Om syntolkning och ledsagning

Funktek har sedan en tid tillbaka börjat arbeta med syntolkning tillsammans med Eli Tistelö och Annette Wilhelmsson. Vi ser det som ett bra sätt att göra kulturen tillängligare för fler – såväl för seende som för personer med synnedsättning. Därför har vi haft en rad workshops på temat med museets personal.

Den 20 juni arrangerades ytterligare en workshop. Syftet var framför allt att introducera museets nya pedagoger Jessica och Herkules för metoden. Denna gång presenterade Eli och Annette också saker som är bra att tänka på när en ledsagar en person med synnedsättning. Vi fick bland annat lära oss att:

  • Den som ledsagar en annan person kan erbjuda sin arm genom att sätta den i ”armkroksläge”. Det är viktigt att den som blir ledsagar själv får välja om hen vill gå i armkrok eller bara lägga sin hand på ledsagarens arm eller axel. Tvinga inte på någon ledsagning. Berätta att det är en tjänst som kan erbjudas om det önskas.
Bilden visar två personer. Den ena personer ledsagar den andre genom ett rum med höga gulmålade väggar. Bakom personerna syns två höga fönster. Det hänger klotformade lampor i taket.

Ledsagning pågår.

  • Ledsagaren bör gå ett halvt steg före den som ledsagas. Då känner den som ledasagas om sällskapet är på väg uppför eller nerför t.ex. en trappa. Vid smala passager kan ledsagaren hålla sin arm lite bakom sig för att markera att vägen framför är mindre framkomlig.

 

  • Om ledsagaren vill visa var t.ex en stol är kan hen lägga sin hand på stolen. Då kan den som ledsagas följa ledsagarens arm och hitta till stolen. Samma teknik kan användas för att visa var ledstångar på trappor är eller för att visa var föremål är någonstans. Se upp med ledstångar på trappräcken eftersom de ibland kan ta slut utan att trappan har tagit slut. Då finns det risk för att någon ramlar!
På bilden syns fyra personer som ledsagar varandra. De ska just bege sig ner för en trappa. till höger om dem syns bruna mappar. Till vänster syns en vägg som persikofärgad. trappans räcke anas. Räcket är mörkt grått.

Ledsagning nerför en spiraltrappa.

  • Vid dörrar kan ledsagaren tala om på vilken sida dörren ”hänger”. Då blir det lättare att förtå hur man ska ta sig igenom.

De som deltog på workshopen fick ledsaga varandra genom museets bibliotek. Därefter fick de turas om att syntolka föremål för varandra. Du kan läsa mer om hur syntolkning fungerar genom att trycka på länken nedan:

Syntolkning pågår!

Hur skapas en tillgänglig text?

Det finns flera bra riktlinjer som en kan använda sig av när något ska bli tillgängligt. Hur bred en passage bör vara eller på vilken höjd en krok ska sitta är sådant som går att läsa sig till. Vissa saker är det svårare med: hur skrivs en tillgänglig utställningstext?

Funktek har tidigare testat sig fram till hur lång den bör vara. Det här blogginlägget skulle sluta här om det varit en utställningstext, för nu börjar vi närma oss 80 ord.  Ibland behövs ”textpauser” som kan skapas med hjälp av en bild:

????????????????????????????????????

Bilden visar en vit pelare i utställningen Urbanum. På pelaren sitter en skylt med en introduktionstext till utställningen.

Tecksenstorlek och kontraster är andra saker som inte behöver testas gång på gång.  Men själva innehållet i texten är det bäst att en låter flera olika personer läsa och tycka till om.

Bilden visar en anslagstavla. Till vänster på anslagstavlan hänger en bild på en person med mustash och skägg på hakan. Personen bär 1600-tals-kläder. Till höger sitter två post-it-lappar. På den ena står det: "Vad är en burgreve? Förklara gärna!". På den andra står det: "Man måste ha förkunskaper innan men förstår texten".

