Gårdagens föreläsning

Igår höll Funktek föreläsning i Visbys museum. Titeln var: Museet har funktionshinder – inte besökarna!

Vi kom dit en stund innan, lade upp Funkteks foldrar och gula tygkassar på ett bord och pratade med teckenspråkstolkningen om vad som var den bästa placeringen att teckenspråkstolka från.

Uppe på scen var projektledaren Daniel, enhetschefen Karl, samt Lilian och Hanna som jobbar som som koordinatorer i projektet. Daniel inledde föreläsningen med en syntolkning av sig själv, av rummet och av ungefär hur många som befann sig i rummet.

Sedan började Daniel prata om Funktek, vilka som samarbetar i projektet och vad Funktek har för syfte. Han pratade även om hur syftet hade förändrats under resans gång, från att ta fram ny teknik till att istället arbeta med människor, så som vi gör idag!

Därefter tog Lilian och Hanna över. Efter att ha syntolkat sig själva gick de först igenom schemat för föreläsningen:

1. Funktänk

2. Metod

3. Resultat

Att gå igenom upplägget för sin föreläsning är en jättebra grej tycker jag, som fort blir uttråkad eller otålig. När föreläsningar bara tuffar på och en inte riktigt vet vad som ska ske härnäst blir det en överhängande risk att det hela känns ”konturlöst”, och att jag får svårt att bilda mig en tidsuppfattning kring hur länge en föreläsning kommer hålla på. Därför tycker jag att det är ett jättebra och dessutom enkelt knep som Hanna och Lilian tog till!

  1. Funktänk

I den första delen pratade Hanna och Lilian om ordet funktionsvariation. Som ni säkert känner till så tycker vi i Funktek väldigt bra om det ordet, även om vi såklart respekterar att alla med tolkningsföreträde inte känner sig bekväma att använda det uttrycket. I denna del av föreläsningen pratade Lilian och Hanna om ordets uppkomst och varför vi tycker att det känns så bra att använda det. Att det handlar om hur vi alla har funktioner, men att de varierar och att vissa av dem fungerar normbrytande.

Under den första delen av föreläsningen pratade Hanna och Lilian även om varför det är bra för alla museer att testa utställningar med referenspersoner (eller funktekpiloter som vi kallar dem) hur vi har rekryterat våra funktekpiloter, varför piloterna får riktig lön och vilka testarenor vi har gjort workshops kring. Här visades även en kortfilm upp, där några funktekpiloter blivit intervjuade om varför jobbet i Funktek är så viktigt.

2. Metod

I den andra delen av föreläsningen pratade Hanna och Lilian om hur museer kan gå tillväga om de tar det eminenta beslutet att anställa referenspersoner. För att hålla workshops i tillgänglighet krävs det att en är flexibel och vågar förändra sitt arbetssätt allt eftersom. Lilian och Hanna tipsade om många saker som vi brukar göra i våra workshops, bland annat skriva och skicka ut ett schema för dagen så alla vet vad som gäller, ha namnrunda och att inte kompromissa med pauser under workshopen. Det har ofta varit just under pauserna då alla tar det lugnt, pratar och dricker kaffe, som de allra bästa idéerna kommer!

3. Resultat

Under den sista delen av föreläsningen summerade Hanna och Lilian vad vi har kommit fram till. Om museet ska ha referenspersoner är det jätteviktigt att hela museets personal är inblandade, och att de deltar i workshopsen i den mån det går. På det sättet blir det lättare att implementera tillgänglighetstänket – att funktänka – så att museet fortsätter att försöka vara tillgängligt för alla. Här tog de upp Göteborgs stadsmuseums utställning Urbanum som exempel. Daniel berättade här hur viktigt det var för honom som då var en av dem som tog fram utställningen, hur viktigt det var för honom att få kritik av funktekpiloterna. På det sättet fick han lära sig massor och utställningen kunde dessutom förändras till det bättre.

Slutligen ville Lilian och Hanna understryka: ”Testa! Allt går inte att läsa sig till. Tillgänglighet är ingen quick fix. Det är inte en kurs du kan gå och bli klar sedan.” Tillgänglighet är inget någon någonsin blir klar med, en kan alltid bli bättre, och lära sig något nytt.

Efter Lilians och Hannas föreläsning kom Karl som är enhetschef för Göteborgs stadsmuseums publika enhet upp på scenen och avrundade genom att säga att det är på cheferna ansvaret vilar. Tillgänglighet måste planeras in i budgeten och i det dagliga schemat om det ska bli en förändring på lång sikt.

Låt oss hoppas att publiken tar till sig detta och börjar funktänka i sina verksamheter! Imorgon är det dags igen. Då ska Daniel och Interactive Institute prata om Funktek i en föreläsning med titeln: ”Kulturlivet har funktionshinder – Inte människorna!”.

 

 

Mångfald 2.0

Funktek har anlänt till Almedalen! Efter en gemensam frukost i lägenheten vi hyr begav vi oss i riktning mot ringmuren. För någon som jag, som aldrig besökt Gotland förut, än mindre Visby under Almedalsveckan, var det många nya intryck att bearbeta väl innanför muren. Överallt liv och rörelse, radio och TV, det serverades kaffe från vagnar ute på gatan, människor hade flyers och vimplar med budskap som skulle nå ut till så många som möjligt. Och mitt i allt kullerstenen, st. Nicolai-ruinen, och stockrosorna i gult, skärt och mörkrött som kantade de gulliga små bostadshusen i puts.

