TANKAR INFÖR NÄSTA ÅR

Bilden visar katterna Stollan och Smulan som önskar en God Jul och ett Gott Nytt år!!

Bilden visar katterna Stollan och Smulan som önskar en God Jul och ett Gott Nytt år!!

Här kommer några önskningar om förändringar inför 2016:
1. Tänk om flera museer vill ta till sig Funkteks modell, att det blir ett slags kvalitetssystem som kan användas inom fler verksamheter än bara Stadsmuseet i Göteborg. Som på en restaurang som fått stjärnor i Guide Michelin, skulle ”Funktek-certifierad” kunna användas för att betygsätta museer och andra kulturella inrättningar till en början, för att sedan föras vidare till tex restauranger, affärer osv.
Tänk 3 stjärnor för ett ställe med väldigt bra tillgänglighet – inga problem att komma in med rullstolar, system och som hjälper döva, synskadade. Tydlighet och lättläst, låga bullernivåer mm för oss med läs och skrivsvårigheter, för mig med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar osv. 1 stjärna för ett ställe med stora problem när det gäller tillgänglighet.
Nu tänkte jag högt, men den som lever får se om tankarna kan bli verklighet ?
2. Att vi med funktionshinder ska bli ännu mer accepterade i samhället, att vi inte ska ses som en extra kostnad.
3. Jag ser fram emot ännu fler roliga workshops och att fler personer utan funktionsnedsättningar – gärna sådana i chefsposition – vill testa att vara med på någon liknande workshop vi hade i slutet av året, där de fick gå igenom de momenten vi går igenom (till exempel lättläst, tydlighet, tillgänglighet för rullstolar, ljud och ljus) – det ökar förståelsen för hur man kan göra verksamheten mycket bättre, ofta med små medel.
4. Att vi i Funktek får ännu större uppmärksamhet, i och med att arbetet vi gör är viktigt för att alla ska få plats på museer på sina villkor.
Vill önska er en riktigt god jul och gott nytt år, nästa år blir det en ökad takt på bloggen.

TACKSAMHET OCH TILLGÄNGLIGHET – KRÖNIKA AV FREDRIK ERIKSSON

På bilden ser man Fredrik sittande på en upp- och nedvänd vit båt som ligger i högt gräs. Han har en blå t-shirt, blå jeans, brun hatt, halsband, armband och ringar.

På bilden ser man Fredrik sittande på en upp- och nedvänd vit båt som ligger i högt gräs. Han har en blå t-shirt, blå jeans, brun hatt, halsband, armband och ringar.

Lite om Fredrik: Han bor i Borås. Han brinner för frågor som rör främst psykiatriska funktionsnedsättningar, kultur av alla slag, djur och natur, mat, dryck, baka och resa bland annat. Han är Funktek-pilot, bloggredaktör på Funktek och hjälper Göteborgs stadsmuseum med att utvärdera utställningar och stadsvandringar.

Jag tänkte beskriva min tacksamhet för att få vara med i detta projekt. Detta är banbrytande och borde gå att överföra på andra ställen, som bibliotek, biografer, restauranger, affärer – hur man med små enkla medel kan göra livet lättare för oss med diverse funktionsnedsättningar.

Detta är något av vi gör i Funktek: Vi kollar läsbarhet på skyltar och texter, både så att texten är tillräckligt stor, att den är tydlig och är lätt för alla att förstå. Vi ser till så att färgerna i utställningen inte skapar störningar eller otydlighet. Vi testar ljudnivån på utställningar, ser till så att rullstolar får plats och kan komma in i lokalerna, kollar så att det går att ta till sig utställningar om man har tex en synnedsättning.

För mig är det viktigaste:
1. Att texten är lätt att förstå och inte rörig, eftersom jag tappar koncentrationen lätt.
2. Att utställningen är tydligt märkt, så att man inte tappar bort sig, eller börjar i fel ände.
3. Att det inte är mängder med ljud från alla håll, från tv-apparater, inspelningar osv. Gärna att det används dämpande material i utställningen, för att minska ljudnivån generellt.
4. Att det finns möjlighet att lyssna på utställningen via telefonen eller apparat som kan lånas av museet.
5. Möjlighet att läsa böcker, lyssna till ljudfiler, eller se på video om man vill fördjupa sig, redan på utställningen.
6. Gärna en stor variation av information: texter att läsa, se på video, lyssna på klipp, testa kläder, känna på tex gamla redskap, känna doften av tex tjära, smaka kryddor, testa att mala mjöl som förr osv.

