Arbetet med utställningen Musiklivet Göteborg

Den 4 Februari hade vi en workshop där vi jobbade med den kommande utställningen Musiklivet Göteborg. Utställningen kommer berätta om Göteborgs musikliv från 50talet fram till i dag. Funktek höll en workshop med utställningens formgivare och pratade om vad hen ska tänka på för att formgivningen ska bli så tillgänglig som möjligt.
Under workshopen testade vi planeringen av utställningen. Vi testade också tre olika upplevelserum som kommer finnas i utställningen. Det ena är ett filmrum där en kommer kunna kolla på filmade intervjuer med kända musiker. Ett annat upplevelserum kommer vara byggt som en musikstudio. Ett tredje rum kommer bli en dansstudio. Förenklat kan en förklara det som så att utställningsgruppen vet VAD de vill ha med i utställningen, men inte HUR det ska lösas rent praktiskt. Detta och lite mer testade vi och snackade vi om i denna workshop.

Vy över entréhallen, ett av uställningsrummen. I bakgrunden syns en stor bild av en karta över Göteborg. Framför den med ryggarna mot kameran står 6 workshopdeltagare. De står vända mot en person som talar.

Viktigt med en ordentlig introduktion

Några saker som vi pratade om var att det är bra att ha en introduktionstavla i det första rummet av utställningen. På den skulle det stå lite kort om vad utställningen handlar om och det skulle finnas en taktil karta som talar om hur utställningen är disponerad mellan olika rum. Detta skulle underlätta för personer med en synvariation att hitta i utställningen. Flera andra tyckte också att det skulle skapa en helhetsbild av själva utställningen.

Flexibla sittplatser i filmrummet

En viktigt sak att tänka på i ett filmrum är bland annat ljusnivån. Det skapar ju en viss stämning att ha det ganska mörkt där en ska kolla på film. Men samtidigt är det viktigt att det inte blir för mörkt, Viktiga saker att ha koll på så som dörröppningar, sittplatser och hörlurar behöver också mer ljus för att en ska kunna urskilja dom i rummet. När det kommer till sittplatser så pratade vi en hel del om det. Det är på ett sätt bra med flexibla sittmöbler. Då kan rummet enklare anpassas för olika personers behov. Om en till exempel använder rullstol så är det ju bra att det inte sitter en bänk ivägen framför en tv-skärm så att en alltid måste kolla snett från sidan. Samtidigt kan det lätt bli rörigt med många flyttbara möbler i ett rum. De kan ju utgöra en snubbelrisk och om de är tunga så blir de ju inte speciellt flyttbara i alla fall. Vad är då en bra lösning? Vi pratade om utfällbara sittplatser liknande biostolar. Då kan en ju välja om en vill fälla ut sätet eller inte. Vi pratade också om att de borde finnas flera rader med sittplatser. På så sätt kan fler personer titta på samma skärm samtidigt utan att det blir trångt.

Bild från ett av utställningsrummen. Mot en bakre vägg på en bänk sitter fem workshopdeltagare. Till höger om dem står två personer och längst till vänster i bild är en person som sitter i en permobil. I mitten av bilden finns en rund matta med ett motiv av en karta.

Hur skapa en rumskänsla utan väggar?

Studion ska byggas i ett av utställningsrummen, men tanken är att inte bygga ett litet slutet rum utan att bygga ett öppet rum. Men hur gör en det? Ett förslag från formgivaren var att bygga upp rummet ca 20 centimeter upp på en platå. Det förslaget fick en hel del kritik på en gång. Om du bygger ett trappsteg då måste du ju ha ramp upp. Och om du har en platå så måste du ju ha skyddsräcke runt om. Och hur gör du när du ska ner för rampen, får du plats att vända i rummet och köra ner eller måste du backa? Ni förstår säkert nu hur osmidigt det skulle bli för alla som använder rullstol eller permobil. Istället föreslogs en kontrasterande matta på golvet för att skapa en känsla av rum. Också tyger som hänger ner kan användas för att skapa avgränsningar.

Vem vågar dansa i dansrummet?

