Rosa pratbubbla där det står Här får du reda på vad som händer i FunkTek!BLOGG

Några resultat från testet av utställningen Urbanum 28 april

Hej!

Den 28 mars öppnade Urbanum – människorna bygger staden. Funktek utvärderade arbetet med utställningen mellan Maj 2014 och Januari 2015. Tillsammans med Funktek-piloter testade vi en mängd olika saker:

  • innehåll
  • formgivning på konceptnivå
  • uställningens olika rumsligheter
  • prototyper av uställningen fasta inredning
  • grafisk form (kontraster, radavstånd etc)
  • texter (tonalitet, längd etc)
  • multimedialösningar
  • tekniska koncept
  • pedagogik (guidad visning)

Att vi inte har kunnat testa de olika delarna på en och samma gång, utan varit tvungna att jobba med dem en åt gången, har varit en stor utmaning. Den 28 april hade vi därför en slututvärdering då vi testade hela utställningen. Syftet var att se vad vi lyckats och misslyckats med. Dels för att granska våra egna utvärderingar och dels för att kunna lämna över ett bra material till den arbetsgrupp som kommer att arbeta vidare med uställningen. Då Funktek till hösten kommer att fokusera på en helt ny utställnigen (Göteborgs födelse) handlade testet framförallt om att se vad vi måste göra annorlunda för att öka tillgängligheten ännu mera.

Bilden visar entren till utställningen Urbanum. Det är två vita pelare med en utställningstext på. Golvet är klätt med en matta som är mörkgrön och ljusgrön.

Urbanum när när allt är på plats.

VAD VI LYCKATS MED:

Vi har kunnat konstarera att mycket i Urbanum har blivigt tillgängliggare genom projektets arbete. Bland annat har många av den ursprungliga arkitekritningens trånga, slutna rumsligheter ritats om. Rumsligheter har blivigt större och luftugare, något som har varit viktigt för att öka framkomligheten för rullstolar och permobiler men också för att besökare ska känna sig mer välkomna. I övrigt lyckades vi även med följande punkter:

  • Utställningen golv fick en heltäckningamatta för att få till en bättre ljudmiljö. I mattan finns ett kontrast-stråk som fungerar som ett ledstråk och som hjälper besökare att navigera i utställningen – något som har varit uppskattat av våra piloter.
  • Vi har jobbat en hel del med texterna i utställningen. Det finns mycket som kan bli bättre här men slutresultatet har ändå fått godkännt av våra piloter. En nyhet för stadsmuseets del är att vi har lagt in en balk till vänster om texterna. Detta underlättar för ögat att hitta tillbaka till fortsättningen på meningen vid rabrytning. Något som också underlättar för ögat och som ökar läsbarheten är att den fasta inredning egnomgående har en 45 graders lutning.
  • Biografen i utställningen är ett exempel där museet har tagit en del vitkiga steg framåt i tillgänglighetsarbetet. Samtliga filmer är teckenspråkstolkade och syntolkade. Svensk textning finns också till alla filmerna.

 

Bilden visar spår efter en borttagen pil i golvet. Tidigare pekade pilen endast mot trappan och gav känslan av att detta var den "rätta" vägen till utställningen. Nu är är istället hissen ich mattan likvärdiga ingångar till utställningen. Detta är viktigt för att alla ska känna sig välkomna.

Spår efter en borttagen pil i golvet. Tidigare pekade pilen endast mot trappan och gav känslan av att detta var den ”rätta” vägen till utställningen. Nu är är istället hissen och trappan likvärdiga ingångar till utställningen. Detta är viktigt för att alla ska känna sig välkomna.

VAD VI PÅBÖRJAT MEN ÄNNU INTE HITTAT EN VÄL FUNGERANDE LÖSNING PÅ:

Traditionellt sett bygger utställningar ofta på text och bild. Utställningar är i första hand visuella, dvs de förutsätter att en besökare använder ögat för att ta del av innehållet. En större fråga som Funktek kommer att arbeta vidare med är hur man kan arbeta med ljud i utställningar. Det är viktigt att samtliga texter i utställningen går att ta till sig i uppläst format. För en besökare som exempelvis använder 20 % av sin syn är detta en abslolut nödvändighet. Det gör dock upplevelsen bättre för de som av andra anledningar inte vill eller inte orkar läsa varken större eller mindre textmängder.

I Urbanum finns alla huvudtexter inlästa. Då Funktek inte var med från början i produktionen lyckades vi inte hinna med att arbeta in någon väl fungerande lösning på hur besökaren får tillgång till ljuduppspelningarna. I Urbanum kan ljudet nås via QR-koder som finns i ett häfte som besökaren kan hämta med sig i museets reception. QR-koder kan fungera om besökaren från början är bekväm med att använda sig av en smartphone, att besökaren är bekväm med att ladda ner en qr-kod-app till telefonen och sedan scanna av QR-koderna. Detta testades av och vår slutsats är att detta endast bör ses som en nödlösning.

