Funktek-vibbar

Här kommer en liten radda med positiva upplevelser från Funktek, som vanligt med er Bloggbobba, så blir det lite huller om buller, fast 100 gånger mer strukturerad än min hjärna.

Bilden visar en gul vepa till vänster om bilden där det står Funktek. Till höger om bilden sitter det människor på stolar med ansiktena vända mot en scen så vi bara ser ryggen på publiken.

Från en Funktek-dag

Mycket av det som varit bra med Funktek:

  1. Alla nya intryck vi fått. Det har gett mängder med nya idéer och tankar. Det tar jag med mig ut i vardagen.
  2. Alla nya olika och spännande personer man fått tala med och fått utbyta idéer med. Vi har mängder med olika funktionsvariationer, vilket skapar alla möjliga infallsvinklar.
  3. Att man fått vara den man är, utan att behöva göra sig till. Här är man accepterad för den man är.
  4. All ny kunskap som kommit till en. Det är som att ha gått kurs i sociologi, musée-vetenskap, pedagogik, psykologi, människokännedom, kultur, att lära sig mer om olika funktionsvariationer, normkritiskt tänkande, historia och mycket mer!
  5. Alla spännande workshops – det har varit alltifrån textens storlek på montrar, till mängden utrymme som krävs för en rullstol att komma fram, till vad som gör ett besök unikt för varje individ – där alla våra funktionsvariationer varit det avgörande för att komma fram till nya kunskaper kring hur man kan tänka för att göra allt mer anpassat. Nu hoppas jag att all kunskap vi delat med oss av kommer göra skillnad på stadsmuseet men även i kulturen och i samhället i övrigt.
  6. Mycket av den här kunskapen hade aldrig uppkommit om vi inte slagit våra kloka huvud ihop!
  7. Vissa har blivit vänner för livet.
  8. Det känns som att det vi gjort är något nyskapande och unikt och att allt vi gjort och gör, skapar stor skillnad och förändring.
  9. Det har varit spännande att få uppleva alla olika utställningar och lokaler här på Stadsmuseet. Biblioteket med sina gamla gubbar i gips och sten och roliga skyltar. Gamla vikingasmycken och mycket mer.
  10. Jag tycker det är spännande att ha fått vara med i Malmö tex, och hållit i en workshop för museepedagoger, i Funkteks anda. Vi märkte hur mycket aha-upplevelser pedagogerna fick efter att vi varit där, skapat lite rabalder, föreläst och hållit i workshops :)
  11. Vi har verkligen varit med och skapat en riktig, professionell, tillgänglig utställning i och med Urbanum. En av världens första utställningar som haft hjälp av så stor kompetens på området, som vi ju besitter. Det är jäkligt häftigt! Kom nu hit och upplev Urbanum och kom gärna med feedback :)
  12. Våra kära, smarta, coola, pedagogiska, förstående, pålästa ledare i bokstavsordning: Daniel, Hanna, Jenny, Lillian, Lisa, Rebecca och Shorty ett kort tag. Ni har gjort allt väldigt bra och underlättat alla workshops. Kommer sakna er mycket när projektet är slut.
  13. Allt folk från Interaktiva institutet – många roliga prylar och lösningar har vi fått testa.
  14. Det grymt goa kaffet från den knäppa bryggaren i fikarummet, som jag haft många tvister med.
  15. Våra roliga fester och träffar! Alltifrån glöggmingel till karaoke.
  16. Det finns så mycket jag inte tänkt på tidigare, som kan underlätta inom flera områden. Som hur man strukturerar upp möten, hur man gör så att alla känner sig inkluderade.
  17. Resan till Polen där jag testade lite av vårt ”Funktänk”. På många sätt ligger vi långt före i Sverige, men det är ju ingen anledning att slå sig för bröstet.
  18. Funktek är guld!
  19. Alla positiva kommentarer jag/vi fått från folk som både har med tillgänglighet att göra men även dem ”utan problem”.
  20. FUNKED FOR LIFE

En vision:

Jag hoppas och tror att våra ansträngningar sprider sig som ringar på vattnet och tar sig vidare ut i Sverige, Europa och Universum och gör så att alla platser blir tillgängliga. Tänk att ha ett betygssystem:

5 Funktek-symboler är ett exemplariskt omdöme, 1 Funktek-symbol är lika med usel tillgänglighet. Tänk en biograf, där flera föreställningar är syntolkade, det finns bra platser för rullstolar, det är väl utmärkta stråk så man inte snubblar inne på biografen, varje nummer på stolarna är upplyst, så man slipper chansa sig fram. Vilken dröm.

Eller på en restaurant: menyn är både på punktskrift, det går att få den uppläst, den är tydlig och skriven med stort typsnitt. Där servitören beskriver maten, vad det är man har på tallriken. Där servitören också kan beskriva konsistensen för dem som har problem med tex ”trådig” mat. Där servitören beskriver miljön för dem som har synnedsättning eller kan beskriva varför det ser ut som det gör (för mig som vill veta varför det ser ut som det gör och kan fundera i timmar på det 😉 ). Där man kan få maten serverad efter ens egna förutsättningar: om det är lättare att äta ur djup tallrik med sked, så ska det inte vara några problem. Där det ska finnas bord som är höj och sänkbara. Där ens funktionsvariation inte ifrågasätts.

