EN KONFERENS I FUNKTÄNK

 

Bilden visar en gul vepa, till vänster om bilden där det står Funktek. Till höger om bilden sitter det människor på stolar med ansiktena vända mot en scen så vi bara ser ryggen på publiken.

Bilden visar en gul vepa, till vänster om bilden där det står Funktek. Till höger om bilden sitter det människor på stolar med ansiktena vända mot en scen så vi bara ser ryggen på publiken.

Förra månaden den 4 december hade Funktek tillsammans med Riksutställningar konferensen funktänk: När normkritik möter kultur. Vi var på Göteborgs Stadsmuseum och hade över 60 deltagare i konferensen.

Vi började dagen med att presentera dagens upplägg och att berätta om Funktek. Sedan pratade Annika Lindström om normkritik och funktionalitet inom kulturlivet. Annika är ordförande på Göteborgs Rättighetercenter.

Efter det hade vi en fantastisk workshop och föreläsning av dramaturgen och funktek piloten Anette som har en synskada och syntolken Eli Tistelö. På föreläsningen fick vi lära oss om vad en skall tänka på när en gör en syntolkning. Det är viktigt att veta vad för slags information en skall välja att syntolka och inte syntolka. För grejen är att en måste välja! Det går inte att syntolka precis allt för då översållas hjärnan av information. Det viktigaste är mellanrummen och pauserna i syntolkning som en får. Det är de pauserna vi alla behöver för att skapa oss inre bilder.

här sitter delar av punkteks personal vid incheckningen av konferensen.

här sitter delar av funkteks personal vid incheckningen av konferensen.

Efter en innehållsrik förmiddag bjöd vi på vegetarisk lunch och efter det pratade Diana Chafik om projekt Fokus som har jobbat på Upplandsmuseet om och hur viktigt det är med funktionsperspektivet i innehållet när en gör utställningar. Hon pratade också om hur funkishistoriken på museers samlingar har katalogiserats på väldigt konstiga sätt, nämligen under kategorin ”samhällsproblem”!! Det är ju helt galet ju! I projektet har flera museer ändrat sin kategorisering på samlingar så funkishistoria INTE ligger under kategorin samhällsproblem. Men det är också viktigt att information om att kategoriseringen har sett ut på det här diskriminerande sättet, för det tillhör också funkishistorien och får inte gömmas eller glömmas. Om du vill läsa mer om projekt fokus så kan du trycka på länken: http://hhf.se/projekt-fokus/ Då öppnas länken i ett nytt fönster.

Till sist hade vi i Funktek en workshop med alla deltagare i konferensen där vi testade tillgängligheten på tre av Göteborgs Stadsmuseums utställningar. Vi hade samma upplägg som vi brukar ha när vi har våra workshops på museet tillsammans med funktek piloter. Även om det var en kort test på en timma så fick deltagarna ändå chansen att ta på sig tillgänglighetsglasögonen och testa tillgängligheten på allt från texter, till montrar, ljus, ljud och teknik.

Vi ser fram emot att utveckla vår workshopidé med att utvärdera utställningar tillsammans med konferensbesökare framöver. Tror det kommer bli tiptop!

Skrivet av Hanna

Funktionsnormer och Funkfobi

Fyrkantig bild där det står fuck funkfobi i svartvita bokstäver.

Fyrkantig bild där det står fuck funkfobi i svartvita bokstäver.

Vi är alla olika och vi är alla lika. Vi är alla olika för att alla människor har någon slags funktionsvariation. Alla människors kroppar, hjärnor och sinnen fungerar och tänker och upplever på olika sätt. Det är fint. Vi har funktionsvariationer. Vi människor är också lika. Vi vill uppleva världen och vårt samhälle på lika villkor. Vi vill till exempel kunna uppleva och ta del av kultur och vara med och skapa kulturen. Men så är det ju inte idag i vårt samhälle och det är därför jag jobbar med funktek och är med i kulturföreningen Utopia. Vi vill att alla, precis alla skall kunna ta del av kulturen på lika vilkor.