Den 31 maj 2016 testade Funktek delar av texterna för den kommande utställningen Göteborgs födelse. Är texterna lockande? Är de för enkla eller för komplicerade? Hur ”smakar” och upplevs texterna? Med oss denna gång hade vi museets pedagog Håkan Strömberg som är den som skriver texterna för utställningen.

Bilden visar ett bord i ljust trä. Till vänster på bordet ligger ett papper med en text som har rubriken "Myten om Göteborg". Till vänster på bordet ligger det pennaor och oskrivna post-it-lappar.

En text ska vara korrekt. Den ska innehålla tillräckligt mycket information. Den ska också vara enkel och kort. Utmaningen är att få med sig alla de tre sakerna samtidigt, menar Håkan.

Av utställningens ca 60 texter valdes 11 ut och luslästes. Genom att kolla på ett urval av texterna kan museet med hjäp av Funktek-piloterna få en riktning som kan användas för resten av texterna. För att alla skulle kunna delta i workshopen hade texterna spelats in så att de också gick att lyssna på för den som önskade.

Bilden visar en person som sitter vid ett bord. Personen lyssnar på inspelade texter med hjälp av en iPad och hörlurar. Personen har kort snaggat hår och har en namnlapp på sig där det står skrivet: "Sune".

De texter som innehöll människoöden uppskattades av piloterna. Att möta människor i texterna är ett anslag som funkar bra. Texter som beskrev föremål och hade ett målande språk togs också väl emot. De skapade inre bilder hos läsaren, som gjorde att texten blev behagligare att läsa. Många texter skapade också ett samtal om Göteborgs historia snarare än en diskussion om de var tillgängliga eller ej. Det är ett tecken på att texten funkar. När något är tillgängligt och funkar bra så tänker du inte på att det är just tillgängligt och bra!

Bilden visar fem personer som står vid en anslagstavla. På anslagstavlan sitter det utskrivna texter som de läser. En av personerna har skrivit något på en post-it-lapp och ska just fästa lappen på anslagstavlan. Vissa texter uppfattades som för långa, trots att de inte är längre än vad vi testat oss fram till tidigare:

“Jag blir stressad av så mycket text och läser långsamt, så jag föredrar att lyssna på inläsningarna istället. Dessutom får jag ont av att stå länge så det känns bättre att få sitta ner och lyssna.”

Läsarna önskade också att ord som kan ha flera betydelser undviks. Detta är viktigt att tänka på eftersom en del läser mer bokstavligt än andra. Ett ord med flera betydelse kan då skapa förvirring och stress.  De som valde att lyssna på texterna istället för att läsa uppmärksammade oss på att det är viktigt med pauser i inläsningen så att besökaren hinner reflektera över vad som har sagts.

Bilden visar en man som står framför en anslagstavla. Personen står till vänster i bild och håller sin hand mot sin haka. Personen har kort snaggat hår och läser med ett koncentrerat ansiktsuttryck. Till höger i bild syns tre anslagstavlor med olika texter. En svårighet med att testa texter innan själva utställningen är klar är att sammanhanget som texterna kommer att finnas i inte kan ”hjälpa” texten vid själva testet. När vi monterade texter med tillhörande bilder inför testet sattes en bild upp vid fel text. Detta gjorde att det också blev svårare att läsa texten. Men det säger samtidigt mycket om hur många olika saker som spelar in när en person ska ta till sig en text.

Bilden visar ett stort bord ovanifrån. Bordet är ovalt och kring bordet sitter 15 personer och fikar och pratar.

Texterna har tidigare lästs av arbetsgruppen för utställningen och av en rad olika experter på Göteborgs historia. De har också testats med en skolklass som har fått följa utställningsproduktionen. Nu kommer texterna att skrivas om så att så mycket som möjligt av de olika aspekterna fångas upp. Resultatet får du se i mars 2017 när den nya utställningen öppnar!