I dansrummet är det tänkt att besökaren ska kunna kolla på videor av personer som dansar tidstypiska danser från olika årtionden. Hur det ska lösas rent praktiskt, det pratade vi om på workshopen. En tanke är att en som besökare kan bli förbredd på att det kan vara människor som dansar i rummet. För den som redan befinner sig i rummet kan det vara  bra att veta att andra är på väg in i rummet. Sen pratade vi också om att danserna borde vara syntolkade. Ett förslag är att det ska sitta en lampa utanför rummet som lyser grönt om rummet är tomt och rött om någon är i rummet. Det har också kommit förslag att det borde finnas någon teknik eller system som talar om för de som är inne i rummet när någon anna är på väg in.
Detta och jättemycket mer pratade vi om och kom vi fram till i denna workshop. Fortsätt följa vår blogg så kommer det snart ut fler inlägg om andra workshops vi haft och vad vi kommit fram till i dom.
Snart är det dags för denna sommarens utvärderingar av stadsvandringar. Om du vill veta mer om det kolla i schemat här på funkteks hemsida www.funktek.se/schema
Lilian

GRATTIS PÅ ETTÅRSDAGEN FUNKTEK

Funktek fyllde precis ett år den 19e februari. Hurra för oss!!!

I ett år har Funktek testat och utvärderat olika utställningar på Göteborgs stadsmuseum. Vi har också experimenterat och kommit med förbättringsförslag. Detta har vi gjort för att vi vill skapa ett tillgängligare Göteborgs stadsmuseum.

Hur har vi gått till väga för att göra det och vad har vi kommit fram till? Det tänkte vi berätta här i en ganska så kort (i förhållande till allt vi gjort) ÅRSBERÄTTELSE.

Vi började med utställningen Urbanum som vi följt i flera steg under dess uppbyggnad. Urbanum berättar om Göteborg både förr och idag med ett stort fokus på människor. Vi hade vår första workshop om Urbanums tema i ett tomt utställningsrum den 17e maj 2014. Sedan dess har det blivit ett antal workshops på olika teman. Närmare bestämt 11 stycken till. I de sammanlagda 12 testerna har vi gått igenom tema för utställningen, texter – hur en ska formulera sig, grafisk form – läsbarhet, multimedialösningar och rummets planering, form och design.

Vi har fått in otroligt mycket information om vad som skapar hinder och vad som istället skapar möjligheter, delaktighet och tillgänglighet. Exempelvis så testade vi i en workshop olika standardmått som finns. Till exempel så ligger standardmåttet för vändning med rullstol på 150 cm. Det betyder att en korridår eller passage inte får vara mindre än det. Vi ville testa detta för att se om vi tyckte att det stämde. Vi kom fram till att även om att 150 cm var nog för att vända med rullstol så var det bara precis att det gick. När vi dessutom var flera personer i utställningsrummet, och oftast så är det ju fler än en person samtidigt i en utställning, så blev det väldigt trångt. Detta blev en bra påminnelse om att standardmått och riktlinjer inte riktigt tar hänsyn till många av alla de situationer som faktiskt uppkommer i verkligheten. Vårt arbete har därför varit att försöka maximera ytan, att få så mycket plats som möjligt, istället för minsta möjliga.

En annan sak som vi kommit tillbaka till många gånger under året är detta med ljud. Det kan vara otroligt störande med mycket ljud och de flesta av oss är mer eller mindre känsliga och får svårt att koncentrera sig, blir trötta och tappar intresse i miljöer där det ekar eller det är mycket prat eller många saker som låter samtidigt.

Tack vare all input vi fått kring just ljudmiljöer så har vi med Interaktiva Institutet testat teknik som kan minska hur mycket vi påverkas av ljud runtomkring. Dom kommer till exempel att arbeta med  ljudlösningar inför detta årets omgång av stadsvandringar. Förutom Urbanum så var stadsvandringar det som vi testade förra året.

Stadsvandringar är en av de mest populära aktiviteterna under hela året. En stadsvandring är en vandring genom staden som hålls av en person som berättar Göteborgshistoria på olika teman.

Totalt gick vi med vid sju olika vandringar och vi hade ett 20-tal piloter som hjälptes åt med att utvärdera dom under sommaren. Det var rätt så svettigt några gånger när temperaturen ute nådde 28 grader i skuggan.

Tillsammans kom vi fram till flera saker som skapar hinder för många människor. Det låter kanske deppigt men det positiva i sammanhanget är att väldigt många av de hinder som vi hittade ganska enkelt skulle kunna avhjälpas bara en gör saker på ett lite annat sätt.