En av Funktek-piloterna hade med sig sin assitent  vid test-tillfället som skötte inläsningen av QR-koderna. Piloten fick då en ökad upplevelse av utställningen. Vår ambition är dock att hitta en lösning som gör att besökare – oavsett hur normbrytande funktionsvariation hen har – ska kunna ta del av de inlästa materialet på egen hand. Något som vi inte har gjort i Urbanum är att också syntolka bilderna, vilket är minst lika viktigt som att texterna finns inlästa.

 

VAD VI MISSLYCKATS MED:

Även om utställningen fått en ökad tillgänglighet finns det flera punkter där vi inte nådde hela vägen fram. Här följer några exempel på sådant som är otillgängligt i utställningen.

  •  I den fasta inredningen har det skapats utrymme för att man ska kunna rulla in med rullstol för att komma närmre bilder och texter. Detta var i alla fall tanken. Tyvärr så har formgivningen av bänkskivorna gjort att detta inte är möjligt.
  • Teckenstorleken som projektet landade i genom våra tester har ej använts genomgående på grund av att innehålls mängd har prioriterats.
  • På sina ställen är vit text tryckt mot röd och orange bakgrund. Detta gör att många besökare har svårt att se texterna.
  • Möblerna i utställningen är svårflyttade, särkillt om en är rullstolsburen.
  • Utdragbara lådor är i vissa fall fall placerade så lågt att de inte går att öppna om besökaren är rullstolsburen.
  • ljusättningen gör att besökaren skuggar texter och bilder, vilket gör det svårare att se.
Bilden visar en person som sitte i en rullstol och försöker flytta på en pall. Pallen är tung och personen har svårt att flytta på den för att komma fram.

Exempel på svårflyttad möbel.

Funktek kommer till hösten att fokusera på nästa utställningsprojekt: Göteborgs födelse. Vi kommer därför inte att kunna lägga tid på att åtgärda de återstående tillänglighets-problemen i Urbanum utan fokusera på att misstagen inte görs om framöver. En mer utömmande rapport är under arbete. Vi hoppas kunna färdigaställa denna innan sommaren. För den som önskar ta del av rapporten går det utmärkt att maila till daniel.gillberg@kultur.goteborg.se

 

VIKTIG LÄRDOM

Utgångspunkten då vi startade arbetet med Urbanum var att vi skulle utvärdera arbetet för att hitta otillgängligheter som kunde lösas med hjälp av ny teknik. En vitkig lärdom för projektets genrella idé och syfte är att det är viktigt att arbeta med tillgänglighet på många fler sätt än så. I Urbanum har många saker kunnat lösas utan att föra in ny teknik. Hur tidsplanen ser ut för utställning, hur organisationen ser ut på museet – hur mycket tid medarbetarna får för att utföra sina arbetsuppgifter och hur mycket annat som personen har på sitt bord vid sidan av utställningsproduktionen – ser vi som något än viktigare att arbeta med. En stressad medarbetare har sämre förusättningar att ta fram en tillgänglig utställning helt enkelt. Därför har projektet f.o.m År 2 arbetat prallellt med teknik, strukturer och pedagogik.

/Daniel

 

VI TESTAR TEKNIK I URBANUM

Det här var den sista workshop innan Urbanums invigning som tog plats den 28 mars, som var en stor succé. Vi hade en till slut-utvardering av Urbanum som vi kommer att skriva om i en framtida blogg inlägg.

I denna Workshop testade vi två interaktiva tekniska koncept som tagits fram utav Interactive Institute för utställningen Urbanum. Den första var en ”välkomstfilm” som kommer att möta dig precis innan du kommer in i själva utställningen. En sensor registrerar när en person rör sig mot skärmen och utifrån dennes rörelser så kommer olika byggnader, monument, människor eller fordon in i bilden.
Det andra konceptet är något som kallas för en Kaleidomorph. Det är en teknik som fotar av dig som besökare och klipper ihop denna bild med olika bilder av byggnader i Göteborg. Resultatet blir en ”morph” av delar av staden med någon av dess invånare (du).

Med på workshopen var Nils och Jakob från Interactive Institute Göteborg.

Syftet med testet var att ge Interaktiva Institutet direkt feedback på hur tekniken fungerar i praktiken. Vi började med att dela upp oss i två grupper och ta oss till utställning utan mycket förkunskap, att bättre förstå individens interaktion och samspel med tekniken, så lik en verklig situation i utställningen som möjligt.

I den andra delen av testet fick funktek-piloterna svara på några frågor på egen hand. Flera av frågorna hade de redan besvarat i utställningen bara genom att vara där och interagera med tekniken.
Trots en del ”köbildning” vid varje station och att ljudnivån i lokalen blev för hög för att vara dräglig var intresset stort och återkopplingen var bra.

