Resultat av workshopen den 5:e November

Bild på tre olika grafiska versioner av samma text. Den till vänster har en mörk ram, den i mitten har en orange ram och text och den till höger har mörk text men gul ram.

Bild på tre olika grafiska versioner av samma text.

I början av November hade vi en workshop där vi kollade på det grafiska förslaget för utställningen Urbanum – rum för staden. Vi tittade på hur texter ska se ut, vad som syns bäst och vilken design som är bäst att läsa.

Vi började med att titta på tre versioner av introduktions-texter som ska finnas i utställningen för att ge besökaren en överblick om vad utställningen handlar om. Vi kollade på tre olika storlekar av text, olika radavstånd och olika placering på vägg.

Vi var rätt många som jobbade med denna workshop. Totalt var vi över 20 personer. Därför delade vi upp oss i tre grupper. I just denna uppgift så tyckte vi rätt lika mellan grupperna. Nästan alla föredrog den största teckenstorleken och det näst största radavståndet. Sedan var det flera personer som kommenterade att texten borde ha tjockare linjer så att kontrasten blir större. När det kommer till placering så tyckte vi lite olika. Några av oss behövde komma väldigt nära för att kunna läsa, då fungerade det bättre när skyltarna satt i ståhöjd. Men för de av oss som använder rullstol var det istället den lägsta placeringen på väggen som var bäst. Vi kom dock fram till att mycket av synbarheten skulle kunna lösas för alla om skyltarna satt på en annan plats med mer utrymme att röra sig framför skyltarna.

I det andra testet jämförde vi olika grafiska versioner av samma exempeltext från själva utställningen. Vi jämförde två olika typsnitt. Det första heter Whitney, det är ett stilrent typsnitt med raka bokstäver. Det andra heter Caslon och har så kallade fötter, det ser mer gammaldags ut, tycker jag i alla fall.

Här började åsikterna att skilja sig en del mellan grupperna. Någon grupp föredrog Caslon. De tyckte att det var mer estetiskt och kändes mer klassiskt. De flesta var dock överens om att Whitney var lättare att se och läsa och flera tyckte att det passade själva utställningen bättre.

Vi testade också teckenstorlek och radavstånd igen. Även här var det lite olika åsikter, men vi hade också väldigt många versioner att välja mellan där skillnaderna dom emellan inte var så stora. Med några millimeters marginal så föredrog vi faktiskt i stort sätt samma storlek på texten.

Därefter testade vi olika färger på både text och bakgrund. Här blev kontraster viktiga. De flesta grupper föredrog ljus bakgrund och mörk text med en tydlig kontrast. En grupp föredrog istället det omvända, en mörk bakgrund och en ljus text. Att det blev så olika kan nog ha många olika anledningar. Smak är nog en, vissa tycker att det ena är mer estetiskt än det andra. Bland de av oss som har en synvariation så föredrogs vit bakgrund och svart text.

En sak vi enades om dock var något som kallas för ”balk”. Det är en linje som löper lodrätt till vänster om en text. Den är till för att hjälpa ögat och hjärnan att hitta tillbaka till nästa rad. Alla tyckte att balken underlättade läsningen.

Bild på en text om Urbanum.

Bild på en text om Urbanum.

Tack vare alla funktek-piloters hårda arbete på denna workshop så har vi kunna gå från runt 50 olika versioner till bara några få versioner. Dessa versioner ska vi testa igen den 10 och 11 december då vi går vidare och börjar testar det skrivna innehållet (alltså hur texterna är att läsa).

Ha det fint,  Lilian

Resultat från text-workshopen!

Den 24 e september utvärderade vi några texter som kommer att användas i uställningen Urbanum-rum för staden. Bland annat tittade vi på den text som besökaren kommer att möta först, själva introduktionstexten. Vi tittade på 3 olika alternativ. Här är den texten som Funktek-piloterna gillade bäst:

URBANUM – RUM FÖR STADEN
Göteborg förändras. Göteborg har alltid förändrats. Aldrig står staden stilla. Alltid är den i rörelse. Vad har hänt med platsen och byggnaderna? Vad har hänt med människorna? Och vad är det som händer just nu?

Följ med på en resa som börjar redan innan staden fanns till. Se hur staden växer upp i landskapet.
Kom in och träffa några av de människor som har vandrat på stadens gator. Hör berättelser från de som finns här i dag. Stadens berättelse är också berättelsen om dig själv. Välkommen till ett rum för staden!