Vi kan ju börja att bena ut vad ordet funktionsnorm betyder. I vårt samhälle finns det en massa normer, med normer menas med vad som anses vara normalt. Normerna styr om hur du skall vara, se ut,prata, bo, äta och så vidare. Det finns liksom en mall om hur en normal människa skall vara. I vårt samhälle skall du till exempel helst vara man, vara ihop en en kvinna, ha en ljus hudfärg och helst vara uppvuxen sedan generationer tillbaka i Sverige, pluggat på universitetet, ha ett jobb, ha pengar, kunna bete dig ”som folk”, ha vänner och ha en fungerande kropp, hjärna och sinnen. Och det där, att ha en vad normen säger ”en fungerande kropp och hjärna”, om en INTE har det, då är en utanför funktionsnormen.
¨
Ibland så känns det som om ordet funktionsnorm inte finns eller att ingen vill kännas vid den. Ordet är ointressant och för många en ickefråga. Och det är så himla konstigt. Särskilt när det finns siffror som säger att cirka 1,3-1.8 miljoner människor har någon sorts normbrytande funktionsvariation.
 Särskilt om vi tänker på att det är så många (enligt mig) som vet så mycket om till exempel genus och intersektionalitet. Men det är alltid så att frågan om funktionsnormen helt glöms bort eller bara nämns lite sådär ibland. Det blir särskilt tydligt nu när jag har försökt hitta böcker om funktionsnormer skrivna på svenska. Det finns ju nästan inga böcker alls som en kan läsa där böckerna är skrivna så en förstår. Det mesta är skrivet av forskare för andra forskare. Såklart är det ju bra att dessa böcker, rapporter och avhandlingar finns, men jag skulle behöva något mer lättläst helt enkelt.
Men frågan kvarstår, varför bryr sig samhället så lite om funktionsnormen. Är det för att det är jobbigt att tänka på funktionsnormen? Det blir krångligt för arkitekter och stadsplanerare, tråkigt för designers och utställningsproducenter, Lärare tycker det är tidskrävande att ”tänka på en sak till” i det pedagogiska arbetet. Kollektivtrafiken vill ha snygga fordon istället för tillgängliga och information skall en kunna ta till sig bara genom text eftersom det är ”tradition”.
Jag lämnar frågan öppen, för jag har faktiskt inga svar varför det är så. Det enda jag kan säga att det hela grejen är märklig och det lutar mot att jag kan kalla det strukturell diskriminering mot funkisrörelsen eller helt enkelt funkfobi.

/ Hanna

VAD VI ÄN SÅ LÄNGE HAR GJORT I HÖST.

Imorgon tar jag (Hanna) och Lilian semester. Vi kommer åka till USA och med bil åka omkring på västkusten. Vi har ju jobbat hela sommaren med våra FunkTek-piloter med att utvärdera Göteborgs Stadsmuseums stadsvandringar. När vi kommer hem igen skall vi  träffa vår samarbetspartner Interaktiva Institutet för en utvärdering där vi kommer gå igenom vad FunkTek-piloterna tyckte och tänkte om stadsvandringarna. Sen kommer interaktiva institutet försöka hitta en teknisk lösning som gör att Stadsvandringarna blir tillgängliga. Och förhoppningsvis kommer vi testa den här tekniken nästa sommar! Det kommer bli jätteroligt att utvärdera den nya tekniken nästa sommar och  om den funkar på stadsvandringarna.

Just nu håller vi också på att skriva klart vår utvärdering om hur det gick i våra workshops som vi hade med okidoki arkitekter. Under två workshops utvärderade FunkTek-piloterna frågor om tillgängligheten i den nya utställningen Urbanum som skall byggas på Göteborgs Stadsmuseum.

I september har vi också i FunkTek tillsammans med FunkTek-piloterna haft två workshops där vi kollat på tillgängligheten i medeltidsutställningen som heter Porten Mot Väster. Hela den här utställningen skall byggas om men redan nu behöver de som planerar utställningen på museet veta vad som funkar och inte funkar i den gamla utställningen. Vi fick sådan himla bra info från funktek-piloterna om tillgängligheten i utställningen. De pratade om ljuset , som är ganska dunkelt och gör att det blir svårt att läsa skyltar. Om podier som var för höga. Ett jättebra förslag som flera FunkTek-piloter tyckte var att alla föremålen i montrarna skulle ha en kopia på hur föremålet såg ut när det var helt. Eller att det kunde visas med bilder vad föremålen har använts till. Alla tankar som vi fått av FunkTek-piloterna har vi skrivit ner och gett till dem som skall bygga den nya medeltidsutställningen, men också till pedagogerna på museet. Vi väntar spänt om vad som kommer hända med den nya utställningen. Om två år kommer vi i FunkTek börja ha fler workshops om utställningen, och så länge får vi vi hålla ut.

bild på en blå skylt där det står porten mot väster. Skylten är mörk och belyst med svagt ljus

KULTUR FÖR ALLA?

bild på ett ansikte som säger "love musuems". Ansiktet är gult, bakgrunden svart Texten är vit med röd bakgrund.