Jag har själv Asperger, ADD, depressioner och ångestsyndrom.
Tack för mig,
Fredrik

 

EN KONFERENS I FUNKTÄNK

 

Bilden visar en gul vepa, till vänster om bilden där det står Funktek. Till höger om bilden sitter det människor på stolar med ansiktena vända mot en scen så vi bara ser ryggen på publiken.

Bilden visar en gul vepa, till vänster om bilden där det står Funktek. Till höger om bilden sitter det människor på stolar med ansiktena vända mot en scen så vi bara ser ryggen på publiken.

Förra månaden den 4 december hade Funktek tillsammans med Riksutställningar konferensen funktänk: När normkritik möter kultur. Vi var på Göteborgs Stadsmuseum och hade över 60 deltagare i konferensen.

Vi började dagen med att presentera dagens upplägg och att berätta om Funktek. Sedan pratade Annika Lindström om normkritik och funktionalitet inom kulturlivet. Annika är ordförande på Göteborgs Rättighetercenter.

Efter det hade vi en fantastisk workshop och föreläsning av dramaturgen och funktek piloten Anette som har en synskada och syntolken Eli Tistelö. På föreläsningen fick vi lära oss om vad en skall tänka på när en gör en syntolkning. Det är viktigt att veta vad för slags information en skall välja att syntolka och inte syntolka. För grejen är att en måste välja! Det går inte att syntolka precis allt för då översållas hjärnan av information. Det viktigaste är mellanrummen och pauserna i syntolkning som en får. Det är de pauserna vi alla behöver för att skapa oss inre bilder.

här sitter delar av punkteks personal vid incheckningen av konferensen.

här sitter delar av funkteks personal vid incheckningen av konferensen.

Efter en innehållsrik förmiddag bjöd vi på vegetarisk lunch och efter det pratade Diana Chafik om projekt Fokus som har jobbat på Upplandsmuseet om och hur viktigt det är med funktionsperspektivet i innehållet när en gör utställningar. Hon pratade också om hur funkishistoriken på museers samlingar har katalogiserats på väldigt konstiga sätt, nämligen under kategorin ”samhällsproblem”!! Det är ju helt galet ju! I projektet har flera museer ändrat sin kategorisering på samlingar så funkishistoria INTE ligger under kategorin samhällsproblem. Men det är också viktigt att information om att kategoriseringen har sett ut på det här diskriminerande sättet, för det tillhör också funkishistorien och får inte gömmas eller glömmas. Om du vill läsa mer om projekt fokus så kan du trycka på länken: http://hhf.se/projekt-fokus/ Då öppnas länken i ett nytt fönster.

Till sist hade vi i Funktek en workshop med alla deltagare i konferensen där vi testade tillgängligheten på tre av Göteborgs Stadsmuseums utställningar. Vi hade samma upplägg som vi brukar ha när vi har våra workshops på museet tillsammans med funktek piloter. Även om det var en kort test på en timma så fick deltagarna ändå chansen att ta på sig tillgänglighetsglasögonen och testa tillgängligheten på allt från texter, till montrar, ljus, ljud och teknik.

Vi ser fram emot att utveckla vår workshopidé med att utvärdera utställningar tillsammans med konferensbesökare framöver. Tror det kommer bli tiptop!

Skrivet av Hanna

Skillnader mellan att gå ensam och att gå tillsammans på en utställning

Återbesök i Urbanum

I mitten av september återvände vi till Urbanum – den utställning som Funktek har undersökt från maj 2014 och till utställningens öppnande i mars 2015. Den här gången underökte vi vissa saker närmare: texterna, tekniken och hur syntolkningen i biografen fungerar. Vi passade också på att undersöka hur utställningen upplevs om man går ensam eller om man går i sällskap med en vän eller en annan besökare. Är det någon skillnad? Finns det någonting i sådana skillnader som man kan ta med sig in i tillgänglighetsarbetet?

Projektets Funktek-piloter gick först två och två eller tre och tre i ca 20 minuter i tittade på utställningen. De flesta gick tillsammamsn med någor de känner utanför Funktek (personer som upplevde utställningen för första gången i och med detta test). Därefter gick de ensamma och tittade. Efter det samlades vi i grupp och hade ett samtal om huruvida det var någon skillnad mellan att gå tillsammans med andra personer eller att gå ensam.

