genom att enkelt avhjälpta hinder undanröjs”. I artikel 9 i ”FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning” som jag hittar på www.regeringen.se står det att konventionsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att personer med funktionsvariationer på samma sätt som andra får tillgång till den fysiska miljön, transporter, information och kommunikation, även IT, samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för allmänheten.

Att läsa detta känns mest som ett stort skämt. Det borde vara en total självklarhet men den fysiska tillgängligheten är otroligt långt ifrån detta vilket är en skandal.

Men det finns ett annat problem. Den fysiska tillgängligheten är jätteviktig men när vi bara ser på tillgänglighet på det här sättet känns det som att samhället vill visa upp en tillgänglig fasad. Det du inte vet om har du inte ont av. Andra kan se att ”Här finns det minsann ramp, här är det avfasat” och tänker inte så mycket mer på det. Men tillgänglighet är så otroligt mycket mer. Jag har med både sorg och ilska läst och hört om personer med väldigt stort hjälpbehov som blivit av med eller fått kraftigt minskad assistans. Ett exempel beskrivs i artikeln ”Selma, 4, kan inte gå eller äta – nu tas stödet bort” av Linnea Järkstig i Aftonbladet från den 20 augusti i år som beskriver familjens förtvivlan när Selma bara får fem timmars assistans i veckan istället för de tidigare 66 på grund av ändrad lagstiftning. Det gör att medicinering, sondmatning och träning inte längre räknas som grundläggande behov utan egenvård och därmed något som personen eller dennes familj ska utföra. Att äta räknas däremot som ett grundläggande behov, men endast om du intar födan oralt. Det är så löjligt så det finns inte.

En sak som ständigt används som ursäkt är ekonomi. Men enligt LSS, ”Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade”, får ekonomin inte påverka beslut om insatser. Jag läser i artikeln ”Konsulter lär kommuner dra in hjälp för funktionshindrade” i Aftonbladet den 10 november 2013 av Staffan Dickson om ett Kalla fakta-program där det skildrats hur kommuner anlitat privata konsulter för att lära kommunerna att säga nej, konsulter som påpekat hur dyrt LSS är. Själva har konsulenterna tjänat miljonbelopp. Det är oförsvarbart att dyrbara pengar som kunnat läggas på att ge människor ett drägligt liv istället hamnat i fickorna på dessa konsulter.

Jag föddes med ryggmärgsbråck och upplever ofta att jag kommer i kläm och faller mellan stolarna när det gäller att kunna få hjälp. Jag klarar mig för bra för att kunna få personlig assistans men för dåligt för att klara mig själv och har många gånger upplevt att mina kompisar med assistans har kunnat vara mycket mer aktiva än jag. Jag kan exempelvis inte bära vilket gör det mycket svårare för mig att resa, inte minst då jag dessutom behöver extra packning på grund av mina stomier. Ingen fysisk tillgänglighet i världen hjälper om en inte får hjälp för att kunna ta sig ut och utnyttja ”tillgängligheten”. Det är också så löjligt att om en som jag har hemtjänst kostar det pengar, har en däremot personlig assistans är den gratis. En assistent gör allt medan hemtjänsten bara gör vissa saker. Jag kan exempelvis inte få hjälp av hemtjänsten med att sätta upp gardiner, spika upp tavlor eller byta lysrör. När jag frågade min förre socialsekreterare hur jag skulle kunna få hjälp med dessa saker hänvisades jag till att vid behov söka en annan insats som dessutom kostade extra pengar vilket jag inte haft råd med. Detta har, bara för att nämna en sak, resulterat i att jag nu många veckor saknat belysning i taket i köket då lysrören slutat fungera. Till slut fick jag hjälp av en kompis med att byta dem men så ska det inte behöva vara. Vad är fysisk tillgänglighet om inte ens hjälp att sköta ditt hem är tillgängligt?

Ovannämnda Selmas pappa Jonas Lundmark skriver i debattartikeln ”Ni skyller på fusk – vår Selma får lida” i Aftonbladet den 10 september i år ”I slutet av oktober 2015 lät finansminister Magdalena Andersson (S) meddela att det utökade flyktingmottagandet skulle bekostas med bland annat neddragningar i assistansersättningen. Sveriges två svagaste grupper ställdes mot varandra – nyanlända asylsökande och gravt funktionsnedsatta.” Det är inte okej. Och vad är vinsten om det satsas mer på fysisk tillgänglighet samtidigt som det blir sämre med färdtjänst, assistans och vård? I slutändan leder det bara till ökade sjukskrivningar samt fysisk och psykisk ohälsa. Jag har oräkneliga gånger varit frustrerad över min livssituation och fått gå i terapi för att jag mått dåligt. Det tråkiga är att jag har trott att det berott på mig själv men ser mer och mer att det är samhället som är fel. Inte jag.

