Workshop i bilder

Nu vill jag beskriva hur en workshop kan se ut. De skiftar ofta i form, men vi börjar våra workshops i biblioteket, eller i något konferensrum, med att berätta vilka vi är och alla deltagare får säga sitt namn. Därefter har vi genomgång om vad vi ska göra – alla får varsitt papper med information, anteckning och penna. Sen går vi till utställningen. Hoppas ni finner inlägget vara intressant. Glad påsk förresten 😀

 

På bild ett ser man Lilian, hon har blont hår, svart tröja med vita prickar, hon håller ett block i handen. Till vänster om henne står Jenny från Funktek, hon har en röd tröja och mörkt hår. TIll vänster om henne står David från arkitektfirman, han har en kavaj och har mörkt hår. Vi möts alla utanför utställningen. På bild två går deltagarna in i utställningen, genom en smal dörr. Rummet är blått, det står en tv i mitten, och bänkar. Första uppgiften var att ta del av en film om medeltiden.

1. På bild ett möts alla utanför utställningen som är på gång att ta form, på Stadsmuseet i Göteborg. Lillian inleder med att berätta om vad vi ska göra under workshopen. 2. På bild två går deltagarna in i utställningen. Första uppgiften var att ta del av en film om medeltiden, så alla fick sätta sig ner och titta. Vi börjar våra workshops med att berätta vilka vi är och alla deltagare får säga sitt namn. Därefter har vi genomgång om vad vi ska göra – alla får varsitt papper med information, anteckning och penna. Sen går vi till utställningen.

På bild ett texttolkar en kvinna med blont hår och grön tröja en film om medeltiden, en introduktion till utställningen som ska öppna i mars 2017. På bild två ser man en stor tv där mannen från arkitektfirman, visar skisser på utställningen. Detta för att underlätta för deltagarna när man tar sig runt i utställningen. En blond kvinna med röd tröja teckenspråktolkar. Det är viktigt att alla ska kunna förstå innehållet under våra workshops, därför finns det assistenter som hjälper till.

1. På bild ett teckenspråkstolkar en kvinna en film om medeltiden, en introduktion till utställningen som ska öppna i mars 2017. Det är viktigt att alla ska kunna förstå innehållet under våra workshops, därför finns det assistenter som hjälper till på olika sätt. 2. På bild två visar David från arkitektfirman skisser på utställningen, hur den kan tänkas se ut när den är klar och för att underlätta för deltagarna när man tar sig runt i utställningen. Även detta teckenspråkstolkas.

På bild ett ser man två kvinnor; den ena är blond med mörka kläder, den andra har mörkt hår, lila tröja och blindkäpp. De två går på en ca 80 cm bred passage. Jämte dem finns en monter och ett bord. De testar om det är lätt att ta sig fram om man har en synnedsättning. På bild två, som är tagen på samma ställe, undersöker en kvinna med mörkt hår och mörk tröja, i rullstol, hur smalt utrymmet är att ta sig fram i. Det är smalt, en större rullstol skulle inte komma igenom.

1. På bild ett testar två kvinnor utrymmet jämte en monter och tavla. Hur smal gången är, om det är lätt att ta sig fram om man har en synnedsättning. 2. På bild två undersöker en kvinna hur smalt utrymmet är för en rullstol att ta sig fram. Det finns knappt något utrymme alls över, en större rullstol skulle inte komma mellan, vilket är en viktig kunskap att föra vidare till de som ska bygga utställningen. Det är mycket sånt vi gör – mäter, testar, analyserar, utforskar, känner, pratar, tycker osv – allt för att göra museet mer tillgängligt.

På bild ett ser man ledaren Hanna med mörkt hår och en jacka med texten Funktek på. Jämte henne står en testpilot med blont hår, blå tröja och röd väska. De pratar om texter på en blå monter. I det här fallet är texten silvergrå, vilket kan ge reflexer och vara svårläst. På bild två undersöker testpiloterna tillsammans med ledarna Jenny och Daniel, och Daniel från arkitektfirman, en passage. Rummet är ca tre meter till taket och har trägolv. Hur kan man förändra? Vad är bra och vad är dåligt?