Här kommer några exempel på lösningar eller förslag som våra piloter gav i somras:

  • Börja varje vandring med att berätta om själva vandringen. Berätta hur lång den är både i kilometer och i timmar. Tala om hur många stopp det är och var den kommer att avslutas. Detta är tillexempel jätteviktigt att veta för att kunna beställa tolk eller färdtjänst. Själv vill jag gärna veta hur länge en vandring ska hålla på mest för att jag vill kunna förbereda mig mentalt. Jag vill veta hur länge jag måste koncentrera mig.
  • Ha inte så stora grupper. Ha inte fler är runt 20 personer per vandring. Hur stor en grupp är påverkar nästan allt upptäckte vi förra sommaren. Nästan allt blir sämre när gruppen är stor, och nästan allt blir bättre när den är lite mindre.
  • Tala tydligt och vardagligt. Förklara fackord och berätta beskrivande. Borde inte en stadsvandring vara lustfylld och ge den som går den nya perspektiv. På det sättet vill gärna jag bli utmanad. Men utmaningen ska väl inte ligga i att försöka förstå vad sjutton personen som håller i vandringen ens pratar om. Eller?

 

Resultaten i sin helhet går att läsa i en längre rapport (vi ska snart lägga upp den på hemsidan). Alla resultat har de som jobbar med stadsvandringar på museet gått igenom och vi är så himla glada för att Funkteks arbete redan har haft effekt. Till exempel så har museet bestämt sig för att ha ett maxantal om 20 platser per vandring. Vi kommer också att fortsätta att ha workshops och vara med vid själva planerandet inför denna sommarens stadsvandringar.

Vi har också hinnit med att föreläsa om Funktek och vi har träffat personer från flera andra museer som har jobbat eller jobbar med lite liknande projekt. Det känns som att detta med att skapa mer tillgängliga museer faktiskt är en fråga som fler och fler museer ser allvaret i. Sen vet vi ju att det kan vara långt mellan att vilja något och att faktiskt nå dit. Att Göteborgs stadsmuseum vill bli mer tillgängliga, det vet vi. Men exakt hur de ska bli det och vad som faktiskt krävs det är en svårare fråga att svara på. Och det finns nog fler åsikter som glider isär. En sak som Funktek kommit fram till under detta första år, är att tillgänglighet i alla fall handlar om mycket mer än att hitta rätt teknik.

Det kan handla om att förändra ett arbetssätt eller skaffa lite andra rutiner. Det kan också handla om att tänka på ett nytt sätt eller prioritera lite annorlunda än vad en är van vid.

Under vårt andra år så vill vi fortsätta att testa olika utställningar och stadsvandringarna med er funktek-piloter. Vi vill också jobba med att undersöka vilka strukturer som kanske försvårar arbetet med att skapa ett tillgängligare museum. Vi vill också se vilka förändringar som skulle kunna göra det motsatta- att underlätta för museet att bli mer tillgängliga.

För oss är ett tillgängligt museum ett bättre museum. För alla!

///Lilian på Funktek

 

Resultat av workshopen den 5:e November

Bild på tre olika grafiska versioner av samma text. Den till vänster har en mörk ram, den i mitten har en orange ram och text och den till höger har mörk text men gul ram.

Bild på tre olika grafiska versioner av samma text.

I början av November hade vi en workshop där vi kollade på det grafiska förslaget för utställningen Urbanum – rum för staden. Vi tittade på hur texter ska se ut, vad som syns bäst och vilken design som är bäst att läsa.

Vi började med att titta på tre versioner av introduktions-texter som ska finnas i utställningen för att ge besökaren en överblick om vad utställningen handlar om. Vi kollade på tre olika storlekar av text, olika radavstånd och olika placering på vägg.

Vi var rätt många som jobbade med denna workshop. Totalt var vi över 20 personer. Därför delade vi upp oss i tre grupper. I just denna uppgift så tyckte vi rätt lika mellan grupperna. Nästan alla föredrog den största teckenstorleken och det näst största radavståndet. Sedan var det flera personer som kommenterade att texten borde ha tjockare linjer så att kontrasten blir större. När det kommer till placering så tyckte vi lite olika. Några av oss behövde komma väldigt nära för att kunna läsa, då fungerade det bättre när skyltarna satt i ståhöjd. Men för de av oss som använder rullstol var det istället den lägsta placeringen på väggen som var bäst. Vi kom dock fram till att mycket av synbarheten skulle kunna lösas för alla om skyltarna satt på en annan plats med mer utrymme att röra sig framför skyltarna.