På bilden ser man Funktek-piloter som tittar på en skärm. Två stycken sitter i rullstol. Golvet är grönt och gult, väggarna är vita.

På bilden ser man Funktek-piloter som tittar på en skärm.

Välkomstfilmen

Idén om att ta oss till uttställning utan mycket förkunskap, trots goda avsikterna, blev snabbt problematisk. Det visade sig att tekniken behövde förklaras och beskrivas, vad den gör och hur den ska användas. Med välkomstfilmen vi hade oklarheter kring hur det fungerar och om det är en tidsaxel eller inte.

Det fanns också viss förvirring kring formuleringen av vissa frågor. Till exempel med “Vad gör den här?”, om betoning var på ‘här’ eller ‘gör’. Tack vare den feedback vi fått kring detta, vi har nu förbättrat och utvecklat denna aspekt av våra workshops ytterligare.

Överhuvudtaget, deltagarna kände sig lockad in i utställning och vi fick fler förslag och återkoppling kring användningen av ljud och syntolkning.

Kaleidomorphen

Vi gjorde likadant här med kaleidomorphen, en pilot i taget gick fram utan instruktioner och fick  testa att använda kaleidomorphen.
Igen vi märkte att tekniken behövde en beskrivning. En pilot med synnedsättning kännde att hen behövde förklaring och var inte ensam i denna känsla.

De krav och förslag som har kommit upp mest var att kameran och nedräknaren borde vara större och tydligare, samt att det borde finnas instruktioner.

På bilden ser man två personer som tittar på två gula bildskärmar med figurer på. De står framför en grön vägg till vänster och en vit vägg till höger.

Två personer som tittar på två bildskärmar.

 

Med det sagt, helhetsbilden av workshopen var ändå god. Vi fick svar på det vi ville och fick förslag och synpunkter som vi inte hade kunnat lista ut eller komma fram till utan en workshop som denna. Som med så mycket i Funktek så är det just er Piloter och era erfarenheter och insatser som är de allra viktigaste i projektet.

Vi ser fram emot det fortsatta arbetet. Vi har planer för fler sätt att engagera er piloter och öka aktiviteten på bloggen. Mer om det kommer snart!

 

GRATTIS PÅ ETTÅRSDAGEN FUNKTEK

Funktek fyllde precis ett år den 19e februari. Hurra för oss!!!

I ett år har Funktek testat och utvärderat olika utställningar på Göteborgs stadsmuseum. Vi har också experimenterat och kommit med förbättringsförslag. Detta har vi gjort för att vi vill skapa ett tillgängligare Göteborgs stadsmuseum.

Hur har vi gått till väga för att göra det och vad har vi kommit fram till? Det tänkte vi berätta här i en ganska så kort (i förhållande till allt vi gjort) ÅRSBERÄTTELSE.

Vi började med utställningen Urbanum som vi följt i flera steg under dess uppbyggnad. Urbanum berättar om Göteborg både förr och idag med ett stort fokus på människor. Vi hade vår första workshop om Urbanums tema i ett tomt utställningsrum den 17e maj 2014. Sedan dess har det blivit ett antal workshops på olika teman. Närmare bestämt 11 stycken till. I de sammanlagda 12 testerna har vi gått igenom tema för utställningen, texter – hur en ska formulera sig, grafisk form – läsbarhet, multimedialösningar och rummets planering, form och design.

Vi har fått in otroligt mycket information om vad som skapar hinder och vad som istället skapar möjligheter, delaktighet och tillgänglighet. Exempelvis så testade vi i en workshop olika standardmått som finns. Till exempel så ligger standardmåttet för vändning med rullstol på 150 cm. Det betyder att en korridår eller passage inte får vara mindre än det. Vi ville testa detta för att se om vi tyckte att det stämde. Vi kom fram till att även om att 150 cm var nog för att vända med rullstol så var det bara precis att det gick. När vi dessutom var flera personer i utställningsrummet, och oftast så är det ju fler än en person samtidigt i en utställning, så blev det väldigt trångt. Detta blev en bra påminnelse om att standardmått och riktlinjer inte riktigt tar hänsyn till många av alla de situationer som faktiskt uppkommer i verkligheten. Vårt arbete har därför varit att försöka maximera ytan, att få så mycket plats som möjligt, istället för minsta möjliga.

En annan sak som vi kommit tillbaka till många gånger under året är detta med ljud. Det kan vara otroligt störande med mycket ljud och de flesta av oss är mer eller mindre känsliga och får svårt att koncentrera sig, blir trötta och tappar intresse i miljöer där det ekar eller det är mycket prat eller många saker som låter samtidigt.