/Daniel

 

Funktek åker till Almedalen!

funktek.almedalen

Funktek kommer att åka till Almedalsveckan i Visby för att berätta om projektet.

Den 6 juli kl 11:30 håller vi en föreläsning på Gotlands museum. Vi kommer att berätta om hur projektet började, vad vi lärt oss, vad vi lyckats med och vad vi misslyckats med.

8 juli kl 13:30 föreläser vi på Västsvenska arenan. Då kommer det att handla om hur en kan arbeta med användare för att öka tillgängligheten i kulturlivet.

Hoppas att vi syns där och då!

Funkar en utställning utan text?

När Funktek tidigare har testat utställningar på Göteborgs stadsmuseum har det blivit tydligt att text och bild är dominerande inslag. Oftast bygger utställningar på det visuella. Detta innebär att seende personer får ut mycket mer av besöket än en besökare med någon form av normbrytande synvariation. Därför har Funktek bland annat börjat arbeta för att utställningstexter ska spelas in så att besökaren kan få texterna upplästa. I dagsläget finns texterna att tillgå som ljud i museets utställningar Urbanum och Musiklivet.

I september 2016 öppnar en ny utställning på Göteborgs stadsmuseum. Utställningsgruppen har haft tankar om att helt eller delvis undvika text och itstället lägga tonvikten på ljud och inspelade texter. Vid en sådan lösning blir det särkilt viktigt med teckenspråkstolkningar av ljudet. Men även om ljudet finns som teckenspråksfilmer… hur funkar en utställning utan text? Detta passade vi på att undersöka i en workshop med projektets funktek-piloter.

Vi använde oss av museets 1700-tals-utställning. Texterna i det första rummet av utställningen spelades in som ljud Sedan täckte vi över texterna så att besökarna endast fick tillgång till informationen via en iPad. Vi testade också hur det funkade att att använda sig av ljud och text samtidigt.

Bilden visar två besökare som står vid en monter i utställningen. Besökarna står till vänster och till höger i bild och mellan dem syns delar av montern. I montern stor olika sorters porslin mot en röd bakgrund.

Två funktek-piloter lyssnar på utställningens innehåll.

Flera piloter uppskattade att kunna lyssna till texterna. För en del blev det lättare att fokusera på det inspelade ljudet än om de hade läst en text. Samtidigt kan besökaren röra sig i utställningen på ett annat sätt medans hen lyssnar och slipper stå och trängas vid en monter eller behöva vänta på att någon annan har läst färdigt. En del piloter menade att de lade märke till andra saker än förut och att de tittade längre i montrarna.  Det finns också nackdelar:

”En blir sluten i sin egen värld, en kommunicerar inte. Får inte samma samhörighet.”

När en besökare upplever en utställning på detta sätt förloras en del av det sociala samspelet som kan uppstå i en utställning. För en del besökare är en viktig del av besöket att bolla utställningen mellan sig och sina vänner. Sådana möten och samtal möjliggörs inte på samma sätt när en går runt i utställningen med hörlurar. Istället kan det uppfattas som störande när någon annan pratar samtidigt som en själv lyssnar.

Om museet – och andra museer – väljer att arbeta sig bort ifrån text och mot upplevelser som basseras på t.ex. en audioguide är detta viktigt att fundera kring. Samtidigt visade testet att de allra flesta uppskattar, behöver och vill ha texter som går att spela upp. Så, funkar en utställning utan text? Ja, för en del. Men bäst blir det om det finns både och. Och den svårare frågan är: hur ska besökarna få ljudet till sina öron eller teckenspråksfilmen till sina ögon?

Den frågan kommer vi att jobba vidare med under projektets sista år på museet…

Läs hela rapporten från utställningen här: RAPPORT: ATT UPPLEVA EN UTSTÄLLNING I LJUD

/Daniel

STADEN HAR FUNKTIONSHINDER

Funktek arbetar med att utvärdera verksamheter på Göteborgs stadsmuseum för att förstå hur museet kan bli mer tillgängligt. En följdfråga som vi också jobbar med är ”hur kan Funkteks metoder och erfarenheter användas av de som arbetar med att planera och bygga våra städer?”