Ett stort tack till alla er som var med och jobbade med texten! Vi tar med oss era tankar in i det fortsatta arbetet och planerar att utvärdera fler texter när vi har kommit lite längre i det arbetet. Mer info kommer inom kort under fliken WORKSHOPS.

/Daniel

Hur viktigt är det att få välja?

jan stenmark                                                                                                                  Bild: Jan Stenmark 

Jag och Hanna jobbar som du kanske vet med att planera olika workshops där vi försöker ta reda på hur olika utställnignar kan bli mer tillgängliga. Vårt arbete består i stort av att på olika sätt ragga personer som vill jobba som funktek-piloter och vara med på olika workshops. Vi jobbar också med att planera exakt HUR dessa workshops ska se ut. När ska vi ha dom, vad ska vi göra i dom och hur ska vi samla in resultatet. Det är inte alltid helt självklart detta HUR. Självklart finns det mycket kunskap och fakta att läsa på om kring hur en bra workshop ska vara. Men jag tror nästan mer på att tänka utifrån sig själv. Jag utgår ofta från hur jag brukar vilja ha det, vad som funkar för mig, vad som gör det lättare för mig och så vidare. Ett exempel är att jag brukar vilja veta hur länge det jag ska göra ska hålla på. Om jag ska gå på en spelning, ta del av en föreläsning eller vara med i en workshop så vill jag veta hur länge den ska hålla på. Jag tror att det för mig handlar om att jag vill kunna beräkna hur länge jag ska behöva vara uppmärksam. Det känns helt enkelt tryggare om jag vet att till exempel en workshop ska hålla på i tre timmar. Därför brukar vi alltid skriva ut exakt hur länge en workshop ska hålla på. Det är fler än jag som tycker att det är skönt att veta.

 

På de flesta sätt är vi människor så himla lika så det går ganska bra att tänka utifrån sig själv. Men sen är det ju också så att vi människor på vissa sätt INTE är helt lika. Vi tänker och tycker inte likadant och vi har inte riktigt samma behov och fungerar lite olika. Om en bara tänker utifrån dig själv så finns det stor risk att en missar någon annans behov. Missat andras behov, det har jag gjort flera gånger. Till exempel så brukar jag bara bli matt när jag får långa mail som känns som att jag måste läsa heeeeeela mailet för att förstå. Dom brukar dessutom nästan alltid komma när jag är stressad och har som minst tid och orka att läsa… :-) Därför så brukar jag tänka på att inte bombardera funktek-piloter med väldigt mycket information inför en workshop. Det kanske är bra för vissa, men flera funktek-piloter har sagt att de saknat information om vad vi ska prata om på en specifik workshop och vilka frågor vi ska ställa. Om en vill förbereda dig så måset en ju få ordentligt med information innan. Jag tycker att det låter helt rimligt, men det var inget jag tänkte på förrän någon sa det till mig.

 

Det bästa alltså är nog att tänka ett varv till, inte bara på vad du själv gillar utan vad du tror att andra kan tänkas gilla också. Och erbjuda många olika allternativ. Ta exemplet med långa mail: Kanske är det bättre att först skriva det viktigaste kortfattat och sen tala om att mer detaljerad information kommer längre ner i mailet. Då kan personen som läser välja utifrån hur mycket information de vill ha.

Ännu bättre är kanske att fråga varje person innan hur mycket information de vill ha. På så sätt får de som vill förbereda sig mer den information de behöver för att göra det. Och sådna som jag slipper så långa mail :-)

 

Som jag sa så är detta med HUR vi ska göra våra workshops inte alltid det lättaste. Därför försöker vi att lyssna mycket på alla funktek-piloter som är med på våra workshops. Det är så vi lär oss och det är så vi blir bättre på det vi gör. Viktigaste lärdomen hittills för mig:

ERBJUD MÅNGA ALLTERNATIV! Det kan nog ses lite som en gylene regel om du vill göra något, nästan vadsomhelst, mer tillgängligt!

 

/Lilian

 

KULTUR FÖR ALLA?

bild på ett ansikte som säger "love musuems". Ansiktet är gult, bakgrunden svart Texten är vit med röd bakgrund.