Tack vare all input vi fått kring just ljudmiljöer så har vi med Interaktiva Institutet testat teknik som kan minska hur mycket vi påverkas av ljud runtomkring. Dom kommer till exempel att arbeta med  ljudlösningar inför detta årets omgång av stadsvandringar. Förutom Urbanum så var stadsvandringar det som vi testade förra året.

Stadsvandringar är en av de mest populära aktiviteterna under hela året. En stadsvandring är en vandring genom staden som hålls av en person som berättar Göteborgshistoria på olika teman.

Totalt gick vi med vid sju olika vandringar och vi hade ett 20-tal piloter som hjälptes åt med att utvärdera dom under sommaren. Det var rätt så svettigt några gånger när temperaturen ute nådde 28 grader i skuggan.

Tillsammans kom vi fram till flera saker som skapar hinder för många människor. Det låter kanske deppigt men det positiva i sammanhanget är att väldigt många av de hinder som vi hittade ganska enkelt skulle kunna avhjälpas bara en gör saker på ett lite annat sätt.

Här kommer några exempel på lösningar eller förslag som våra piloter gav i somras:

  • Börja varje vandring med att berätta om själva vandringen. Berätta hur lång den är både i kilometer och i timmar. Tala om hur många stopp det är och var den kommer att avslutas. Detta är tillexempel jätteviktigt att veta för att kunna beställa tolk eller färdtjänst. Själv vill jag gärna veta hur länge en vandring ska hålla på mest för att jag vill kunna förbereda mig mentalt. Jag vill veta hur länge jag måste koncentrera mig.
  • Ha inte så stora grupper. Ha inte fler är runt 20 personer per vandring. Hur stor en grupp är påverkar nästan allt upptäckte vi förra sommaren. Nästan allt blir sämre när gruppen är stor, och nästan allt blir bättre när den är lite mindre.
  • Tala tydligt och vardagligt. Förklara fackord och berätta beskrivande. Borde inte en stadsvandring vara lustfylld och ge den som går den nya perspektiv. På det sättet vill gärna jag bli utmanad. Men utmaningen ska väl inte ligga i att försöka förstå vad sjutton personen som håller i vandringen ens pratar om. Eller?

 

Resultaten i sin helhet går att läsa i en längre rapport (vi ska snart lägga upp den på hemsidan). Alla resultat har de som jobbar med stadsvandringar på museet gått igenom och vi är så himla glada för att Funkteks arbete redan har haft effekt. Till exempel så har museet bestämt sig för att ha ett maxantal om 20 platser per vandring. Vi kommer också att fortsätta att ha workshops och vara med vid själva planerandet inför denna sommarens stadsvandringar.

Vi har också hinnit med att föreläsa om Funktek och vi har träffat personer från flera andra museer som har jobbat eller jobbar med lite liknande projekt. Det känns som att detta med att skapa mer tillgängliga museer faktiskt är en fråga som fler och fler museer ser allvaret i. Sen vet vi ju att det kan vara långt mellan att vilja något och att faktiskt nå dit. Att Göteborgs stadsmuseum vill bli mer tillgängliga, det vet vi. Men exakt hur de ska bli det och vad som faktiskt krävs det är en svårare fråga att svara på. Och det finns nog fler åsikter som glider isär. En sak som Funktek kommit fram till under detta första år, är att tillgänglighet i alla fall handlar om mycket mer än att hitta rätt teknik.

Det kan handla om att förändra ett arbetssätt eller skaffa lite andra rutiner. Det kan också handla om att tänka på ett nytt sätt eller prioritera lite annorlunda än vad en är van vid.

Under vårt andra år så vill vi fortsätta att testa olika utställningar och stadsvandringarna med er funktek-piloter. Vi vill också jobba med att undersöka vilka strukturer som kanske försvårar arbetet med att skapa ett tillgängligare museum. Vi vill också se vilka förändringar som skulle kunna göra det motsatta- att underlätta för museet att bli mer tillgängliga.

För oss är ett tillgängligt museum ett bättre museum. För alla!

///Lilian på Funktek

 

Resultat av workshopen den 5:e November

Bild på tre olika grafiska versioner av samma text. Den till vänster har en mörk ram, den i mitten har en orange ram och text och den till höger har mörk text men gul ram.

Bild på tre olika grafiska versioner av samma text.

I början av November hade vi en workshop där vi kollade på det grafiska förslaget för utställningen Urbanum – rum för staden. Vi tittade på hur texter ska se ut, vad som syns bäst och vilken design som är bäst att läsa.

Vi började med att titta på tre versioner av introduktions-texter som ska finnas i utställningen för att ge besökaren en överblick om vad utställningen handlar om. Vi kollade på tre olika storlekar av text, olika radavstånd och olika placering på vägg.