1. På bild ett pratar Hanna och en testpilot om texter på en monter. I det här fallet är texten silvergrå, vilket kan ge reflexer och vara svårläst. Många skyltar och texter kan göras mycket mer lättlästa genom att tex lägga en svart linje innan texten, eller välja rätt färger och storlek, som både de med synnedsättning kan ha lättare att läsa, men även jag som har svårt att fokusera i att läsa text har nytta av. 2. På bild två undersöker testpiloterna tillsammans med ledarna Jenny, Daniel och Daniel från arkitektfirman, en passage – hur kan man förändra? Vad är bra och vad är dåligt?

 

 

På bild ett är det två grupper i två olika rum som bland annat undersöker montrar och ett stort bord som kommer innehålla gamla brev och verktyg. Det är 10 personer på bilden. Väggarna är röda och blå. På bild två är det väggar som behöver flyttas för att alla ska kunna komma fram. Det hänger texter på vita tavlor, Hanna står med ryggen mot kameran och Lilian bär en flyttbar vägg.

1. På bild ett är det två grupper i två olika avdelningar som bland annat undersöker montrar och ett stort bord som kommer innehålla gamla brev och verktyg. Det finns mycket att tänka på vad gäller framkomlighet, läsbarhet – belysning, text och mycket mer. 2. På bild två är det väggar som behöver flyttas för att alla ska kunna komma fram. Det är mycket som ska hinnas med på kort tid när vi har workshops – det gör det väldigt spännande tycker jag :)

På bild ett ser man Daniel med grå skjorta, svarta glasögon och svart skägg. Han står i ett rum med röda väggar och två blå tavlor med bilder av en kvinna och en man från medeltiden. Daniel pratar med tre stycken som arbetar med att bygga utställningen. De verkar ha roligt, jag undrar vad de pratar om? På bild två ser man Lilian som tillsamman med fyra testpiloter, undersöker en monter. Bakom dem ser man ett svart skynke mot en vit vägg och en blå tavla. Det är många nya tankar och idéer som sätts igång.

1. På bild ett pratar Daniel med de som arbetar med att bygga utställningen. De verkar ha roligt, jag undrar vad de pratar om? 2. På bild två undersöker deltagarna tillsammans med Lillian en monter. Det är många nya tankar och idéer som bollas och ibland hittar vi helt nya lösningar på ett enkelt problem.

På bild ett ser man en monter med en modell av ett handelsskepp från medeltiden på väg mot en modell av Älvsborgs fästning i Göteborg. På bild två ser man ett tre meter högt rum, med fönster och röda bågar. Det står fyra tomma montrar med glas runt och en tavla med en rödklädd man på väggen. Detta är några av de få grejerna som är kvar i utställningen, men det är väldigt mycket material att montera ner efter en utställning, som sparas, kastas eller kanske används i ett annat sammanhang.

1. På bild ett ser man ett handelsskepp från medeltiden på väg mot Älvsborgs fästning i Göteborg. 2. På bild två ser man diverse montrar och en tavla med en rödklädd man på väggen. Detta är några av de få grejerna som är kvar i utställningen, men det är väldigt mycket material att montera ner efter en utställning, som sparas, kastas eller kanske används i ett annat sammanhang.

På bild ett sitter Daniel på en stol och filmar vår workshop, med en liten svart kamera, framför honom står en karaff i glas. Det är första gången filmkameran används. På bild två ser man ett bibliotek, ca 6 meter upp till taket och kanske 40 meter långt, med nio lampor i taket, som ser ut som 0,5 meter stora vita pingisbollar. Lilian pratar med en deltagare - i mörk kofta, vitstrecks-randig tröja och mörkt hår - om upplevelser under dagens workshop. Lillian antecknar på en bärbar dator.

1. På bild ett sitter Daniel och filmar vår workshop, det är första gången filmkameran används. 2. På bild två berättar en deltagare om upplevelser under dagens workshop och Lillian antecknar. En stor del av en workshop går ut på att anteckna och prata med deltagarna efter rundvandring, för att ta reda på deras intryck. Ofta väcks nya tankar och idéer fram när man hör någon annan prata om något som kan förändras.