När vi jobbar inom Funktek så har vi ett FÖR ALLA perspektiv. Men vad betyder det egentligen?

I FNs stadgar står det att : alla människor med funktionsnedsättningar ska kunna delta i kulturlivet på lika villkor. Men så ÄR det ju inte i verkligheten. Varje dag bryter museer, gallerier och andra kulturinstitutioner mot dessa regler.

De flesta bygger otillgängliga utställningar av gammal vana utan att tänka på att de utesluter många besökare. De bygger utställningar eller designar utifrån en norm och normala mått. Men vad är normalt då? Jo, många tror är att vara normal är att vara perfekt när det gäller allt. Att man skall kunna röra sig, se perfekt, höra bra och förstå allt. Dessutom skall man helst vara man och gärna vit också. Så, egentligen, hur många är så här perfekta? Jag räcker upp en hand att jag i alla fall inte är det. Att ifrågasätta normen är att arbeta normkritiskt och det är det vi gör på Funktek. Hela tiden. Vi i FunkTek ifrågasätter ALLT!

När man arbetar med att göra utställningar måste en hela tiden ha ett för alla perspektiv och att inte bara tänka på normen. Svårare än så behöver det inte vara. En utställning skall alla kunna ta del av. Därför skall man i utställningen tänka på att jobba med alla sinnena. Så det är bara egentligen att tänkta till lite grann, att ha föremål och kartor som man kan känna på, ha bra belysning, ställen där en kan vila sig, texter som en kan förstå och bra audiguider som gärna är både syntolkade och på olika språk.

Som rullstolsburen skall en lätt  kunna ta sig in på museet och till utställningen och såklart hitta i utställningen (detta gäller dem som har svårt att hitta eller se dåligt också). Ljudnivån i utställningen skall vara bra, att det inte är bullrigt. Och såklart att ALLA som jobbar på museet ger alla besökare ett bra bemötande.  Att behandla alla människor jämlikt och att jobba med sina fördomar gör att en växer som människa. Och det är ju inte dåligt!

Och vet ni vad, det behöver inte kosta så mycket pengar att göra tillgängliga utställningar. Det handlar bara om att ändra sitt tänk och att tänkta tillgänglighet redan från början. Det vinner alla på.  Och alla som känner sig handfallna och inte vet hur en skall börja jobba tillgängligt, börja någonstans. Små åtgärder kan göra stor skillnad och då har du i alla fall börjat att jobba med tillgängligheten. Däremot kostar det att göra om och göra rätt, att göra misstag, att bygga om och att anpassa.

/ Hanna

Kulturkalas i Göteborg

Bild på Göteborgs kulturkalas logotyp som består av flera olika bokstäver i olika typsnitt och färger

Nu är det kulturkalaset i Göteborg. Vi på FunkTek har under veckan sett en konsert med hiphopbandet Enheten som spelade i ett stort tält i Bältesspännarparken. Enheten blandar tunga beats med poesi där texterna handlar om en vision av en bättre värld utan orättvisor och särbehandling. Vi har lärt känna bandets medlemmar, Princeverner, Broder Ord och Robert One från den dagliga verksamheten Grunden Media.

Bild på bandet Enheten som står bakom ett mixerbord och sjunger. Det är tre personer på bilden och de håller minkar i händerna. Bilden är svartvit

 

Vi har också besökt partiet Normaldemokraterna och testat på CP parkour. Enligt Wikipedia på internet är sporten är Parkour en träningsmetod där man har gaturummet som en hinderbana.  Genom olika akrobatiska tekniker försöker man komma över dessa hinder. Man måste vara stark både när det gäller mentalt och i styrka.

Denna beskrivning skulle lika gärna skulle kunna appliceras på vardagen för dem som lever med en funktionsvariation. Därför har Normaldemokraterna  under kulturkalaset uppmärksammat detta och låtit folk testa ”CP-Parkour”. Världens största extremsport med över en miljon mer eller mindre ofrivillga utövare bara i Sverige.

Här nedan kan du se hur det gick för Lilian i Funktek när hon testade en hinderbana i rullstol.

Funktek testar CP-parcour from FunkTek on Vimeo.