Vi var rätt många som jobbade med denna workshop. Totalt var vi över 20 personer. Därför delade vi upp oss i tre grupper. I just denna uppgift så tyckte vi rätt lika mellan grupperna. Nästan alla föredrog den största teckenstorleken och det näst största radavståndet. Sedan var det flera personer som kommenterade att texten borde ha tjockare linjer så att kontrasten blir större. När det kommer till placering så tyckte vi lite olika. Några av oss behövde komma väldigt nära för att kunna läsa, då fungerade det bättre när skyltarna satt i ståhöjd. Men för de av oss som använder rullstol var det istället den lägsta placeringen på väggen som var bäst. Vi kom dock fram till att mycket av synbarheten skulle kunna lösas för alla om skyltarna satt på en annan plats med mer utrymme att röra sig framför skyltarna.

I det andra testet jämförde vi olika grafiska versioner av samma exempeltext från själva utställningen. Vi jämförde två olika typsnitt. Det första heter Whitney, det är ett stilrent typsnitt med raka bokstäver. Det andra heter Caslon och har så kallade fötter, det ser mer gammaldags ut, tycker jag i alla fall.

Här började åsikterna att skilja sig en del mellan grupperna. Någon grupp föredrog Caslon. De tyckte att det var mer estetiskt och kändes mer klassiskt. De flesta var dock överens om att Whitney var lättare att se och läsa och flera tyckte att det passade själva utställningen bättre.

Vi testade också teckenstorlek och radavstånd igen. Även här var det lite olika åsikter, men vi hade också väldigt många versioner att välja mellan där skillnaderna dom emellan inte var så stora. Med några millimeters marginal så föredrog vi faktiskt i stort sätt samma storlek på texten.

Därefter testade vi olika färger på både text och bakgrund. Här blev kontraster viktiga. De flesta grupper föredrog ljus bakgrund och mörk text med en tydlig kontrast. En grupp föredrog istället det omvända, en mörk bakgrund och en ljus text. Att det blev så olika kan nog ha många olika anledningar. Smak är nog en, vissa tycker att det ena är mer estetiskt än det andra. Bland de av oss som har en synvariation så föredrogs vit bakgrund och svart text.

En sak vi enades om dock var något som kallas för ”balk”. Det är en linje som löper lodrätt till vänster om en text. Den är till för att hjälpa ögat och hjärnan att hitta tillbaka till nästa rad. Alla tyckte att balken underlättade läsningen.

Bild på en text om Urbanum.

Bild på en text om Urbanum.

Tack vare alla funktek-piloters hårda arbete på denna workshop så har vi kunna gå från runt 50 olika versioner till bara några få versioner. Dessa versioner ska vi testa igen den 10 och 11 december då vi går vidare och börjar testar det skrivna innehållet (alltså hur texterna är att läsa).

Ha det fint,  Lilian

Resultat från text-workshopen!

Den 24 e september utvärderade vi några texter som kommer att användas i uställningen Urbanum-rum för staden. Bland annat tittade vi på den text som besökaren kommer att möta först, själva introduktionstexten. Vi tittade på 3 olika alternativ. Här är den texten som Funktek-piloterna gillade bäst:

URBANUM – RUM FÖR STADEN
Göteborg förändras. Göteborg har alltid förändrats. Aldrig står staden stilla. Alltid är den i rörelse. Vad har hänt med platsen och byggnaderna? Vad har hänt med människorna? Och vad är det som händer just nu?

Följ med på en resa som börjar redan innan staden fanns till. Se hur staden växer upp i landskapet.
Kom in och träffa några av de människor som har vandrat på stadens gator. Hör berättelser från de som finns här i dag. Stadens berättelse är också berättelsen om dig själv. Välkommen till ett rum för staden!

Ett stort tack till alla er som var med och jobbade med texten! Vi tar med oss era tankar in i det fortsatta arbetet och planerar att utvärdera fler texter när vi har kommit lite längre i det arbetet. Mer info kommer inom kort under fliken WORKSHOPS.

/Daniel

Vad som hände på Multimedia-workshopen 17 september

Den 17 september hade vi en workshop som handlade om att testa och utvärdera hur en kan använda multimedia på bästa sätt i utställningar. Detta gjorde vi för att kunna ge förslag på olika bra multimedialösningar för utställningen Urbanum – rum för staden, som öppnar på Göteborgs stadsmuseum våren 2015. Multimedia i en utställning kan vara många olika saker. Det kan till exempel vara: olika videoklipp som visas på en TV, en fördjupningsstation där en kan trycka på en datorskärm för att få veta mer om olika teman i utställningen eller ett talande porträtt som berättar om hur det kunde vara att sitta modell för en tavla på 1700-talet. Under den här workshopen testade vi multimedia i fyra olika befintliga utställningar på museet: Vi är romer, Göteborg från ovan, vandringsutställningen Hembygd – Någonstans i Sverige och 1700-talets Göteborg.