När vi jobbar inom Funktek så har vi ett FÖR ALLA perspektiv. Men vad betyder det egentligen?

I FNs stadgar står det att : alla människor med funktionsnedsättningar ska kunna delta i kulturlivet på lika villkor. Men så ÄR det ju inte i verkligheten. Varje dag bryter museer, gallerier och andra kulturinstitutioner mot dessa regler.

De flesta bygger otillgängliga utställningar av gammal vana utan att tänka på att de utesluter många besökare. De bygger utställningar eller designar utifrån en norm och normala mått. Men vad är normalt då? Jo, många tror är att vara normal är att vara perfekt när det gäller allt. Att man skall kunna röra sig, se perfekt, höra bra och förstå allt. Dessutom skall man helst vara man och gärna vit också. Så, egentligen, hur många är så här perfekta? Jag räcker upp en hand att jag i alla fall inte är det. Att ifrågasätta normen är att arbeta normkritiskt och det är det vi gör på Funktek. Hela tiden. Vi i FunkTek ifrågasätter ALLT!

När man arbetar med att göra utställningar måste en hela tiden ha ett för alla perspektiv och att inte bara tänka på normen. Svårare än så behöver det inte vara. En utställning skall alla kunna ta del av. Därför skall man i utställningen tänka på att jobba med alla sinnena. Så det är bara egentligen att tänkta till lite grann, att ha föremål och kartor som man kan känna på, ha bra belysning, ställen där en kan vila sig, texter som en kan förstå och bra audiguider som gärna är både syntolkade och på olika språk.

Som rullstolsburen skall en lätt  kunna ta sig in på museet och till utställningen och såklart hitta i utställningen (detta gäller dem som har svårt att hitta eller se dåligt också). Ljudnivån i utställningen skall vara bra, att det inte är bullrigt. Och såklart att ALLA som jobbar på museet ger alla besökare ett bra bemötande.  Att behandla alla människor jämlikt och att jobba med sina fördomar gör att en växer som människa. Och det är ju inte dåligt!

Och vet ni vad, det behöver inte kosta så mycket pengar att göra tillgängliga utställningar. Det handlar bara om att ändra sitt tänk och att tänkta tillgänglighet redan från början. Det vinner alla på.  Och alla som känner sig handfallna och inte vet hur en skall börja jobba tillgängligt, börja någonstans. Små åtgärder kan göra stor skillnad och då har du i alla fall börjat att jobba med tillgängligheten. Däremot kostar det att göra om och göra rätt, att göra misstag, att bygga om och att anpassa.

/ Hanna

Kulturkalas i Göteborg

Bild på Göteborgs kulturkalas logotyp som består av flera olika bokstäver i olika typsnitt och färger

Nu är det kulturkalaset i Göteborg. Vi på FunkTek har under veckan sett en konsert med hiphopbandet Enheten som spelade i ett stort tält i Bältesspännarparken. Enheten blandar tunga beats med poesi där texterna handlar om en vision av en bättre värld utan orättvisor och särbehandling. Vi har lärt känna bandets medlemmar, Princeverner, Broder Ord och Robert One från den dagliga verksamheten Grunden Media.

Bild på bandet Enheten som står bakom ett mixerbord och sjunger. Det är tre personer på bilden och de håller minkar i händerna. Bilden är svartvit

 

Vi har också besökt partiet Normaldemokraterna och testat på CP parkour. Enligt Wikipedia på internet är sporten är Parkour en träningsmetod där man har gaturummet som en hinderbana.  Genom olika akrobatiska tekniker försöker man komma över dessa hinder. Man måste vara stark både när det gäller mentalt och i styrka.

Denna beskrivning skulle lika gärna skulle kunna appliceras på vardagen för dem som lever med en funktionsvariation. Därför har Normaldemokraterna  under kulturkalaset uppmärksammat detta och låtit folk testa ”CP-Parkour”. Världens största extremsport med över en miljon mer eller mindre ofrivillga utövare bara i Sverige.

Här nedan kan du se hur det gick för Lilian i Funktek när hon testade en hinderbana i rullstol.

Funktek testar CP-parcour from FunkTek on Vimeo.

 

Stadsvandringar

STADSVANDRING 3 from FunkTek on Vimeo.