Jag har säkert glömt massvis av positiva grejer med Funktek, men detta kom jag på nu.

Kom gärna med egna tankar om vad som gjort Funktek så bra :)

Megamind!

Vi höll en workshop för museepedagoger på Akvariet i Malmö, för några veckor sedan, för att visa hur vi går tillväga när vi utforskar och utvecklar utställningar. Pedagogerna tyckte det var väldigt intressant och tankeväckande. En jobbade på Megamind på Tekniska museet i Stockholm och hon bjöd in mig till utställningen.

Så i mitten av november när jag och min son skulle besöka en kompis i Stockholm, passade vi på att ta oss ut till Gärdet nära Kaknästornet.

Megamind har också fått stöd av Arvsfonden som Funktek. Det är en del av tekniska museet som enligt informationen ska vara mycket tillgänglig. Bla står det så här på den lättlästa hemsidan:

”Digitala skyltar för alla
I MegaMind finns nästan 50 stationer att utforska. Överallt finns digitala skyltar som berättar vad som händer just där. Informationen finns i de här versionerna:
* Text med uppläsning (du kan själv välja textstorlek och kontrast)
* Teckenspråk med textning
* Text med symbolstöd (detta är en kortare text med det viktigaste)
* Synanpassat (större text med högre kontrast, uppläsning och enkel ljudnavigation)”
Vi kom dit 1430 och det var lite människor då, vilket jag uppskattar. Lätt att hänga av sig kläder och vänlig och rolig informationspersonal. Dock tog det ett tag att hitta till själva Megamind, vi fick gå igenom tekniska museet först. Skulle vilja att skyltningen till utställningen vore bättre,så att man vet hur långt in den är tex. Gärna som en stig i kontrasterande färg på golvet som man kunde följa in till utställningen.
Vi tillbringade nästan två timmar på ”rörelsedelen”, så kul var det. Vi gick hinderbana, hoppade, testade balansen och lite annat. Tyvärr tror jag vissa vissa delar är svåra att göra om man har en synskada eller sitter i rullstol, speciellt hinderbanan. Även här vore det bra med ledstråk eller kontrasterande färg som en stig i golvet till varje del för att göra det tillgängligt vid synskada. Ljudnivån var rätt bra även när det var mycket livliga människor (som min son och jag). Jag har svårt med uppmärksamheten men uppfattar Megamind som tydligt.
Tyvärr hann vi bara vara 30 min i den andra utställningen innan de skulle stänga. Den handlade mer om synen, hörseln och andra intryck. Jag kommer återvända med min son.

Megamind på Tekniska museet. Det är en ca 30 gånger 30 meter stor sal som är fylld med diverse redskap för att testa fysiken och balansen. Mitten av rummet täcks av en några meter hög röd halvcirkel. Det finns röda, gröna och rosa "kuddar" och ställningar att ta sig uppför och igenom. Till vänster står en roddmaskin och en slalommaskin där man ställer sig i och ser sig åka på en skärm. Gömt till höger finns en dansmaskin och möjlighet att gå på lina.

Megamind, denna del handlade om rörelse. Hinderbanor, rodd, styrka, balans mm. På bilden ser man flera vuxna och barn. Syntolkning: Megamind på Tekniska museet. Det är en ca 30 gånger 30 meter stor sal som är fylld med diverse redskap för att testa fysiken och balansen. Mitten av rummet täcks av en några meter hög röd halvcirkel. Det finns röda, gröna och rosa ”kuddar” och ställningar att ta sig uppför och igenom. Till vänster står en roddmaskin och en slalommaskin där man ställer sig i och ser sig åka på en skärm. Gömt till höger finns en dansmaskin och möjlighet att gå på lina. På bilden ser man flera vuxna och barn.

Bussarna var inget vidare för mig som glömmer att köpa busskort, ladda telefon mm: på vägen till museet hade jag köpt biljett på terminalen som kunde användas inom två timmar. Besöket tog dock mer men jag hade glömt bort tiden. Min telefon hade inget batteri kvar vilket gjorde att jag inte kunde köpa biljett via appen. På bussen tillbaka insåg jag det, men tänkte att man kunde köpa med bankkort på bussen. Det gick inte! Jag blev jättestressad, det regnade jättemycket ute och min son var väldigt trött. Men chauffören sa att jag fick åka med på egen risk. Vi kom fram till terminalen utan kontroll och kom hem med tåget i bra tid. Här borde de lära sig av Borås och ta emot bankkort på bussen. Kontanter förstår jag problemet med, men med kort. Tänk alla turister som inte kommer åka pga det (sådanna som jag som glömmer huvudet hemma ?).