I det andra testet jämförde vi olika grafiska versioner av samma exempeltext från själva utställningen. Vi jämförde två olika typsnitt. Det första heter Whitney, det är ett stilrent typsnitt med raka bokstäver. Det andra heter Caslon och har så kallade fötter, det ser mer gammaldags ut, tycker jag i alla fall.

Här började åsikterna att skilja sig en del mellan grupperna. Någon grupp föredrog Caslon. De tyckte att det var mer estetiskt och kändes mer klassiskt. De flesta var dock överens om att Whitney var lättare att se och läsa och flera tyckte att det passade själva utställningen bättre.

Vi testade också teckenstorlek och radavstånd igen. Även här var det lite olika åsikter, men vi hade också väldigt många versioner att välja mellan där skillnaderna dom emellan inte var så stora. Med några millimeters marginal så föredrog vi faktiskt i stort sätt samma storlek på texten.

Därefter testade vi olika färger på både text och bakgrund. Här blev kontraster viktiga. De flesta grupper föredrog ljus bakgrund och mörk text med en tydlig kontrast. En grupp föredrog istället det omvända, en mörk bakgrund och en ljus text. Att det blev så olika kan nog ha många olika anledningar. Smak är nog en, vissa tycker att det ena är mer estetiskt än det andra. Bland de av oss som har en synvariation så föredrogs vit bakgrund och svart text.

En sak vi enades om dock var något som kallas för ”balk”. Det är en linje som löper lodrätt till vänster om en text. Den är till för att hjälpa ögat och hjärnan att hitta tillbaka till nästa rad. Alla tyckte att balken underlättade läsningen.

Bild på en text om Urbanum.

Bild på en text om Urbanum.

Tack vare alla funktek-piloters hårda arbete på denna workshop så har vi kunna gå från runt 50 olika versioner till bara några få versioner. Dessa versioner ska vi testa igen den 10 och 11 december då vi går vidare och börjar testar det skrivna innehållet (alltså hur texterna är att läsa).

Ha det fint,  Lilian

Hur viktigt är det att få välja?

jan stenmark                                                                                                                  Bild: Jan Stenmark 

Jag och Hanna jobbar som du kanske vet med att planera olika workshops där vi försöker ta reda på hur olika utställnignar kan bli mer tillgängliga. Vårt arbete består i stort av att på olika sätt ragga personer som vill jobba som funktek-piloter och vara med på olika workshops. Vi jobbar också med att planera exakt HUR dessa workshops ska se ut. När ska vi ha dom, vad ska vi göra i dom och hur ska vi samla in resultatet. Det är inte alltid helt självklart detta HUR. Självklart finns det mycket kunskap och fakta att läsa på om kring hur en bra workshop ska vara. Men jag tror nästan mer på att tänka utifrån sig själv. Jag utgår ofta från hur jag brukar vilja ha det, vad som funkar för mig, vad som gör det lättare för mig och så vidare. Ett exempel är att jag brukar vilja veta hur länge det jag ska göra ska hålla på. Om jag ska gå på en spelning, ta del av en föreläsning eller vara med i en workshop så vill jag veta hur länge den ska hålla på. Jag tror att det för mig handlar om att jag vill kunna beräkna hur länge jag ska behöva vara uppmärksam. Det känns helt enkelt tryggare om jag vet att till exempel en workshop ska hålla på i tre timmar. Därför brukar vi alltid skriva ut exakt hur länge en workshop ska hålla på. Det är fler än jag som tycker att det är skönt att veta.

 

På de flesta sätt är vi människor så himla lika så det går ganska bra att tänka utifrån sig själv. Men sen är det ju också så att vi människor på vissa sätt INTE är helt lika. Vi tänker och tycker inte likadant och vi har inte riktigt samma behov och fungerar lite olika. Om en bara tänker utifrån dig själv så finns det stor risk att en missar någon annans behov. Missat andras behov, det har jag gjort flera gånger. Till exempel så brukar jag bara bli matt när jag får långa mail som känns som att jag måste läsa heeeeeela mailet för att förstå. Dom brukar dessutom nästan alltid komma när jag är stressad och har som minst tid och orka att läsa… :-) Därför så brukar jag tänka på att inte bombardera funktek-piloter med väldigt mycket information inför en workshop. Det kanske är bra för vissa, men flera funktek-piloter har sagt att de saknat information om vad vi ska prata om på en specifik workshop och vilka frågor vi ska ställa. Om en vill förbereda dig så måset en ju få ordentligt med information innan. Jag tycker att det låter helt rimligt, men det var inget jag tänkte på förrän någon sa det till mig.