När en jobbar med tillgänglighet är en vanlig utgångspunkt att det är människan som har en funktionsnedsättning och att funktionshindret uppstår i relation till någonting. Det kan vara en miljö, ett rum eller en trottoarkant. Funktek utgår ifrån att det är staden som har funktionshinder och inte medborgarna. Med detta menar vi att problemet inte är hur stadens medborgare fungerar utan att problemen finns inbyggda i staden.

Normbrytande funktionsvariation

Vi har valt att använda begreppet normbrytande funktionsvariation istället för funktionsnedsättning när vi pratar om och tänker kring människor. Alla har vi olika funktionsvariationer. En del av oss har en normbrytande funktionsvariation. Eftersom staden byggs med utgångspunkt från hur den gängse normen fungerar byggs det in hinder för dem som har en normbrytande funktion.

Om vi ska skapa socialt hållbara städer som är till för alla måste medborgare som har en normbrytande funktion också bli medskapande av staden. Det handlar om att tänka om kring vad som är ”normalt”, och bredda denna kategori så att fler människor används som utgångspunkt när vi bygger våra städer.

Test av stadsrummet. Vilka platser är tillgängliga i Göteborgs innerstad?

Test av stadsrummet. Vilka platser är tillgängliga i Göteborgs innerstad? Bilden visar en grupp människor som tar sig över Södra Hamngatan i Göteborg.

Testa med användare och använd ett tillgängligt språk

I Funktek har vi använt en metod som går ut på att testa saker i verkligheten, göra om sakerna och testa sakerna en gång till. Testgruppen utgörs av människor som fungerar på många olika sätt. För varje test som görs med de som ska använda tillexempel en utställning eller ett rum får man mer kunskap om vad som funkar och vad som inte funkar. Ju fler tester som görs ju tillgängligare blir det. Så har Funktek och museets pedagoger arbetat med stadsvandringarna på museet. Detta är en bra metod som också kan användas när en bygger städer.

När Funktek utvärderade utställningen Urbanum på Göteborgs stadsmuseum lärde vi oss bland annat hur viktigt det är att ha ett tillgängligt språk. Detta är någonting en kan ta med sig när man arbetar med stadsförändringar. Sådana arbeten innebär bland annat att viktig information ska nå fram till stadens medborgare.

Just nu undersöker Funktek hur projektets lärdomar kan användas av de som arbetar med att planera hur våra städer göras om och användas.

Är du en av dem? Välkommen att höra av dig till oss med tankar och idéer!

 

/Daniel

Tigertanter – en serie om projektet Funktek och bidragsdjungeln. Av Mark Singleton

Bilden visar en tecknad seriestrip i tre scener:

Klicka på bilden för att förstora den.

Syntolkning:

Bilden visar en tecknad seriestrip i tre scener:

Första scenen:

En Funktek-pilot i grå tröja och gröna byxor säger till workshop-ledaren Lilian: ”Lilian! Har ni koll på bidrag och sånt så folk får behålla sin Funktek-lön?”

Lilian, som har blont hår och blå kavaj, tänker för sig själv: ”Aha, fler som oroar sig!”

Andra scenen:

Lilian säger: ”Man bör kolla upp vad som gäller för ens bidrag innan man börjar på Funktek men jag hjälpte Mark och han har vunnit mer än pengar!”

Tredje scenen:

En besökare står i utställningen Urbanum på Göteborgs stadsmuseum. Hen har grått hår och lila tröja och tittar på ett porträtt i utställningen som visar Mark Singleton.

Besökaren säger: ”Wow! Mark är ju klart en synlig del av utställningen, han måste vara en bra kille!”

