Syntolkning pågår!

Den 16 och 22 juni 2015 höll Eli Tistelö och Anette Wilhelmsson en introduktion i syntolkning för museets pedagoger och värdskap. Kursen var ett led i Funkteks arbete med att genom pedagogik öka tillgängligheten på Göteborgs stadsmuseum. Vi började med en enkel övning där alla deltagarna fick beskriva sig själva genom att berätta om två olika attribut. Därefter gick vi – blundades – ut i olika rum på museet och beskrev föremål för varandra.

Bilden visar ett utställningsrum med mycket montrar och föremål i. Delar av museets personal står utspridda i rummet. Alla blundar. I lurarna hörs syntolkning.

I lurarna hörs syntolkning.

Det här fick vi lära oss:

Syntolkning handlar om att förse besökaren med information som hen kan skapa inre bilder med. Oavsett om man är seende eller blind skapas inre bilder på samma ställe i hjärnan. En seende person grundar dessa bilder på visuella intryck medan en blind person grundar bilderna på information via hörseln. Syfet är att besökare ska lämna en programpunkt, visning eller liknande med en likartad upplevelse oavsett hur hen fungerar.

Syntolkning handlar ej om att tolka verkligheten åt besökaren utan om att ge hen information som gör att hen kan tolka verkligenheten på egen hand. Om en seende inte förstår en tavla genom att titta på den ska heller inte en blind person förstå motivet efter att ha fått en syntolkning. Det är alltså skillnad på att syntolka och på att guida.

Syntolkning handlar lika mycket om att sålla bort information som att beskriva. Om en person får för många delar av ett föremål beskrivet blir intrycken för många – det blir rörigt – och svårare att skapa en inre bild.Syntolkning kan även öka upplevelsen för seende genom att t.ex. en visning eller en power-point-presentation blir mer beskrivande till sin karaktär.

IBilden visar ett utställningsrum med mycket montrar och föremål i. Delar av museets personal står utspridda i rummet. alla blundar. lurarna hörs syntolkning.

Syntolkning av 1800-tals utställningen på Göteborg stadsmuseum.

Att tänka på:

  • Alla beskrivningar är bättre än ingen beskrivning alls (det är bättre att göra ”fel” än att inte göra alls).
  • De tar 4 – 5 gånger längre tid att syntolka någonting än att se.
  • Om någonting låter i bakgrunden – om en hylla brakar ner i en utställning under en visning – är det bra att även syntolka vad som har hänt, även om det inte ingår i syntolkningen (annars kommer besökaren inte kunna fokusera på resten av syntolkningen utan börja tänka på vad som kan ha hänt).
  • Lämna utrymme för tystnad så att besökaren får tid till att skapa sig bilder.
  • Ingen information är för banal.
  • Använd gärna metaforer men ej sådana som inte alla har erfarenheter ifrån. Metaforer som ”det ser ut som en trappa” är bättre än ”som ett moln” eftersom även blinda personer har erfarenheter av trappor (men ej av moln).

Personbeskrivningar:

  • Hur gammal och lång är en person? Att beskriva dessa två kategorier hjälper många att skapa en inre bild.
  • Undvik ord som ”gammal” eller ”ung”, ”kort eller ”lång”. Bättre att säga ”45 år” och ”178 cm”. Om du inte vet ålder eller längd är det bättre att gissa än att inte säga någonting alls.

Bilden visar två personer. Båda blundar och lyssnar på syntolkning.

Föremål:

  • Det spelar ingen roll från vilket håll ett föremål syntolkas ifrån.
  • Börja med föremålets funktion; t.ex. ”det är en stol”. Då har du någonting att bygga vidare på.
  • Gissa storleken
  • Beskriv material
  • Är stolen sliten, blöt, ligger det skräp bredvid?
  • Hur fungerar föremålet i sin miljö? Är det någon som använder föremålet?

Rum:

  • Be gruppen ställa sig med ryggen mot den dörr de kom in igenom. Efter att detta är gjort kan du börja använda ord som ”till höger” etc.
  • Börja med att ge en helhetsbild; ”det är föreläsningssal”; ditt första synintryck. Lägg till rummets storlek (i meter)
  • Varifrån kommer ljuset?
  • Vilken funktion harrummet och vad finns det för föremål i rummet?
  • Vad är för material och vad finns det för färger i rummet? (ej för mycket detaljer).
  • Gå runt i rummet med tunga steg.
  • Knacka på väggar, dörrar etc som du beskriver. Då kan man höra sig till ungefär var det är och om det är en ”hård” vägg t.ex.
  • Använd ej ord som ”här” och ”där”. Säg i stället ”till vänster om dörren” eller ”tio meter bakom mig”.

Det finns naturligtvis mycket mer att lära om syntolkning. Det här är bara början för museet att bli bättre på att beskriva sånt som vi vill visa för våra besökarna!

Ett stort tack till Eli och Anette för en bra workshop!

/Daniel

Tillbaka till bloggen

2 kommentarer på “Syntolkning pågår!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kan använda dessa HTML-taggar och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>