Tyvärr var Hanna sjuk den här dagen, så då fick jag (Lisa) hoppa in och hjälpa Lilian. Det tyckte jag var himla kul – att få följa med och lyssna på alla FunkTekspiloters idéer och förslag är bland det roligaste jag kan tänka mig!

Under workshopen kom vi fram till att om en vill använda sig av olika multimedia-element i en utställning, så måste de vara utformade på ett genomtänkt sätt. Några av våra ledord för bra och tillgänglig multimedia som fördjupar och förklarar en utställning blev: tydlighet och relevans, valbarhet, flexibilitet, lugn och ro och taktila element. Här är några citat från sådant som kom fram under workshopen:

Tydlighet och relevans
”Det känns som ett ganska mörkt rum att gå in i. Utanför rummet finns ingen information om vad som finns inne i rummet, ingen skylt eller så.”

”Bra med både text och bilder som visar samma sak – men det kan bli tydligare, gärna att bilderna förklaras/syntolkas till exempel eller att det fanns ljud att lyssna på.”

”Vore bra om det hängde hörlurar vid texterna (eller att man kan koppla in egna) så att man kan lyssna på det som står skrivet, och läsa samtidigt om man vill – det blir lättare för mig om jag kan följa med i en text samtidigt som jag hör den, men det måste vara samma ”prat” som det som står i texten – annars blir det bara förvirrande, och inte en hjälp.”

”Intressant med porträtt – vore kul om det gick att se eller få veta vilken del av staden som de pratar om, att det kunde visas på en tydlig förklarad karta innan den som berättar börjar berätta. Gärna också att det fanns en koppling mellan berättelserna i filmen och fotografierna ute i det stora rummet. Kanske kunde ett ansikte sitta bredvid ett fotografi, så att en blev nyfiken på att veta mer om platsen pågrund av personen.”

Valbarhet
”Jobbigt med filmer som bara rullar. Vill själv kunna sätta på filmen.”

”Det är ganska många skärmar – och jag som har svårt att välja/göra val blir lite stressad av att dels vara tvungen att välja vilken skärm men också att de sitter så nära varandra och flimrar i ögonvrån. Gärna en liten avskiljande skärm eller skiva mellan varje filmskärm. Om jag hade kommit själv hit hade det nog känts som för många val, och så hade jag gått igen.”

Flexibilitet
”Ibland kanske en vill kunna titta i fred, och välja vilket klipp, utan att behöva byta plats, skönt att kunna sitta kvar. Ibland vill en kanske sitta tillsammans några stycken eller till och med en grupp. Ibland kan det vara skönt att slippa fatta massa beslut själv, att det mer bara ”händer”. Multimediastationer är ett förslag – där en kan pausa, välja, styra, ha olika språk/tolkning och få information om klippen eller annat en undrar. Det kunde kanske också finnas en “Välj åt mig”-knapp?”

”Gärna vinklade eller höj- och sänkbara stationer, eller i olika höjder. Ska vara lätt att komma till, att komma nära. Den här står ju bra på så sätt att en kan stå/köra in från flera håll.”

Lugn och ro
”Gärna flera fördjupningsstationer så att en känner att en kan titta, testa, utforska i lugn och ro – kan bli stressigt annars om andra besökare verkar vänta på en bakom.”

Taktila element
”Mönstret som blir av vedträna är skönt att ta på. Det borde finnas fler sådana taktila element i utställningar, men det ska stå i brail och/eller med ljud, vad det är du tar på.”

”Skönt med riktiga knappar för en gångs skull, inte bara touch-screens. Skönt att få direkt respons (känsel och ljud) när du trycker.”

Ett stort tack till er som var med och testade all multimedia – otroligt många bra förslag och idéer lämnas vidare till utställningsgruppen! Nu ser vi fram emot att det tas fram spännande och bra ny teknik i Urbanum – ett rum för staden!

/Lisa

VAD VI ÄN SÅ LÄNGE HAR GJORT I HÖST.

Imorgon tar jag (Hanna) och Lilian semester. Vi kommer åka till USA och med bil åka omkring på västkusten. Vi har ju jobbat hela sommaren med våra FunkTek-piloter med att utvärdera Göteborgs Stadsmuseums stadsvandringar. När vi kommer hem igen skall vi  träffa vår samarbetspartner Interaktiva Institutet för en utvärdering där vi kommer gå igenom vad FunkTek-piloterna tyckte och tänkte om stadsvandringarna. Sen kommer interaktiva institutet försöka hitta en teknisk lösning som gör att Stadsvandringarna blir tillgängliga. Och förhoppningsvis kommer vi testa den här tekniken nästa sommar! Det kommer bli jätteroligt att utvärdera den nya tekniken nästa sommar och  om den funkar på stadsvandringarna.