Att gå tillsammans

Många föredrog att gå tillsammans med någon annan. Det flesta läste mindre och under kortare tid när de gick i grupp. Men samtidigt kunde de bolla inehhållet med varandra. Känslan som piloterna uttryckt har varit att en genom detta samtal lär sig mer. Kunskapen om utställningens ämnen skapas då i första hand genom mötet mellan besökarna snarare än genom mötet mellan besökare och utställning:

”Det är mycket som inte blir tänkt när man går ensam”

På bilden ser man Funktek-piloter som testar Urbanum på Göteborgs stadsmuseum. Det är fyra stycken och de står framför en stor bild av Göteborg och en lång historisk tidslinje om Göteborg. Golvet är gult och grönt.

På bilden ser man Funktek-piloter som testar Urbanum på Göteborgs stadsmuseum. Det är fyra stycken och de står framför en stor bild av Göteborg och en lång historisk tidslinje om Göteborg. Golvet är gult och grönt.

Att gå ensam

Även om de flesta tyckte att de var trevligare att ta del av en utställning med någon annan, så var de även vissa piloter som tyckte att det var lättare att gå ensam:

”då kan jag gå hur jag vill… även om det blir lite tråkigare”.

Några upplevede också att de blev mer granskande till vad utställningen berättade och att de läste texterna mer ”journalistiskt” när de gick ensamma. Generellt så lade piloterna ner mer tid på att läsa texter och kolla på filmer när de gick ensamma. För vissa kändes längre texter kändes lättare att ta till sig. Men det fanns dock de som tog in mindre när de gick ensamma, eftersom de upplevde ett behov av att bolla innehållet med någon.

Vad vi lärde oss:

Av detta mycket enkla test lärde vi oss att det är större chans att en besökare som går ensam tar sig igenom en större mängd information än om de går i grupp. Utställningars fördjupningdelar skulle därför kunna presenteras i delar av utställningen som är mindre och intimare (utan att för den delen vara fysiskt otillgängliga). Besökare som går i grupp baserar istället sin upplevelse på mindre delar information, men skapar kunskap genom samtal med varandra. Större och kortare texter – eller t.ex texter som innehåller många frågeställningar riktade till besökaren – kan därför placeras där det finns mer plats och utrymme för att samtala i grupp.

Fler tester skulle kunna visa om dessa första antagenden stämmer, men vi upplever ändå att vi fått med oss värdefull information in i fortsättningen av projektet.

***

Det vidare fokuset under hösten kommer att bli en 1600-tals utställning om Göteborg. Parallellt med detta håller vi på att sammanställa resultatet från sommarens stadsvandringar. Så fort rapporten är klar kommer delar av den att publiceras här!

Fortsättning följer…

/Daniel

Funktek berättar om tillgänglighet och stadsutveckling!

Den 9 september klockan 11:30 till klockan 13:00 är det Urban Lunchtime på Göteborgs stadsmuseum. Det är en seminarieserie om stadsutveckling. Den här gången är det Funkteks Magnus Eriksson som berättar om sitt arbete. Han är projektets forskare och har undersökt kopplingen mellan tillgänglighet – kultur – teknik och stadsutveckling.

Mistra Urban Futures arrangerar semineriet. Efter föreläsningen bjuds det på lunch. Anmäl dig på Mistra Urban Futures hemsida: KLICKA HÄR!

Bild på rosa postitlappar och ordet stadsutveckling som hänger på en vit vägg.

Bilden är från en Workshop i URBANUM som vi hade i Maj 20124. Då pratade vi bland annat om vad ordet stadsutveckling betyder.

Syntolkning pågår!

Den 16 och 22 juni 2015 höll Eli Tistelö och Anette Wilhelmsson en introduktion i syntolkning för museets pedagoger och värdskap. Kursen var ett led i Funkteks arbete med att genom pedagogik öka tillgängligheten på Göteborgs stadsmuseum. Vi började med en enkel övning där alla deltagarna fick beskriva sig själva genom att berätta om två olika attribut. Därefter gick vi – blundades – ut i olika rum på museet och beskrev föremål för varandra.

Bilden visar ett utställningsrum med mycket montrar och föremål i. Delar av museets personal står utspridda i rummet. Alla blundar. I lurarna hörs syntolkning.

I lurarna hörs syntolkning.