Under sommaren utvärderar FunkTek Göteborgs Stadsmuseums stadsvandringar. Detta gör vi tillsammans med våra FunkTekpiloter. Det är en väldigt stor utmaning. Vi har än så länge genomfört fyra stadsvandringar och vi har fått jättemycket åsikter, tankar och förslag av FunkTek-piloterna om hur stadsvandringarna kan bli mer tillgängliga.  Under sommaren kommer vi totalt göra sju stadsvandringar och vi har nu två stycken kvar att göra. Tisdag 5 augusti går vi parkvandringen längs vallgraven och onsdag 20 augusti går vi vandringen Hem i Haga.

Ni kanske undrar hur en stadsvandring går till?  Jo, Hanna och Lilian på FunkTek träffar våra FunkTek-piloter 30 minuter innan Stadsvandringen börjar. Vi går igenom hur workshopen ser ut och vad man skall tänka på när man som FunkTek-pilot går stadsvandringen. Vi brukar säga att man skall ta på sig sina tillgänglighets-glasögon och tänka tillgänglighet HELA tiden. Vad som funkar för en själv, vad som är bra, vad som är dåligt och vad som kan göras bättre. Sen går vi stadsvandringen tillsammans med de andra besökarna. Totalt brukar det vara 20-40 deltagare inräknat oss i FunkTek. Vandringen brukar ta lite över en timme. Sen går vi tillbaka till museet, fikar och har en utvärdering. På utvärderingen går vi igenom hur stadsvandringen var. Vad som var bra, vad som var dåligt, vad man kan göra bättre. Vi frågar om man hörde vad guiden sa, om man tyckte att det var långt eller för kort att gå och andra saker.

Vi skriver ner allt som ni FunkTek-piloter säger och sedan utvärderar vi de tankar och åsikter vi fått in tillsammans med Interaktiva Institutet som är samarbetspartner i FunkTek. Under året kommer interaktiva institutet och Funktek ta fram en teknisk lösning som skall göra att det i  framtiden blir lättare att gå stadsvandringar. Nästa år kommer våra funktekpiloter testa den här tekniken och utvärdera vad som är bra eller dåligt med den. Vi kommer också ta fram en metod hur pedagogerna som guidar stadsvandringarna kan göra för att vandringen blir mer tillgänglig.

Det är kulturlivet som har funktionshinder, inte människor.

Under Almedalen körde FunkTek kampanjen ”Det är kulturlivet som har funktionshinder, inte människor”. Vi vill lyfta frågan om VARFÖR människor blir kallade funktionshindrade när det är samhället som vi lever i som är otillgängligt. Det gäller kulturen också. Det handlar om hur gator, torg, museer och andra byggnader är byggda. Som rullstolsburen kan man på många ställen inte komma in eller har svårt att ta sig fram.  Men det handlar också om alla dessa fördomar och tråkiga attityder folk har mot människor som är utanför den snäva normen om vad som anses normalt eller inte i vårt samhälle.

Som det ser ut nu saknas det hjälpmedel och information så att alla oavsett funktionsvariation ska kunna gå på museum. Och såklart saknas det också kunskap om HUR man arbetar med tillgänglighet inom kulturlivet.  För det är faktiskt så, att man inte kan skylla ett otillgängligt kulturliv på människorna som inte kan ta del av det på grund av sin funktionsvariation. Det är samhällets fel, de som bygger byggnaders fel och de som gör utställningars fel att alla människor inte kan ta del av kulturlivet på lika villkor. Att inte tänka på ALLA när man till exempel gör en utställning på ett museum är diskriminering. Och det är ju därför vi i FunkTek jobbar för att lära fler människor hur man jobbar för ett museum som alla kan gå på.

Om du vill se fler bilder från vår kampanj i Almedalen, titta då på våra bilder på Facebook, klicka här!

bild på människor som håller skylten "det är kulturlivet som är funktionshindrat, inte människor"

Bild från vänster till höger, representanter från organisationen Share Music, Mikael Brolund från Arvsfonden och Vio från assistansbolaget STIL.

bild på tre personer från höger till vänster som bär skylten, det är kulturlivet som är funktionshindrat och inte människor.

från vänster till höger. Johan Forsberg, hockyspelare. Andrea Von Corswant, konstnär och representant från föreningen JAG.

tre bilder på först två personer, en kille och en tjej som är i 20 års åldern. bilden i mitten är på två tjejer i 30 års ålden och den sista bilden en kvinna i 40 års åldern. Alla håller i en skylt där det står att det är kulturlivet som är funktionshindrat och inte människor.