Bild ett: Fikatime! Det ligger ljusa kakor i en svart korg, det står ett glas saft, ligger två clementiner och står två koppar kaffe på bordet. På bild två ser man två mackor, med det lite tråkiga namnet: "matiga mackor" :) De är mörkbruna, dubbla och är fyllda med ostskivor och krasse. En av de viktigaste punkterna under våra workshops är just fikan - här utbyts många tankar och vi käkar goa mackor, kakor och frukt med kaffe, te eller saft till. Man kanske lär känna nya kompisar också.

1. Bild ett: Fikatime! Kakor, saft, frukt och kaffe. ☕??? 2. På bild två ser man två mackor, med det, enligt mig, lite tråkiga namnet: ”matiga mackor”. En av de viktigaste punkterna under våra workshops är just fikan – här utbyts många tankar och vi käkar goa mackor, kakor och frukt med kaffe, te eller saft till. Man lär känna nya människor också.

På bild ser man sex testpiloter och Lilian runt ett bord fyllt med anteckningsblock. Bakom dem finns mängder av böcker i bokhyllor. Alla ser glada ut och applåderar efter att workshopen är slut. Vi tackar för en givande eftermiddag. På bild två fikar vi i biblioteket på stadsmuseet. Det är 14 personer runt bordet vad jag kan se. Till vänster hänger en ca två meter bred tavla och längst bort ser man en trappa. Bilderna borde varit i omvänd ordning, men men :)

1. På bild ett applåderar vi efter att workshopen är slut och vi tackar för en givande eftermiddag. 2. På bild två fikar vi i biblioteket på stadsmuseet. Bilderna borde varit i omvänd ordning, men men ? Nu har ni fått se hur en workshop kan gå till, hoppas ni tyckte det var intressant.

Workshop om Göteborgs stadsmuseums hemsida

Bilden visar Frida som sitter framför en dator och utvärderar tillgängligheten på Göteborgs Stadsmuseums hemsida. Frida är vänd bort mot kameran och en kan se Fridas rygg och hennes lurviga röda tröja. Frida har blont hår till axlarna och svarta glasögon. Hon har datorn framför sig på ett stort bord i ljust trä. Framför datorn står en skål och en gul tygpåse som det står funktek på.

Bilden visar Frida som sitter framför en dator och utvärderar tillgängligheten på Göteborgs Stadsmuseums hemsida. Frida är vänd bort mot kameran och en kan se Fridas rygg och hennes lurviga röda tröja. Frida har blont hår till axlarna och svarta glasögon. Hon har datorn framför sig på ett stort bord i ljust trä. Framför datorn står en skål och en gul tygpåse som det står funktek på.

Bilden visar Lilian som jobbar i Funktek och Carl Magnus som är funktek pilot. De sitter tillsammans vid ett mindre skrivbord. Lilian sitter på kortsidan och Carl Magnus på långsidan av bordet. De har båda ryggen mot kameran. På bordet står en dator och Carl Magnus håller i en mobiltelefon. Vid sidan av dem till höger är det ett fönster som har en djup fönsterbräda. Till vänster i bilden syns gamla trägolv och en äldre trätrappa.

Bilden visar Lilian som jobbar i Funktek och Carl Magnus som är funktek pilot. De sitter tillsammans vid ett mindre skrivbord. Lilian sitter på kortsidan och Carl Magnus på långsidan av bordet. De har båda ryggen mot kameran. På bordet står en dator och Carl Magnus håller i en mobiltelefon. Vid sidan av dem till höger är det ett fönster som har en djup fönsterbräda. Till vänster i bilden syns gamla trägolv och en äldre trätrappa.

Bilden visar Mark som är funktek pilot och Daniel som jobbar som projektledare i funktek. De sitter framför ett stort bord i ljust trä. De sitter i mitten av bilden vända mot kameran. Mark sitter till vänster och tittar på en iPad som han håller med båda händerna. Daniel sitter till höger och tittar på sitt anteckningsblock. De har koncentrerande miner. Daniel håller ena handen mot huvudet och antecknar med andra handen. På bordet till höger om Daniel ligger en hopfälld laptop. Bakom dem syns en röd anslagstavla och till höger om dem en tom skrivbordshylla.