 

ÄNNU MERA STADSVANDRING

 

Den här sommaren har handlat väldigt mycket om stadsvandringar. Vi har gått en stadsvandring i veckan med funktek-piloter sedan i slutet av juni. Tack vare alla piloter och deras arbete har vi nu flera sidor med tankar, kritik och idéer som vi sen ska börja analysera. Men först ska vi hänga på kulturkalaset! Hur tillgängligt är detta kulturkalas egentligen? Det som ska vara till för alla? Vi ska ut på stan och kolla in det.

Stadsvandringar

STADSVANDRING 3 from FunkTek on Vimeo.

Under sommaren utvärderar FunkTek Göteborgs Stadsmuseums stadsvandringar. Detta gör vi tillsammans med våra FunkTekpiloter. Det är en väldigt stor utmaning. Vi har än så länge genomfört fyra stadsvandringar och vi har fått jättemycket åsikter, tankar och förslag av FunkTek-piloterna om hur stadsvandringarna kan bli mer tillgängliga.  Under sommaren kommer vi totalt göra sju stadsvandringar och vi har nu två stycken kvar att göra. Tisdag 5 augusti går vi parkvandringen längs vallgraven och onsdag 20 augusti går vi vandringen Hem i Haga.

Ni kanske undrar hur en stadsvandring går till?  Jo, Hanna och Lilian på FunkTek träffar våra FunkTek-piloter 30 minuter innan Stadsvandringen börjar. Vi går igenom hur workshopen ser ut och vad man skall tänka på när man som FunkTek-pilot går stadsvandringen. Vi brukar säga att man skall ta på sig sina tillgänglighets-glasögon och tänka tillgänglighet HELA tiden. Vad som funkar för en själv, vad som är bra, vad som är dåligt och vad som kan göras bättre. Sen går vi stadsvandringen tillsammans med de andra besökarna. Totalt brukar det vara 20-40 deltagare inräknat oss i FunkTek. Vandringen brukar ta lite över en timme. Sen går vi tillbaka till museet, fikar och har en utvärdering. På utvärderingen går vi igenom hur stadsvandringen var. Vad som var bra, vad som var dåligt, vad man kan göra bättre. Vi frågar om man hörde vad guiden sa, om man tyckte att det var långt eller för kort att gå och andra saker.

Vi skriver ner allt som ni FunkTek-piloter säger och sedan utvärderar vi de tankar och åsikter vi fått in tillsammans med Interaktiva Institutet som är samarbetspartner i FunkTek. Under året kommer interaktiva institutet och Funktek ta fram en teknisk lösning som skall göra att det i  framtiden blir lättare att gå stadsvandringar. Nästa år kommer våra funktekpiloter testa den här tekniken och utvärdera vad som är bra eller dåligt med den. Vi kommer också ta fram en metod hur pedagogerna som guidar stadsvandringarna kan göra för att vandringen blir mer tillgänglig.

Det är kulturlivet som har funktionshinder, inte människor.

Under Almedalen körde FunkTek kampanjen ”Det är kulturlivet som har funktionshinder, inte människor”. Vi vill lyfta frågan om VARFÖR människor blir kallade funktionshindrade när det är samhället som vi lever i som är otillgängligt. Det gäller kulturen också. Det handlar om hur gator, torg, museer och andra byggnader är byggda. Som rullstolsburen kan man på många ställen inte komma in eller har svårt att ta sig fram.  Men det handlar också om alla dessa fördomar och tråkiga attityder folk har mot människor som är utanför den snäva normen om vad som anses normalt eller inte i vårt samhälle.

Som det ser ut nu saknas det hjälpmedel och information så att alla oavsett funktionsvariation ska kunna gå på museum. Och såklart saknas det också kunskap om HUR man arbetar med tillgänglighet inom kulturlivet.  För det är faktiskt så, att man inte kan skylla ett otillgängligt kulturliv på människorna som inte kan ta del av det på grund av sin funktionsvariation. Det är samhällets fel, de som bygger byggnaders fel och de som gör utställningars fel att alla människor inte kan ta del av kulturlivet på lika villkor. Att inte tänka på ALLA när man till exempel gör en utställning på ett museum är diskriminering. Och det är ju därför vi i FunkTek jobbar för att lära fler människor hur man jobbar för ett museum som alla kan gå på.