Under bilden finns en text där det står:

Tack vara Funktek har jag vuxit som människa!

SLUT.

 

 

Läs mer om hur Funktek-lönen kan påverka bidrag genom att klicka på länken nedan:

FRÅGOR OCH SVAR KRING DIN LÖN

 

 

 

 

 

Tillgänglighet – krönika av Sayam Chortip

På den svartvita bilden har han mörkt hår, skägg och en mörk skjorta med vita knappar. Han står framför en vägg, trappa och ett staket ovanför trappan.

Sayam Chortip är poet och musiker från Göteborg som jobbar på Grunden Media. Han är också Funktek-pilot och hjälper Göteborgs stadsmuseum med att utvärdera utställningar och stadsvandringar. På den svartvita bilden har han mörkt hår, skägg och en mörk skjorta med vita knappar. Han står framför en vägg, trappa och ett staket ovanför trappan.

Tillgänglighet.

Många tänker nog inte på det men det tycker jag är viktigt. Alla ska få lika mycket utav ett museeum besök, därför är Funktek otroligt bra. Jag själv har vart med några gånger och vet hur Funktek-piloter jobbar och det är värdefullt och få uppleva. Alla har rätten till ett värdefullt museeum besök. Alla ska få samma chans och få uppleva konsten till det ultimata.

Därför ska tillgängligheten bli bättre på museeum. Vi på Funktek tycker att man ska sätta dit fler ramper eller ta bort trösklar och så vidare så att rullstolsburna ska få chans och komma fram. Sen finns det ju flera, som synskadade ska också få möjlighet och få uppleva konsten så där behöver man jobba fram mer på olika metoder.

Jag har idag besökt Dali museet i Spanien. Där fanns det bara en hiss. Jag tänker att ett sådant känt museeum måste verkligen tänka på tillgängligheten. Så skärpning alla museeum. Vi måste tänka ett steg outside the box. Allså ett steg till. Så det är det dags och samarbeta och släpp in medmänskligheten så alla känner sig välkomna.

Så hur, hur gör vi?

Text: Sayam Chortip

Foto: Lena Hammar.

 

 

Skillnader mellan att gå ensam och att gå tillsammans på en utställning

Återbesök i Urbanum

I mitten av september återvände vi till Urbanum – den utställning som Funktek har undersökt från maj 2014 och till utställningens öppnande i mars 2015. Den här gången underökte vi vissa saker närmare: texterna, tekniken och hur syntolkningen i biografen fungerar. Vi passade också på att undersöka hur utställningen upplevs om man går ensam eller om man går i sällskap med en vän eller en annan besökare. Är det någon skillnad? Finns det någonting i sådana skillnader som man kan ta med sig in i tillgänglighetsarbetet?

Projektets Funktek-piloter gick först två och två eller tre och tre i ca 20 minuter i tittade på utställningen. De flesta gick tillsammamsn med någor de känner utanför Funktek (personer som upplevde utställningen för första gången i och med detta test). Därefter gick de ensamma och tittade. Efter det samlades vi i grupp och hade ett samtal om huruvida det var någon skillnad mellan att gå tillsammans med andra personer eller att gå ensam.

Att gå tillsammans

Många föredrog att gå tillsammans med någon annan. Det flesta läste mindre och under kortare tid när de gick i grupp. Men samtidigt kunde de bolla inehhållet med varandra. Känslan som piloterna uttryckt har varit att en genom detta samtal lär sig mer. Kunskapen om utställningens ämnen skapas då i första hand genom mötet mellan besökarna snarare än genom mötet mellan besökare och utställning:

”Det är mycket som inte blir tänkt när man går ensam”

På bilden ser man Funktek-piloter som testar Urbanum på Göteborgs stadsmuseum. Det är fyra stycken och de står framför en stor bild av Göteborg och en lång historisk tidslinje om Göteborg. Golvet är gult och grönt.