Det här fick vi lära oss:

Syntolkning handlar om att förse besökaren med information som hen kan skapa inre bilder med. Oavsett om man är seende eller blind skapas inre bilder på samma ställe i hjärnan. En seende person grundar dessa bilder på visuella intryck medan en blind person grundar bilderna på information via hörseln. Syfet är att besökare ska lämna en programpunkt, visning eller liknande med en likartad upplevelse oavsett hur hen fungerar.

Syntolkning handlar ej om att tolka verkligheten åt besökaren utan om att ge hen information som gör att hen kan tolka verkligenheten på egen hand. Om en seende inte förstår en tavla genom att titta på den ska heller inte en blind person förstå motivet efter att ha fått en syntolkning. Det är alltså skillnad på att syntolka och på att guida.

Syntolkning handlar lika mycket om att sålla bort information som att beskriva. Om en person får för många delar av ett föremål beskrivet blir intrycken för många – det blir rörigt – och svårare att skapa en inre bild.Syntolkning kan även öka upplevelsen för seende genom att t.ex. en visning eller en power-point-presentation blir mer beskrivande till sin karaktär.

IBilden visar ett utställningsrum med mycket montrar och föremål i. Delar av museets personal står utspridda i rummet. alla blundar. lurarna hörs syntolkning.

Syntolkning av 1800-tals utställningen på Göteborg stadsmuseum.

Att tänka på:

  • Alla beskrivningar är bättre än ingen beskrivning alls (det är bättre att göra ”fel” än att inte göra alls).
  • De tar 4 – 5 gånger längre tid att syntolka någonting än att se.
  • Om någonting låter i bakgrunden – om en hylla brakar ner i en utställning under en visning – är det bra att även syntolka vad som har hänt, även om det inte ingår i syntolkningen (annars kommer besökaren inte kunna fokusera på resten av syntolkningen utan börja tänka på vad som kan ha hänt).
  • Lämna utrymme för tystnad så att besökaren får tid till att skapa sig bilder.
  • Ingen information är för banal.
  • Använd gärna metaforer men ej sådana som inte alla har erfarenheter ifrån. Metaforer som ”det ser ut som en trappa” är bättre än ”som ett moln” eftersom även blinda personer har erfarenheter av trappor (men ej av moln).

Personbeskrivningar:

  • Hur gammal och lång är en person? Att beskriva dessa två kategorier hjälper många att skapa en inre bild.
  • Undvik ord som ”gammal” eller ”ung”, ”kort eller ”lång”. Bättre att säga ”45 år” och ”178 cm”. Om du inte vet ålder eller längd är det bättre att gissa än att inte säga någonting alls.

Bilden visar två personer. Båda blundar och lyssnar på syntolkning.

Föremål:

  • Det spelar ingen roll från vilket håll ett föremål syntolkas ifrån.
  • Börja med föremålets funktion; t.ex. ”det är en stol”. Då har du någonting att bygga vidare på.
  • Gissa storleken
  • Beskriv material
  • Är stolen sliten, blöt, ligger det skräp bredvid?
  • Hur fungerar föremålet i sin miljö? Är det någon som använder föremålet?

Rum:

  • Be gruppen ställa sig med ryggen mot den dörr de kom in igenom. Efter att detta är gjort kan du börja använda ord som ”till höger” etc.
  • Börja med att ge en helhetsbild; ”det är föreläsningssal”; ditt första synintryck. Lägg till rummets storlek (i meter)
  • Varifrån kommer ljuset?
  • Vilken funktion harrummet och vad finns det för föremål i rummet?
  • Vad är för material och vad finns det för färger i rummet? (ej för mycket detaljer).
  • Gå runt i rummet med tunga steg.
  • Knacka på väggar, dörrar etc som du beskriver. Då kan man höra sig till ungefär var det är och om det är en ”hård” vägg t.ex.
  • Använd ej ord som ”här” och ”där”. Säg i stället ”till vänster om dörren” eller ”tio meter bakom mig”.

Det finns naturligtvis mycket mer att lära om syntolkning. Det här är bara början för museet att bli bättre på att beskriva sånt som vi vill visa för våra besökarna!

Ett stort tack till Eli och Anette för en bra workshop!

/Daniel

Stadsvandringar på Göteborgs stadsmuseum

Under våren har Funktek fokuserat på arbetet med stadsvandringar. Under år 1 testades stadsvandringarna vid själva utförandet. Denna gången har vi varit med i redan under framtagandet av vandringarna, tillsammans med museets pedagoger. Vi började med att testa av stadsrummet för att hitta platser som funkar ur tillgänglighetsperspektiv. Därefter testades pedagogiken och i ett tredje test undersökte vi olika tekniker som kan bli aktuella. Detta har varit ett sätt för projektet att i praktiken arbeta med struktur (vandringens längd och rutt), pedagoik och teknik parallellt. Arbetet med innehållet av vandringarna har tagit fram samtidigt och påverkats av de olika testerna. Temat för vandringarna är 1600-talets Göteborg.