Just nu håller vi också på att skriva klart vår utvärdering om hur det gick i våra workshops som vi hade med okidoki arkitekter. Under två workshops utvärderade FunkTek-piloterna frågor om tillgängligheten i den nya utställningen Urbanum som skall byggas på Göteborgs Stadsmuseum.

I september har vi också i FunkTek tillsammans med FunkTek-piloterna haft två workshops där vi kollat på tillgängligheten i medeltidsutställningen som heter Porten Mot Väster. Hela den här utställningen skall byggas om men redan nu behöver de som planerar utställningen på museet veta vad som funkar och inte funkar i den gamla utställningen. Vi fick sådan himla bra info från funktek-piloterna om tillgängligheten i utställningen. De pratade om ljuset , som är ganska dunkelt och gör att det blir svårt att läsa skyltar. Om podier som var för höga. Ett jättebra förslag som flera FunkTek-piloter tyckte var att alla föremålen i montrarna skulle ha en kopia på hur föremålet såg ut när det var helt. Eller att det kunde visas med bilder vad föremålen har använts till. Alla tankar som vi fått av FunkTek-piloterna har vi skrivit ner och gett till dem som skall bygga den nya medeltidsutställningen, men också till pedagogerna på museet. Vi väntar spänt om vad som kommer hända med den nya utställningen. Om två år kommer vi i FunkTek börja ha fler workshops om utställningen, och så länge får vi vi hålla ut.

bild på en blå skylt där det står porten mot väster. Skylten är mörk och belyst med svagt ljus

Höstens fokus: Utställningen Urbanum – rum för staden

Sommaren har varit intensiv med utvärderingar av museets stadsvandringar. Vi håller just nu på att sammanställer vårt material för att få en överblick över var vi ska lägga vår kraft för att göra stadsvandringarna mer tillgängliga nästa sommar. Mycket handlar om ljud: det är svårt att ta till sig en vandring som är dränkt i stadens buller.

IMG_0180

Men det finns också en del som går att lösa genom själva pedagogiken. Att beskriva tex. en husfasad i detalj är ett enkelt sätt att skapa mervärde för alla deltagarna. Nästa steg är att ta fram ett tekniskt koncept som kan lösa några av problemen. Det arbetet påbörjas nu under hösten. Vi kommer att testa teknikerna undan för undan, men framförallt under stadsvandringarna under sommaren 2015.

Vårt stora fokus i höst ligger på den kommande utställningen Urbanum som ska öppna 7 mars nästa år. Våra FunkTek-piloter kommer att följa och tycka till om samtliga moment i utställningsproduktionen: form, text, ljussätning, multimedia-lösningar, pedagogik mm.

032

Vi började den 11 september med en workshop om formgivningen av utställningen. Under workshopen presenterade arkitektbyrån Okidoki skisser, mood-boards och sina tankar om utställningen. För FunkTek blev workshopen också ett test i just hur tidigt man kan testa saker och ting. Tillgänglighet från början – men hur tidigt kan man börja?

034

FunkTek-piloterna själva uppskattade att de fick medverka så tidigt i processen, redan innan det egentligen fanns någonting konkret att utvärdera. Formgivarna fick en hel del bra idéer med sig. Den 1a oktober kommer de att presentera ett mer konkret förslag till fomrgivningen. Då ska det bli spännande att se hur mycket detta första formgivningstest har gett!

039

/Daniel

 

Hur viktigt är det att få välja?

jan stenmark                                                                                                                  Bild: Jan Stenmark 

Jag och Hanna jobbar som du kanske vet med att planera olika workshops där vi försöker ta reda på hur olika utställnignar kan bli mer tillgängliga. Vårt arbete består i stort av att på olika sätt ragga personer som vill jobba som funktek-piloter och vara med på olika workshops. Vi jobbar också med att planera exakt HUR dessa workshops ska se ut. När ska vi ha dom, vad ska vi göra i dom och hur ska vi samla in resultatet. Det är inte alltid helt självklart detta HUR. Självklart finns det mycket kunskap och fakta att läsa på om kring hur en bra workshop ska vara. Men jag tror nästan mer på att tänka utifrån sig själv. Jag utgår ofta från hur jag brukar vilja ha det, vad som funkar för mig, vad som gör det lättare för mig och så vidare. Ett exempel är att jag brukar vilja veta hur länge det jag ska göra ska hålla på. Om jag ska gå på en spelning, ta del av en föreläsning eller vara med i en workshop så vill jag veta hur länge den ska hålla på. Jag tror att det för mig handlar om att jag vill kunna beräkna hur länge jag ska behöva vara uppmärksam. Det känns helt enkelt tryggare om jag vet att till exempel en workshop ska hålla på i tre timmar. Därför brukar vi alltid skriva ut exakt hur länge en workshop ska hålla på. Det är fler än jag som tycker att det är skönt att veta.