Av Angela Åquist

Konferens i Malmö med museepedagoger

Detta tänkte jag på nu så här en tid efter att vi besökte Malmö och konferensen om bla Normkreativitet och tillgänglighet med museepedagoger:

  • Jag tycker det var spännande med så många olika förmågor på en plats – skapar mycket kunskap och utveckling.
  • Första workshopen med kunniga talare – flera nya begrepp vi/jag fick lära oss som normkreativ till exempel.
  • Funktek berättade om vårt uppdrag och vad vi uträttat och såklart det om gårdagens otillgänglighet . Anette berättade om kultur och synnedsättning och Angela om att sitta i rullstol och bemötande.
  • Vi höll i en mycket uppskattad workshop, på samma sätt som vi håller i workshops på stadsmuseet.

Några tankar jag skrev ner som deltagarna sa:

  • ”De förändringar vi gör är roligt och viktigt för alla”.
  • ”Ni i Funktek är det bästa som hänt på hela workshopen, vi kunde strukit mycket annat”.
    ”Det som ni gör i Funktek måste in i vår verksamhet”.
  • ”Låt alla ta samma väg som den som tar rullstol” för att belysa hur det kan vara att ha en funktionsvariation.
  • ”Vad tycker du och vad vill du förändra personligen, jag är nyfiken?”. Detta är en enkel fråga som kan svaras på som enkät eller av personalen.
  • ”Mer personal på helgerna för att öka tillgängligheten för oss med funktionstillgänglighet”.
  • ”Ta med ficklampa till museer som har dålig belysning, det väcker intresse och förhoppningsvis förändring”.
  • ”Tejpa trösklar mm i stark färg, för att visa på hinder”.
  • ”En röd tråd i utställningen, inte bara hux flux (det skapar stress hos mig när utställningar inte är tydliga)”.
  • ”Fråga besökarna mer om deras intryck”.

Sådant som inte var bra under besöket:

  • Matdisken var otillgängligt hög. Lappar fattades på menyn, vet inte vad rätterna innehöll.
  • Kvällen med restaurangbesök hade vi sett fram emot med god buffé och mingel med museepedagoger och annan personal blev misslyckat – trappor ner till restauranten vilket gjorde att en deltagare med rullstol inte kunde ta sig ner, ljudvolymen i medeltidskällaren hade omöjlig ljudnivå och ingen handikapptoalett – skapade frustration hos oss och en ganska förstörd kväll och vi åt på hotellet – tillgänglighet ”på riktigt” blev inte så tillgängligt. Det gjorde dock att pedagoger och ansvariga fick sig en rejäl tankeställare; ibland behöver det bli dåligt för att förändring ska uppstå. Den ansvariga bad om ursäkt nästan på sina bara knän och skämdes för det inträffade.
  • Utvärdera utvärderingen. Den var så svår att ta sig igenom att vi gjorde så att vi helt enkelt utvärderade den.
  • Trångt med de stora lapparna under workshopen, det gick knappt att ta sig fram.
  • Lång workshop om att eventuellt bygga ett stort demokratimuseum med museepedagoger – jag och flera från Funktek kände oss ganska bortkomna och det var nästan två timmar utan paus.

Förlåt att det blev ett lite osammanhängande inlägg.

Funktänk!

En inspirerande dag för personalen på stadsmuseet av oss i Funktek för ökad kunskap om tillgänglighet och normkritik bla. Detta är bara en liten kort sammanfattning från dagen, er bloggare har väldigt kort minne så jag skriver vad som finns kvar i hjärnkontoret innan dagens slut.

Dagen började med Teater Kattma (som jag tyvärr missade) http://www.teaterkattma.se. ”Vår historia – mot ett samhälle för alla” . Har hört mycket positivt om dem :)

Det följdes av att vi berättade lite om Funktek (ni som läser bloggen vet vad vårt uppdrag går ut på, annars finns det mer information här http://www.funktek.se/detta-vill-vi/).

Vi lyssnade därefter på kunniga Lotta Björkman – dramapedagog, gymnasielärare som jobbar med normkritik bla. Från Wikipedia:
”Normkritik handlar om att synliggöra, kritisera och förändra strukturer (exempelvis ojämlika maktförhållanden), sociala och språkliga normer som begränsar livet för individer som inte faller inom det som betraktas som normalt i samhället”.
Vi fick även se en TED-talk med den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie om faran med bara en enda berättelse. Om vi bara hör en berättelse om en människa, land eller världsdel är det svårt att bilda sig en egen uppfattning och fördomar föds. (https://www.ted.com/talks/chimamanda_adichie_the_danger_of_a_single_story?language=sv).

Angela Åquist berättade mycket intressant om vad Funktek inneburit för henne och hur vi påverkat. Hon är riktigt bra på att formulera sig.

På eftermiddagen utvärderade delar ur personalen Foajén och utställningen Värdefullt på Stadsmuseet. Den andra halvan valde workshopen, ”Skriva tillgängligt”.
Lilian och jag höll i workshopen kring Värdefullt. Vi ordnade den så att personalen fick tänka igenom om olika frågeställningar, tex hur belysningen, ljudet, tekniken och montrarna fungerar; hur lätt det är att hitta och ta sig runt med rullstol eller om man har en synnedsättning. Jag tror att alla fick med sig med mycket ny kunskap.

Av Fredrik, kl 1659 (1 minut innan museet stängs;) ).