På bilden ser man flera testpiloter som går och kör permobil på en gata, över spårvagnsspår, det finns butiker och träd i bilden. Test av stadsrummet. Vilka platser är tillgängliga i Göteborgs innerstad?

Test av stadsrummet. Vilka platser är tillgängliga i Göteborgs innerstad?

Som ett resultat av förra årets utvärderingar kommer museet i år att testa 3 olika varianter av stadsvandringar: en stadssittning, en stadspromenad och en stadsvandring. Anledning är att besökare har önskat olika längd och olika fördjupningsnivåer. Vi har också sänkt maxantalet till 20 personer.

Våra tester från förra året visade på behovet av att utveckla fler verktyg till den pedagogiska verktygslådan. Vi kommer därför att ha en syntolkningskurs för museets pedagoger den 16 juni. Tillsammsn med museets pedagoger har också infört olika taktila och på andra sätt kännbara element, så som örter som kan provsmakas och hästskit som kan luktas på. Vi vill på detta sätt undersöka om sådana lösningar kan öka chanserna för att fler besökare kan ta del av innehållet, oavsett hur normbrytande hens funktionsvariation är.

Test av lukt. Kan hästskit öka upplevelsen av berättelsen om 1600-talets Göteborg?

Test av lukt. Kan hästskit öka upplevelsen av berättelsen om 1600-talets Göteborg?

Vad gäller tekniken testades 3 olika koncept; en taktil karta utskriven med 3d-printer; möjlighet till att spela upp ljud; samt en slags kikare som appliceras på en smartphone och som gör att man kan se sådant som man geografiskt befinner sig långt ifrån. Testet visade att införande av ljud har funkat bäst.

Test av teknik.

Test av teknik.

Stadsvandringarna startar den 30 juni. Under sommaren kommer vi att utvärdera hur de nya tilläggen fungerar. Projektet kommer att sammanställa en rapport om hela processen efter sommaren.  Fortsättning följer!

 

Arbetet med utställningen Musiklivet Göteborg

Den 4 Februari hade vi en workshop där vi jobbade med den kommande utställningen Musiklivet Göteborg. Utställningen kommer berätta om Göteborgs musikliv från 50talet fram till i dag. Funktek höll en workshop med utställningens formgivare och pratade om vad hen ska tänka på för att formgivningen ska bli så tillgänglig som möjligt.
Under workshopen testade vi planeringen av utställningen. Vi testade också tre olika upplevelserum som kommer finnas i utställningen. Det ena är ett filmrum där en kommer kunna kolla på filmade intervjuer med kända musiker. Ett annat upplevelserum kommer vara byggt som en musikstudio. Ett tredje rum kommer bli en dansstudio. Förenklat kan en förklara det som så att utställningsgruppen vet VAD de vill ha med i utställningen, men inte HUR det ska lösas rent praktiskt. Detta och lite mer testade vi och snackade vi om i denna workshop.

Vy över entréhallen, ett av uställningsrummen. I bakgrunden syns en stor bild av en karta över Göteborg. Framför den med ryggarna mot kameran står 6 workshopdeltagare. De står vända mot en person som talar.

Viktigt med en ordentlig introduktion

Några saker som vi pratade om var att det är bra att ha en introduktionstavla i det första rummet av utställningen. På den skulle det stå lite kort om vad utställningen handlar om och det skulle finnas en taktil karta som talar om hur utställningen är disponerad mellan olika rum. Detta skulle underlätta för personer med en synvariation att hitta i utställningen. Flera andra tyckte också att det skulle skapa en helhetsbild av själva utställningen.