 

På de flesta sätt är vi människor så himla lika så det går ganska bra att tänka utifrån sig själv. Men sen är det ju också så att vi människor på vissa sätt INTE är helt lika. Vi tänker och tycker inte likadant och vi har inte riktigt samma behov och fungerar lite olika. Om en bara tänker utifrån dig själv så finns det stor risk att en missar någon annans behov. Missat andras behov, det har jag gjort flera gånger. Till exempel så brukar jag bara bli matt när jag får långa mail som känns som att jag måste läsa heeeeeela mailet för att förstå. Dom brukar dessutom nästan alltid komma när jag är stressad och har som minst tid och orka att läsa… :-) Därför så brukar jag tänka på att inte bombardera funktek-piloter med väldigt mycket information inför en workshop. Det kanske är bra för vissa, men flera funktek-piloter har sagt att de saknat information om vad vi ska prata om på en specifik workshop och vilka frågor vi ska ställa. Om en vill förbereda dig så måset en ju få ordentligt med information innan. Jag tycker att det låter helt rimligt, men det var inget jag tänkte på förrän någon sa det till mig.

 

Det bästa alltså är nog att tänka ett varv till, inte bara på vad du själv gillar utan vad du tror att andra kan tänkas gilla också. Och erbjuda många olika allternativ. Ta exemplet med långa mail: Kanske är det bättre att först skriva det viktigaste kortfattat och sen tala om att mer detaljerad information kommer längre ner i mailet. Då kan personen som läser välja utifrån hur mycket information de vill ha.

Ännu bättre är kanske att fråga varje person innan hur mycket information de vill ha. På så sätt får de som vill förbereda sig mer den information de behöver för att göra det. Och sådna som jag slipper så långa mail :-)

 

Som jag sa så är detta med HUR vi ska göra våra workshops inte alltid det lättaste. Därför försöker vi att lyssna mycket på alla funktek-piloter som är med på våra workshops. Det är så vi lär oss och det är så vi blir bättre på det vi gör. Viktigaste lärdomen hittills för mig:

ERBJUD MÅNGA ALLTERNATIV! Det kan nog ses lite som en gylene regel om du vill göra något, nästan vadsomhelst, mer tillgängligt!

 

/Lilian

 

KULTUR FÖR ALLA?

bild på ett ansikte som säger "love musuems". Ansiktet är gult, bakgrunden svart Texten är vit med röd bakgrund.

När vi jobbar inom Funktek så har vi ett FÖR ALLA perspektiv. Men vad betyder det egentligen?

I FNs stadgar står det att : alla människor med funktionsnedsättningar ska kunna delta i kulturlivet på lika villkor. Men så ÄR det ju inte i verkligheten. Varje dag bryter museer, gallerier och andra kulturinstitutioner mot dessa regler.

De flesta bygger otillgängliga utställningar av gammal vana utan att tänka på att de utesluter många besökare. De bygger utställningar eller designar utifrån en norm och normala mått. Men vad är normalt då? Jo, många tror är att vara normal är att vara perfekt när det gäller allt. Att man skall kunna röra sig, se perfekt, höra bra och förstå allt. Dessutom skall man helst vara man och gärna vit också. Så, egentligen, hur många är så här perfekta? Jag räcker upp en hand att jag i alla fall inte är det. Att ifrågasätta normen är att arbeta normkritiskt och det är det vi gör på Funktek. Hela tiden. Vi i FunkTek ifrågasätter ALLT!

När man arbetar med att göra utställningar måste en hela tiden ha ett för alla perspektiv och att inte bara tänka på normen. Svårare än så behöver det inte vara. En utställning skall alla kunna ta del av. Därför skall man i utställningen tänka på att jobba med alla sinnena. Så det är bara egentligen att tänkta till lite grann, att ha föremål och kartor som man kan känna på, ha bra belysning, ställen där en kan vila sig, texter som en kan förstå och bra audiguider som gärna är både syntolkade och på olika språk.

Som rullstolsburen skall en lätt  kunna ta sig in på museet och till utställningen och såklart hitta i utställningen (detta gäller dem som har svårt att hitta eller se dåligt också). Ljudnivån i utställningen skall vara bra, att det inte är bullrigt. Och såklart att ALLA som jobbar på museet ger alla besökare ett bra bemötande.  Att behandla alla människor jämlikt och att jobba med sina fördomar gör att en växer som människa. Och det är ju inte dåligt!

Och vet ni vad, det behöver inte kosta så mycket pengar att göra tillgängliga utställningar. Det handlar bara om att ändra sitt tänk och att tänkta tillgänglighet redan från början. Det vinner alla på.  Och alla som känner sig handfallna och inte vet hur en skall börja jobba tillgängligt, börja någonstans. Små åtgärder kan göra stor skillnad och då har du i alla fall börjat att jobba med tillgängligheten. Däremot kostar det att göra om och göra rätt, att göra misstag, att bygga om och att anpassa.

/ Hanna