 

Det bästa alltså är nog att tänka ett varv till, inte bara på vad du själv gillar utan vad du tror att andra kan tänkas gilla också. Och erbjuda många olika allternativ. Ta exemplet med långa mail: Kanske är det bättre att först skriva det viktigaste kortfattat och sen tala om att mer detaljerad information kommer längre ner i mailet. Då kan personen som läser välja utifrån hur mycket information de vill ha.

Ännu bättre är kanske att fråga varje person innan hur mycket information de vill ha. På så sätt får de som vill förbereda sig mer den information de behöver för att göra det. Och sådna som jag slipper så långa mail :-)

 

Som jag sa så är detta med HUR vi ska göra våra workshops inte alltid det lättaste. Därför försöker vi att lyssna mycket på alla funktek-piloter som är med på våra workshops. Det är så vi lär oss och det är så vi blir bättre på det vi gör. Viktigaste lärdomen hittills för mig:

ERBJUD MÅNGA ALLTERNATIV! Det kan nog ses lite som en gylene regel om du vill göra något, nästan vadsomhelst, mer tillgängligt!

 

/Lilian

 

ÄNNU MERA STADSVANDRING

 

Den här sommaren har handlat väldigt mycket om stadsvandringar. Vi har gått en stadsvandring i veckan med funktek-piloter sedan i slutet av juni. Tack vare alla piloter och deras arbete har vi nu flera sidor med tankar, kritik och idéer som vi sen ska börja analysera. Men först ska vi hänga på kulturkalaset! Hur tillgängligt är detta kulturkalas egentligen? Det som ska vara till för alla? Vi ska ut på stan och kolla in det.

Vad hände i Almedalen?

Hej,

Funkteks Hanna och Lilian har varit i Almedalen under politikerveckan som anordnas i Visby varje sommar. Där har vi besökt olika seminarier, hängt på några mingel och lyssnat till politiska tal. En del saker har varit sjukt bra. Till exempel FATTA’s ceremoni mot sexuellt våld och för samtycke i praktik och lagstiftning. Eller exempelvis några seminarier som vi besökte om bland annat allas rätt att utöva kultur oavsett funktionsvariation. Eller hur vi ska skapa en skola som verkligen är till för alla.

Hanna och Caroline fotade bakifrån. Hanna har en flagga där det står grip is hip på och på hennes jacka står det Funktek

Hanna och Caroline på FATTAs ceremoni

En del saker har varit sämre, så som tillgängligheten till de olika seminarierna, eventen eller minglen. Många grejer under veckan har hänt i otillgängliga lokaler och det har inte funnits varken teckenspråkstolkar eller hörslingor som förstärker ljudet. Att många seminarier dessutom förutsätter mycket förkunskaper och därför kan vara svåra att hänga med på verkar nästan ingen tänkt på i förväg.

Vi på Funktek jobbar ju för att Göteborgs stadsmuseum ska bli mycket mer tillgängligt, men vi tänkte att medan vi är i Almedalen så kan vi ju passa på att försöka göra något åt tillgängligheten även där. Vi kan i alla fall försöka belysa frågan. Detta har vi gjort bland annat med hjälp av en leksaksuggla vid namn Flax.

En av Funkteks samarbetspartners är ju Interaktiva Institutet och det är dom som byggt ihop Flax och gjort så att hen både kan filma och ta upp ljud som hen sedan kan sända på internet. Du kan Twittra med Flax som  läser upp ditt tweet. Med andra ord kan du ställa frågor direkt från twitter om seminariet du tittar på över webben och får svar av de medverkande. Flax kan dessutom ta sig in på de mest otillgängliga seminarierna eller eventen.

För de som föredrar att sitta hemma och titta eller lyssna på ett seminarie så kan ju detta vara ett bra allternativ. Men för alla dom som kommit till Almedalen för att vara med på olika seminarier så är ju Flax ingen lösning alls. Det är till och med ganska så absurdt att komma hela vägen till Visby för att delta i politiska samtal och debatter, bara för att bli stoppad i dörren in för att det är en otillgänglig lokal. Det är just detta vi vill visa på med Flax, och skapa debatt.

Du kan in och kolla lite vad Flax har filmat under veckan och kolla in hens tillgänglighetskarta på www.flaxa.tv

/Lilian