Flexibla sittplatser i filmrummet

En viktigt sak att tänka på i ett filmrum är bland annat ljusnivån. Det skapar ju en viss stämning att ha det ganska mörkt där en ska kolla på film. Men samtidigt är det viktigt att det inte blir för mörkt, Viktiga saker att ha koll på så som dörröppningar, sittplatser och hörlurar behöver också mer ljus för att en ska kunna urskilja dom i rummet. När det kommer till sittplatser så pratade vi en hel del om det. Det är på ett sätt bra med flexibla sittmöbler. Då kan rummet enklare anpassas för olika personers behov. Om en till exempel använder rullstol så är det ju bra att det inte sitter en bänk ivägen framför en tv-skärm så att en alltid måste kolla snett från sidan. Samtidigt kan det lätt bli rörigt med många flyttbara möbler i ett rum. De kan ju utgöra en snubbelrisk och om de är tunga så blir de ju inte speciellt flyttbara i alla fall. Vad är då en bra lösning? Vi pratade om utfällbara sittplatser liknande biostolar. Då kan en ju välja om en vill fälla ut sätet eller inte. Vi pratade också om att de borde finnas flera rader med sittplatser. På så sätt kan fler personer titta på samma skärm samtidigt utan att det blir trångt.

Bild från ett av utställningsrummen. Mot en bakre vägg på en bänk sitter fem workshopdeltagare. Till höger om dem står två personer och längst till vänster i bild är en person som sitter i en permobil. I mitten av bilden finns en rund matta med ett motiv av en karta.

Hur skapa en rumskänsla utan väggar?

Studion ska byggas i ett av utställningsrummen, men tanken är att inte bygga ett litet slutet rum utan att bygga ett öppet rum. Men hur gör en det? Ett förslag från formgivaren var att bygga upp rummet ca 20 centimeter upp på en platå. Det förslaget fick en hel del kritik på en gång. Om du bygger ett trappsteg då måste du ju ha ramp upp. Och om du har en platå så måste du ju ha skyddsräcke runt om. Och hur gör du när du ska ner för rampen, får du plats att vända i rummet och köra ner eller måste du backa? Ni förstår säkert nu hur osmidigt det skulle bli för alla som använder rullstol eller permobil. Istället föreslogs en kontrasterande matta på golvet för att skapa en känsla av rum. Också tyger som hänger ner kan användas för att skapa avgränsningar.

Vem vågar dansa i dansrummet?

I dansrummet är det tänkt att besökaren ska kunna kolla på videor av personer som dansar tidstypiska danser från olika årtionden. Hur det ska lösas rent praktiskt, det pratade vi om på workshopen. En tanke är att en som besökare kan bli förbredd på att det kan vara människor som dansar i rummet. För den som redan befinner sig i rummet kan det vara  bra att veta att andra är på väg in i rummet. Sen pratade vi också om att danserna borde vara syntolkade. Ett förslag är att det ska sitta en lampa utanför rummet som lyser grönt om rummet är tomt och rött om någon är i rummet. Det har också kommit förslag att det borde finnas någon teknik eller system som talar om för de som är inne i rummet när någon anna är på väg in.
Detta och jättemycket mer pratade vi om och kom vi fram till i denna workshop. Fortsätt följa vår blogg så kommer det snart ut fler inlägg om andra workshops vi haft och vad vi kommit fram till i dom.
Snart är det dags för denna sommarens utvärderingar av stadsvandringar. Om du vill veta mer om det kolla i schemat här på funkteks hemsida www.funktek.se/schema
Lilian

VI TESTAR TEKNIK I URBANUM

Det här var den sista workshop innan Urbanums invigning som tog plats den 28 mars, som var en stor succé. Vi hade en till slut-utvardering av Urbanum som vi kommer att skriva om i en framtida blogg inlägg.

I denna Workshop testade vi två interaktiva tekniska koncept som tagits fram utav Interactive Institute för utställningen Urbanum. Den första var en ”välkomstfilm” som kommer att möta dig precis innan du kommer in i själva utställningen. En sensor registrerar när en person rör sig mot skärmen och utifrån dennes rörelser så kommer olika byggnader, monument, människor eller fordon in i bilden.
Det andra konceptet är något som kallas för en Kaleidomorph. Det är en teknik som fotar av dig som besökare och klipper ihop denna bild med olika bilder av byggnader i Göteborg. Resultatet blir en ”morph” av delar av staden med någon av dess invånare (du).

Med på workshopen var Nils och Jakob från Interactive Institute Göteborg.

Syftet med testet var att ge Interaktiva Institutet direkt feedback på hur tekniken fungerar i praktiken. Vi började med att dela upp oss i två grupper och ta oss till utställning utan mycket förkunskap, att bättre förstå individens interaktion och samspel med tekniken, så lik en verklig situation i utställningen som möjligt.