På bilden ser man Funktek-piloter som testar Urbanum på Göteborgs stadsmuseum. Det är fyra stycken och de står framför en stor bild av Göteborg och en lång historisk tidslinje om Göteborg. Golvet är gult och grönt.

Att gå ensam

Även om de flesta tyckte att de var trevligare att ta del av en utställning med någon annan, så var de även vissa piloter som tyckte att det var lättare att gå ensam:

”då kan jag gå hur jag vill… även om det blir lite tråkigare”.

Några upplevede också att de blev mer granskande till vad utställningen berättade och att de läste texterna mer ”journalistiskt” när de gick ensamma. Generellt så lade piloterna ner mer tid på att läsa texter och kolla på filmer när de gick ensamma. För vissa kändes längre texter kändes lättare att ta till sig. Men det fanns dock de som tog in mindre när de gick ensamma, eftersom de upplevde ett behov av att bolla innehållet med någon.

Vad vi lärde oss:

Av detta mycket enkla test lärde vi oss att det är större chans att en besökare som går ensam tar sig igenom en större mängd information än om de går i grupp. Utställningars fördjupningdelar skulle därför kunna presenteras i delar av utställningen som är mindre och intimare (utan att för den delen vara fysiskt otillgängliga). Besökare som går i grupp baserar istället sin upplevelse på mindre delar information, men skapar kunskap genom samtal med varandra. Större och kortare texter – eller t.ex texter som innehåller många frågeställningar riktade till besökaren – kan därför placeras där det finns mer plats och utrymme för att samtala i grupp.

Fler tester skulle kunna visa om dessa första antagenden stämmer, men vi upplever ändå att vi fått med oss värdefull information in i fortsättningen av projektet.

***

Det vidare fokuset under hösten kommer att bli en 1600-tals utställning om Göteborg. Parallellt med detta håller vi på att sammanställa resultatet från sommarens stadsvandringar. Så fort rapporten är klar kommer delar av den att publiceras här!

Fortsättning följer…

/Daniel

Funktek berättar om tillgänglighet och stadsutveckling!

Den 9 september klockan 11:30 till klockan 13:00 är det Urban Lunchtime på Göteborgs stadsmuseum. Det är en seminarieserie om stadsutveckling. Den här gången är det Funkteks Magnus Eriksson som berättar om sitt arbete. Han är projektets forskare och har undersökt kopplingen mellan tillgänglighet – kultur – teknik och stadsutveckling.

Mistra Urban Futures arrangerar semineriet. Efter föreläsningen bjuds det på lunch. Anmäl dig på Mistra Urban Futures hemsida: KLICKA HÄR!

Bild på rosa postitlappar och ordet stadsutveckling som hänger på en vit vägg.

Bilden är från en Workshop i URBANUM som vi hade i Maj 20124. Då pratade vi bland annat om vad ordet stadsutveckling betyder.

Syntolkning pågår!

Den 16 och 22 juni 2015 höll Eli Tistelö och Anette Wilhelmsson en introduktion i syntolkning för museets pedagoger och värdskap. Kursen var ett led i Funkteks arbete med att genom pedagogik öka tillgängligheten på Göteborgs stadsmuseum. Vi började med en enkel övning där alla deltagarna fick beskriva sig själva genom att berätta om två olika attribut. Därefter gick vi – blundades – ut i olika rum på museet och beskrev föremål för varandra.

Bilden visar ett utställningsrum med mycket montrar och föremål i. Delar av museets personal står utspridda i rummet. Alla blundar. I lurarna hörs syntolkning.

I lurarna hörs syntolkning.

Det här fick vi lära oss:

Syntolkning handlar om att förse besökaren med information som hen kan skapa inre bilder med. Oavsett om man är seende eller blind skapas inre bilder på samma ställe i hjärnan. En seende person grundar dessa bilder på visuella intryck medan en blind person grundar bilderna på information via hörseln. Syfet är att besökare ska lämna en programpunkt, visning eller liknande med en likartad upplevelse oavsett hur hen fungerar.