På förmiddagen började veckans (för oss) första seminarium, på Visbys museum i bildstenssalen. Det är även i Bildstenssalen som Funktek kommer att hålla morgondagens föreläsning, och vi tittade oss nyfiket omkring och granskade kritiskt tillgängligheten i lokalen. Vi kunde snabbt konstatera att det var för trångt mellan stolarna, och att personer i permobil eller rullstol troligtvis behövde sitta längst bak nära mixerbordet. Sladdarna till mixerbordet var inte tejpade vilket innebar snubbelrisk. Akustiken i rummet var också rätt jobbig, och ljudet studsade mellan väggarna. Föreläsaren använde mikrofon som krånglade en del i början, vilket störde koncentrationen. Göteborgs stadsmuseums lösning med Whispers hade således varit en bra, alternativ lösning i denna ljudmiljö!

Sedan startade seminariet som hette “Mångfald 2.0 – Kartan förändras när normer och strukturer ställs på ända.” Seminariet handlade om hur vi ska se på mångfald på arbetsplatsen.

I en jobbannons idag är det inte ovanligt att arbetsplatsen efterfrågar mångfald. Oftast syftas det då på att de anställda gärna får ha olika könsidentitet eller etnicitet, i vissa fall påpekas det även att personer med olika normbrytande funktionsvariationer är särskilt välkomna. Föredragshållare var Edna Ericsson som pratade om det farliga i att bedöma mångfald utifrån sådant vi inte själva styr över, som etnicitet, funktionsvariation eller könsidentitet.

Edna ville mena att en människa inte borde ses som ett subjekt, utan snarare som ett verb, alltså något vi gör. Detta eftersom människan är inte enbart sin etniska härkomst eller sin funktionsvariation och därför inte bör bedömas efter saker den ändå inte har något eget inflytande över. Det enda vi kan bedöma är det människan gör, utifrån människan förmåga. Människan är en varelse i ständig förändring, och vad vi gör och vad vi tror på kan bytas ut imorgon. Detta är tänket vi behöver ha med oss när vi nyrekryterar enligt Edna.

Vi i Funktek höll med om det mesta, men diskuterade sinsemellan efteråt också risken med att se på den enskilda individens förmåga på detta sätt. Enligt flera av oss består samhället av förtryckande fördomar och strukturer, och för att kunna förstå strukturerna och varför exempelvis personer med olika funktionsvariationer diskrimineras i jobbrekrytering eller på arbetsplatsen måste vi också kunna se och förstå att människor placeras i olika fack och blir till subjekt med eller mot sin vilja. Just därför kan orden vara superviktiga eftersom de hjälper många av oss att se hur saker sitter ihop, hur fördomar och förtryck fungerar.

Nu blev det ju ganska filosofiskt, men summa summarum har detta varit en dag som bjudit på eftertanke och plats att ventilera sina egna tankar och funderingar.
I skrivande stund repar funktekgänget inför morgondagens föreläsning. Några är lite nervösa, men enligt mig låter det hur bra som helst. Det här kommer att gå galant!

/Jenny

Nu är det dags!

Bilden föreställer Jenny som har glasögon och rött hår. På den marinblå skjortan nära kragen sitter det fast ett gult tygmärke, format som en pratbubbla. I pratbubblan står det: "Kulturlivet har funktionshinder, inte människorna!" Och sedan står även Funkteks logga i lite större bokstäver på tygmärket. Jenny har även på sig en keps. Skärmens undersida på kepsen är grön. Tryckt på kepsen står det "LYTT" i stora bokstäver. Jenny småler och står i snett motljus.

Projektkoordinator Jenny som är klädd och redo för Almedalen!

Detta blir mitt första blogginlägg på Funkteks hemsida, och då passar det väl bra med en mindre introduktion.

Jag heter Jenny och sedan december 2015 jobbar jag som koordinator i Funktek. Tillsammans med Lilian och Hanna förbereder och håller jag i workshops, rekryterar funktekpiloter och en massa annat. Jag tycker Funktek är ett himla bra och viktigt projekt, med många fina människor, och jag är så glad att jag får jobba med just detta.

Ikväll drar Funktek till Almedalen, och under veckan kommer jag att blogga här på hemsidan om läget, om seminarierna och föreläsningarna vi deltar på samt hur tillgängligheten ser ut på plats.

I skrivande stund sitter vi på kontoret i Göteborg och ordnar med det sista. Lilian och Hanna finslipar föreläsningen om Funktek som ska hållas på onsdag. Vi har sytt fast patchar med den gula funktekloggan på våra tröjor och kavajer (klädkod: Marinblått!) och har laddat med Funkteks kepsar och gula kassar.

Nu väntar en intensiv men säkerligen också mycket rolig vecka!
Förhoppningen är stor om att vi ska nå ut till många under veckan om hur viktigt det är att skapa en tillgänglig museimiljö.

Hoppas vi ses i Almedalen!