I den andra delen av testet fick funktek-piloterna svara på några frågor på egen hand. Flera av frågorna hade de redan besvarat i utställningen bara genom att vara där och interagera med tekniken.
Trots en del ”köbildning” vid varje station och att ljudnivån i lokalen blev för hög för att vara dräglig var intresset stort och återkopplingen var bra.

På bilden ser man Funktek-piloter som tittar på en skärm. Två stycken sitter i rullstol. Golvet är grönt och gult, väggarna är vita.

På bilden ser man Funktek-piloter som tittar på en skärm.

Välkomstfilmen

Idén om att ta oss till uttställning utan mycket förkunskap, trots goda avsikterna, blev snabbt problematisk. Det visade sig att tekniken behövde förklaras och beskrivas, vad den gör och hur den ska användas. Med välkomstfilmen vi hade oklarheter kring hur det fungerar och om det är en tidsaxel eller inte.

Det fanns också viss förvirring kring formuleringen av vissa frågor. Till exempel med “Vad gör den här?”, om betoning var på ‘här’ eller ‘gör’. Tack vare den feedback vi fått kring detta, vi har nu förbättrat och utvecklat denna aspekt av våra workshops ytterligare.

Överhuvudtaget, deltagarna kände sig lockad in i utställning och vi fick fler förslag och återkoppling kring användningen av ljud och syntolkning.

Kaleidomorphen

Vi gjorde likadant här med kaleidomorphen, en pilot i taget gick fram utan instruktioner och fick  testa att använda kaleidomorphen.
Igen vi märkte att tekniken behövde en beskrivning. En pilot med synnedsättning kännde att hen behövde förklaring och var inte ensam i denna känsla.

De krav och förslag som har kommit upp mest var att kameran och nedräknaren borde vara större och tydligare, samt att det borde finnas instruktioner.

På bilden ser man två personer som tittar på två gula bildskärmar med figurer på. De står framför en grön vägg till vänster och en vit vägg till höger.

Två personer som tittar på två bildskärmar.

 

Med det sagt, helhetsbilden av workshopen var ändå god. Vi fick svar på det vi ville och fick förslag och synpunkter som vi inte hade kunnat lista ut eller komma fram till utan en workshop som denna. Som med så mycket i Funktek så är det just er Piloter och era erfarenheter och insatser som är de allra viktigaste i projektet.

Vi ser fram emot det fortsatta arbetet. Vi har planer för fler sätt att engagera er piloter och öka aktiviteten på bloggen. Mer om det kommer snart!

 

GRATTIS PÅ ETTÅRSDAGEN FUNKTEK

Funktek fyllde precis ett år den 19e februari. Hurra för oss!!!

I ett år har Funktek testat och utvärderat olika utställningar på Göteborgs stadsmuseum. Vi har också experimenterat och kommit med förbättringsförslag. Detta har vi gjort för att vi vill skapa ett tillgängligare Göteborgs stadsmuseum.

Hur har vi gått till väga för att göra det och vad har vi kommit fram till? Det tänkte vi berätta här i en ganska så kort (i förhållande till allt vi gjort) ÅRSBERÄTTELSE.

Vi började med utställningen Urbanum som vi följt i flera steg under dess uppbyggnad. Urbanum berättar om Göteborg både förr och idag med ett stort fokus på människor. Vi hade vår första workshop om Urbanums tema i ett tomt utställningsrum den 17e maj 2014. Sedan dess har det blivit ett antal workshops på olika teman. Närmare bestämt 11 stycken till. I de sammanlagda 12 testerna har vi gått igenom tema för utställningen, texter – hur en ska formulera sig, grafisk form – läsbarhet, multimedialösningar och rummets planering, form och design.

Vi har fått in otroligt mycket information om vad som skapar hinder och vad som istället skapar möjligheter, delaktighet och tillgänglighet. Exempelvis så testade vi i en workshop olika standardmått som finns. Till exempel så ligger standardmåttet för vändning med rullstol på 150 cm. Det betyder att en korridår eller passage inte får vara mindre än det. Vi ville testa detta för att se om vi tyckte att det stämde. Vi kom fram till att även om att 150 cm var nog för att vända med rullstol så var det bara precis att det gick. När vi dessutom var flera personer i utställningsrummet, och oftast så är det ju fler än en person samtidigt i en utställning, så blev det väldigt trångt. Detta blev en bra påminnelse om att standardmått och riktlinjer inte riktigt tar hänsyn till många av alla de situationer som faktiskt uppkommer i verkligheten. Vårt arbete har därför varit att försöka maximera ytan, att få så mycket plats som möjligt, istället för minsta möjliga.

