Funktionsnormer och Funkfobi

Fyrkantig bild där det står fuck funkfobi i svartvita bokstäver.

Fyrkantig bild där det står fuck funkfobi i svartvita bokstäver.

Vi är alla olika och vi är alla lika. Vi är alla olika för att alla människor har någon slags funktionsvariation. Alla människors kroppar, hjärnor och sinnen fungerar och tänker och upplever på olika sätt. Det är fint. Vi har funktionsvariationer. Vi människor är också lika. Vi vill uppleva världen och vårt samhälle på lika villkor. Vi vill till exempel kunna uppleva och ta del av kultur och vara med och skapa kulturen. Men så är det ju inte idag i vårt samhälle och det är därför jag jobbar med funktek och är med i kulturföreningen Utopia. Vi vill att alla, precis alla skall kunna ta del av kulturen på lika vilkor.

Vi kan ju börja att bena ut vad ordet funktionsnorm betyder. I vårt samhälle finns det en massa normer, med normer menas med vad som anses vara normalt. Normerna styr om hur du skall vara, se ut,prata, bo, äta och så vidare. Det finns liksom en mall om hur en normal människa skall vara. I vårt samhälle skall du till exempel helst vara man, vara ihop en en kvinna, ha en ljus hudfärg och helst vara uppvuxen sedan generationer tillbaka i Sverige, pluggat på universitetet, ha ett jobb, ha pengar, kunna bete dig ”som folk”, ha vänner och ha en fungerande kropp, hjärna och sinnen. Och det där, att ha en vad normen säger ”en fungerande kropp och hjärna”, om en INTE har det, då är en utanför funktionsnormen.
¨
Ibland så känns det som om ordet funktionsnorm inte finns eller att ingen vill kännas vid den. Ordet är ointressant och för många en ickefråga. Och det är så himla konstigt. Särskilt när det finns siffror som säger att cirka 1,3-1.8 miljoner människor har någon sorts normbrytande funktionsvariation.
 Särskilt om vi tänker på att det är så många (enligt mig) som vet så mycket om till exempel genus och intersektionalitet. Men det är alltid så att frågan om funktionsnormen helt glöms bort eller bara nämns lite sådär ibland. Det blir särskilt tydligt nu när jag har försökt hitta böcker om funktionsnormer skrivna på svenska. Det finns ju nästan inga böcker alls som en kan läsa där böckerna är skrivna så en förstår. Det mesta är skrivet av forskare för andra forskare. Såklart är det ju bra att dessa böcker, rapporter och avhandlingar finns, men jag skulle behöva något mer lättläst helt enkelt.
Men frågan kvarstår, varför bryr sig samhället så lite om funktionsnormen. Är det för att det är jobbigt att tänka på funktionsnormen? Det blir krångligt för arkitekter och stadsplanerare, tråkigt för designers och utställningsproducenter, Lärare tycker det är tidskrävande att ”tänka på en sak till” i det pedagogiska arbetet. Kollektivtrafiken vill ha snygga fordon istället för tillgängliga och information skall en kunna ta till sig bara genom text eftersom det är ”tradition”.
Jag lämnar frågan öppen, för jag har faktiskt inga svar varför det är så. Det enda jag kan säga att det hela grejen är märklig och det lutar mot att jag kan kalla det strukturell diskriminering mot funkisrörelsen eller helt enkelt funkfobi.

/ Hanna