Bilden visar Mark som är funktek pilot och Daniel som jobbar som projektledare i funktek. De sitter framför ett stort bord i ljust trä. De sitter i mitten av bilden vända mot kameran. Mark sitter till vänster och tittar på en iPad som han håller med båda händerna. Daniel sitter till höger och tittar på sitt anteckningsblock. De har koncentrerande miner. Daniel håller ena handen mot huvudet och antecknar med andra handen. På bordet till höger om Daniel ligger en hopfälld laptop. Bakom dem syns en röd anslagstavla och till höger om dem en tom skrivbordshylla.

Bilden visar Daniel från sidan och Lilian framifrån. Både två ser glada ut. Daniel sitter framför en laptop på en röd, gammal skinn-stol och Lilian står till höger om honom med en kaffekopp i handen. Hon har en svartvit-rutig tröja på sig och Daniel har en brunorange tröja. På bordet jämte dem står kaffekanna, kaffekoppar, mobiltelefon och ett par glasögon.

Bilden visar Daniel som är projektledare i Funktek, från sidan och Lilian som jobbar i Funktek, framifrån. Både två ser glada ut. Daniel sitter framför en laptop på en röd, gammal skinn-stol och Lilian står till höger om honom med en kaffekopp i handen. Hon har en svartvit-rutig tröja på sig och Daniel har en brunorange tröja. På bordet jämte dem står två kaffekannor, kaffekoppar, glas, mobiltelefoner och där ligger ett par glasögon.

Alla testpiloter möttes upp i entrén inne i Stadsmuseet, därefter tog vi oss till biblioteket. Jag tycker biblioteket är rätt häftigt med sina boksamlingar, vindlande gångar, gamla skyltar och ”gamla gubb-statyer”.

Vad workshopen gick ut på: Vi använde Ipad, smartphone och dator för att se skillnaden på de olika möjligheterna att uppleva stadsmuseets hemsida. Testet tog ungefär en timmes tid. En av deltagarna hade stor datorvana, en annan hade liten vana av smartphone.

Något av de jag hörde deltagarna säga:

”Det tar lite tid att hitta till hemsidan”. ”Det tar lite tid att hitta rätt på hemsidan”. ”Det tar lite tid att hitta allt, speciellt om man inte har så stor vana av smartphone”. ”Jag orkar inte läsa allt”. ”Lätt att hitta till olika projekt”. ”Varje utställning på en egen unik sida”. ”Symbolerna är svåra att tyda”. ”Vilka utställningar visas nu?”.

Egna tankar:

Intressant att lyssna på någon som inte använt smartphone. Jag tror museer med fler, nästan tar det för givet att man har vana av smartphone och/eller dator. Om man då inte använt smartphone eller dator tidigare, kan det ta väldigt lång tid att hitta rätt på hemsidor, därför finns det mycket att göra för att förenkla. En bra hemsida på mobil eller dator, borde enligt mig, vara så lätt att ta till sig, att den ska fungera för någon utan datorvana. Jag använde min smartphone. Jag tyckte att det inte gick så snabbt att hitta till museets öppettider och kostnader.  Den låg under fliken ”Besöka”. Andra detaljer är om Föredrag: på hemsidan stod det ”Tisdagsklubben” och ”Mellanrum”, men ingen direkt beskrivning.  Sedan har de olika färgkombinationer för olika evenemang, tex grönt och rosa, fast jag ser inte logiken.

Det finns mycket att göra för att förbättra tillgängligheten på hemsidan, även om den i det stora hela är rätt tillgänglig enligt mig.

Gå gärna in på goteborgsstadsmuseum.se och säg vad ni tycker om hemsidan.

Av Fredrik Eriksson

MITT LIV – EN KRÖNIKA AV ANNELI

 

Bilden visar ett foto på vår planet jorden. Runt omkring syns det svarta universum.

Bilden visar ett foto på vår planet jorden. Runt omkring syns det svarta universum.

Lite om Anneli Jäderberg: Hon är med i FUNKTEK där hon trivs och i DV Kärra Hantverkshus med olika härliga individer. Hon bor I Hisings-Backa och förväntar sig en mycket bättre FRAMTID för alla människor. En väl omhändertagen JORD är hennes högsta önskan för nutid och framtid.