Syntolkning handlar ej om att tolka verkligheten åt besökaren utan om att ge hen information som gör att hen kan tolka verkligenheten på egen hand. Om en seende inte förstår en tavla genom att titta på den ska heller inte en blind person förstå motivet efter att ha fått en syntolkning. Det är alltså skillnad på att syntolka och på att guida.

Syntolkning handlar lika mycket om att sålla bort information som att beskriva. Om en person får för många delar av ett föremål beskrivet blir intrycken för många – det blir rörigt – och svårare att skapa en inre bild.Syntolkning kan även öka upplevelsen för seende genom att t.ex. en visning eller en power-point-presentation blir mer beskrivande till sin karaktär.

IBilden visar ett utställningsrum med mycket montrar och föremål i. Delar av museets personal står utspridda i rummet. alla blundar. lurarna hörs syntolkning.

Syntolkning av 1800-tals utställningen på Göteborg stadsmuseum.

Att tänka på:

  • Alla beskrivningar är bättre än ingen beskrivning alls (det är bättre att göra ”fel” än att inte göra alls).
  • De tar 4 – 5 gånger längre tid att syntolka någonting än att se.
  • Om någonting låter i bakgrunden – om en hylla brakar ner i en utställning under en visning – är det bra att även syntolka vad som har hänt, även om det inte ingår i syntolkningen (annars kommer besökaren inte kunna fokusera på resten av syntolkningen utan börja tänka på vad som kan ha hänt).
  • Lämna utrymme för tystnad så att besökaren får tid till att skapa sig bilder.
  • Ingen information är för banal.
  • Använd gärna metaforer men ej sådana som inte alla har erfarenheter ifrån. Metaforer som ”det ser ut som en trappa” är bättre än ”som ett moln” eftersom även blinda personer har erfarenheter av trappor (men ej av moln).

Personbeskrivningar:

  • Hur gammal och lång är en person? Att beskriva dessa två kategorier hjälper många att skapa en inre bild.
  • Undvik ord som ”gammal” eller ”ung”, ”kort eller ”lång”. Bättre att säga ”45 år” och ”178 cm”. Om du inte vet ålder eller längd är det bättre att gissa än att inte säga någonting alls.

Bilden visar två personer. Båda blundar och lyssnar på syntolkning.

Föremål:

  • Det spelar ingen roll från vilket håll ett föremål syntolkas ifrån.
  • Börja med föremålets funktion; t.ex. ”det är en stol”. Då har du någonting att bygga vidare på.
  • Gissa storleken
  • Beskriv material
  • Är stolen sliten, blöt, ligger det skräp bredvid?
  • Hur fungerar föremålet i sin miljö? Är det någon som använder föremålet?

Rum:

  • Be gruppen ställa sig med ryggen mot den dörr de kom in igenom. Efter att detta är gjort kan du börja använda ord som ”till höger” etc.
  • Börja med att ge en helhetsbild; ”det är föreläsningssal”; ditt första synintryck. Lägg till rummets storlek (i meter)
  • Varifrån kommer ljuset?
  • Vilken funktion harrummet och vad finns det för föremål i rummet?
  • Vad är för material och vad finns det för färger i rummet? (ej för mycket detaljer).
  • Gå runt i rummet med tunga steg.
  • Knacka på väggar, dörrar etc som du beskriver. Då kan man höra sig till ungefär var det är och om det är en ”hård” vägg t.ex.
  • Använd ej ord som ”här” och ”där”. Säg i stället ”till vänster om dörren” eller ”tio meter bakom mig”.

Det finns naturligtvis mycket mer att lära om syntolkning. Det här är bara början för museet att bli bättre på att beskriva sånt som vi vill visa för våra besökarna!

Ett stort tack till Eli och Anette för en bra workshop!

/Daniel