En annan sak som vi kommit tillbaka till många gånger under året är detta med ljud. Det kan vara otroligt störande med mycket ljud och de flesta av oss är mer eller mindre känsliga och får svårt att koncentrera sig, blir trötta och tappar intresse i miljöer där det ekar eller det är mycket prat eller många saker som låter samtidigt.

Tack vare all input vi fått kring just ljudmiljöer så har vi med Interaktiva Institutet testat teknik som kan minska hur mycket vi påverkas av ljud runtomkring. Dom kommer till exempel att arbeta med  ljudlösningar inför detta årets omgång av stadsvandringar. Förutom Urbanum så var stadsvandringar det som vi testade förra året.

Stadsvandringar är en av de mest populära aktiviteterna under hela året. En stadsvandring är en vandring genom staden som hålls av en person som berättar Göteborgshistoria på olika teman.

Totalt gick vi med vid sju olika vandringar och vi hade ett 20-tal piloter som hjälptes åt med att utvärdera dom under sommaren. Det var rätt så svettigt några gånger när temperaturen ute nådde 28 grader i skuggan.

Tillsammans kom vi fram till flera saker som skapar hinder för många människor. Det låter kanske deppigt men det positiva i sammanhanget är att väldigt många av de hinder som vi hittade ganska enkelt skulle kunna avhjälpas bara en gör saker på ett lite annat sätt.

Här kommer några exempel på lösningar eller förslag som våra piloter gav i somras:

  • Börja varje vandring med att berätta om själva vandringen. Berätta hur lång den är både i kilometer och i timmar. Tala om hur många stopp det är och var den kommer att avslutas. Detta är tillexempel jätteviktigt att veta för att kunna beställa tolk eller färdtjänst. Själv vill jag gärna veta hur länge en vandring ska hålla på mest för att jag vill kunna förbereda mig mentalt. Jag vill veta hur länge jag måste koncentrera mig.
  • Ha inte så stora grupper. Ha inte fler är runt 20 personer per vandring. Hur stor en grupp är påverkar nästan allt upptäckte vi förra sommaren. Nästan allt blir sämre när gruppen är stor, och nästan allt blir bättre när den är lite mindre.
  • Tala tydligt och vardagligt. Förklara fackord och berätta beskrivande. Borde inte en stadsvandring vara lustfylld och ge den som går den nya perspektiv. På det sättet vill gärna jag bli utmanad. Men utmaningen ska väl inte ligga i att försöka förstå vad sjutton personen som håller i vandringen ens pratar om. Eller?

 

Resultaten i sin helhet går att läsa i en längre rapport (vi ska snart lägga upp den på hemsidan). Alla resultat har de som jobbar med stadsvandringar på museet gått igenom och vi är så himla glada för att Funkteks arbete redan har haft effekt. Till exempel så har museet bestämt sig för att ha ett maxantal om 20 platser per vandring. Vi kommer också att fortsätta att ha workshops och vara med vid själva planerandet inför denna sommarens stadsvandringar.

Vi har också hinnit med att föreläsa om Funktek och vi har träffat personer från flera andra museer som har jobbat eller jobbar med lite liknande projekt. Det känns som att detta med att skapa mer tillgängliga museer faktiskt är en fråga som fler och fler museer ser allvaret i. Sen vet vi ju att det kan vara långt mellan att vilja något och att faktiskt nå dit. Att Göteborgs stadsmuseum vill bli mer tillgängliga, det vet vi. Men exakt hur de ska bli det och vad som faktiskt krävs det är en svårare fråga att svara på. Och det finns nog fler åsikter som glider isär. En sak som Funktek kommit fram till under detta första år, är att tillgänglighet i alla fall handlar om mycket mer än att hitta rätt teknik.

Det kan handla om att förändra ett arbetssätt eller skaffa lite andra rutiner. Det kan också handla om att tänka på ett nytt sätt eller prioritera lite annorlunda än vad en är van vid.

Under vårt andra år så vill vi fortsätta att testa olika utställningar och stadsvandringarna med er funktek-piloter. Vi vill också jobba med att undersöka vilka strukturer som kanske försvårar arbetet med att skapa ett tillgängligare museum. Vi vill också se vilka förändringar som skulle kunna göra det motsatta- att underlätta för museet att bli mer tillgängliga.

För oss är ett tillgängligt museum ett bättre museum. För alla!

///Lilian på Funktek