Om du vill se fler bilder från vår kampanj i Almedalen, titta då på våra bilder på Facebook, klicka här!

bild på människor som håller skylten "det är kulturlivet som är funktionshindrat, inte människor"

Bild från vänster till höger, representanter från organisationen Share Music, Mikael Brolund från Arvsfonden och Vio från assistansbolaget STIL.

bild på tre personer från höger till vänster som bär skylten, det är kulturlivet som är funktionshindrat och inte människor.

från vänster till höger. Johan Forsberg, hockyspelare. Andrea Von Corswant, konstnär och representant från föreningen JAG.

tre bilder på först två personer, en kille och en tjej som är i 20 års åldern. bilden i mitten är på två tjejer i 30 års ålden och den sista bilden en kvinna i 40 års åldern. Alla håller i en skylt där det står att det är kulturlivet som är funktionshindrat och inte människor.

 

Vad hände i Almedalen?

Hej,

Funkteks Hanna och Lilian har varit i Almedalen under politikerveckan som anordnas i Visby varje sommar. Där har vi besökt olika seminarier, hängt på några mingel och lyssnat till politiska tal. En del saker har varit sjukt bra. Till exempel FATTA’s ceremoni mot sexuellt våld och för samtycke i praktik och lagstiftning. Eller exempelvis några seminarier som vi besökte om bland annat allas rätt att utöva kultur oavsett funktionsvariation. Eller hur vi ska skapa en skola som verkligen är till för alla.

Hanna och Caroline fotade bakifrån. Hanna har en flagga där det står grip is hip på och på hennes jacka står det Funktek

Hanna och Caroline på FATTAs ceremoni

En del saker har varit sämre, så som tillgängligheten till de olika seminarierna, eventen eller minglen. Många grejer under veckan har hänt i otillgängliga lokaler och det har inte funnits varken teckenspråkstolkar eller hörslingor som förstärker ljudet. Att många seminarier dessutom förutsätter mycket förkunskaper och därför kan vara svåra att hänga med på verkar nästan ingen tänkt på i förväg.

Vi på Funktek jobbar ju för att Göteborgs stadsmuseum ska bli mycket mer tillgängligt, men vi tänkte att medan vi är i Almedalen så kan vi ju passa på att försöka göra något åt tillgängligheten även där. Vi kan i alla fall försöka belysa frågan. Detta har vi gjort bland annat med hjälp av en leksaksuggla vid namn Flax.

En av Funkteks samarbetspartners är ju Interaktiva Institutet och det är dom som byggt ihop Flax och gjort så att hen både kan filma och ta upp ljud som hen sedan kan sända på internet. Du kan Twittra med Flax som  läser upp ditt tweet. Med andra ord kan du ställa frågor direkt från twitter om seminariet du tittar på över webben och får svar av de medverkande. Flax kan dessutom ta sig in på de mest otillgängliga seminarierna eller eventen.

För de som föredrar att sitta hemma och titta eller lyssna på ett seminarie så kan ju detta vara ett bra allternativ. Men för alla dom som kommit till Almedalen för att vara med på olika seminarier så är ju Flax ingen lösning alls. Det är till och med ganska så absurdt att komma hela vägen till Visby för att delta i politiska samtal och debatter, bara för att bli stoppad i dörren in för att det är en otillgänglig lokal. Det är just detta vi vill visa på med Flax, och skapa debatt.

Du kan in och kolla lite vad Flax har filmat under veckan och kolla in hens tillgänglighetskarta på www.flaxa.tv

/Lilian

Vi har börjat arbetet med en ny utställning!

20 maj hade vi tillsammans med Funktek-piloterna hade en workshop om en kommande utställning. Vi började från grunden och pratade om olika begrepp som utställningen handlar om: ”Stadsutveckling”, ”kulturmiljö”, ”Segregation” och ”Demokrati”. Vi fick reda på att vi som jobbar på museet slänger oss med en hel del ord som våra besökare har en oklar bild av.

 

En del i utställningen kommer att handla om göteborgare och hur de kom till stan. Här ovan är en bild på när Lilian läste upp sin egen berättelse. Hur vill man kunna ta del av porträtt i utställningar? Vill våra besökare lämna sin egen berättelse? Hur vill de göra det? Det var några av frågorna vi pratade om efteråt.

Vi fick också en massa bra feedback på rummet som uställningen kommer att vara i. Allt material håller vi på och sammanställer så att utställningens formgivare kan ta med sig när hen tar fram ett gestaltningförslag.

Nästa workshop om utställning blir 10 september. Fortsättning följer!

 

/Daniel