Jag tänkte dela med mig av min väg genom det omöjliga kulvertarna och vägkorsningarna man hamnar i. Där man stänger viljans väg så att det inte blir tillgängligt för mig med funktionshinder. Det är bra att det finns alternativ som borde vara lika mycket värda då allt ytterst handlar om att bygga upp välfärd och hållbarhet för varje individ. När man vridit och vänt på myntet många gånger, har jag, trots många hårda slag, förödmjukelser och skamkänslor – byggt upp ett liv som trots allt blev mycket bättre än vad jag kunnat föreställa mig. I början såg jag framför mig en inre mardrömsbild av en madrasserad cell, där man skulle bli totalt galen för att jag var åsidosatt till sysslolöshet när jag var 20 år och fick slagordet: Du ska bli Förtidspensionär!

Det finns mycket som är otillgängligt på grund av mina funktionshinder, men jag har funnit andra vägar att bygga ett fungerande liv i samhället. I historisk tid fanns inte mycket hjälp att tillgå men jag är tacksam att man är född i modern tid där vi förhoppningsvis hittar vägar som gör det ännu bättre för ALLA. Till exempel stora odlingar som tar bort mycket av världssvälten och hur man går tillväga för att försörja 7 miljarder människor. Jag tror på stora odlingar i världen och samarbete utan girighet. Nästa steg är således miljöproblemet med frakten från långväga odlingar kring jorden. Vi människor borde då komma på ett miljövänligt bränsle. Det är början på att vi får det än bättre.

Alla TILLSAMMANS kan hålla jorden ren, efter var och ens förmåga. Någon kanske klarar att plocka lite skräp, andra lite mer. När sju miljarder människor bidrar med det lilla man kan, så kan jorden bli skräpfri och renhållningsverken får ta hand om att antingen återställa det till grundämnen eller återvända efter deras expertis.

Detta tror jag är möjligt om människor samarbetar istället för krigar. Det finns många olika saker jag på grund av mina funktionshinder bara klarar av en smula. Men jag plockar lite skräp varje dag och umgås med olika sorters människor med funktionshinder – både genom Funktek på Daglig verksamhet och har vänner på fritiden. Ingen är felfri men vi gör det lilla vi kan.

Av: Anneli Jäderberg

EN KONFERENS I FUNKTÄNK

 

Bilden visar en gul vepa, till vänster om bilden där det står Funktek. Till höger om bilden sitter det människor på stolar med ansiktena vända mot en scen så vi bara ser ryggen på publiken.

Bilden visar en gul vepa, till vänster om bilden där det står Funktek. Till höger om bilden sitter det människor på stolar med ansiktena vända mot en scen så vi bara ser ryggen på publiken.

Förra månaden den 4 december hade Funktek tillsammans med Riksutställningar konferensen funktänk: När normkritik möter kultur. Vi var på Göteborgs Stadsmuseum och hade över 60 deltagare i konferensen.

Vi började dagen med att presentera dagens upplägg och att berätta om Funktek. Sedan pratade Annika Lindström om normkritik och funktionalitet inom kulturlivet. Annika är ordförande på Göteborgs Rättighetercenter.

Efter det hade vi en fantastisk workshop och föreläsning av dramaturgen och funktek piloten Anette som har en synskada och syntolken Eli Tistelö. På föreläsningen fick vi lära oss om vad en skall tänka på när en gör en syntolkning. Det är viktigt att veta vad för slags information en skall välja att syntolka och inte syntolka. För grejen är att en måste välja! Det går inte att syntolka precis allt för då översållas hjärnan av information. Det viktigaste är mellanrummen och pauserna i syntolkning som en får. Det är de pauserna vi alla behöver för att skapa oss inre bilder.

här sitter delar av punkteks personal vid incheckningen av konferensen.

här sitter delar av funkteks personal vid incheckningen av konferensen.

Efter en innehållsrik förmiddag bjöd vi på vegetarisk lunch och efter det pratade Diana Chafik om projekt Fokus som har jobbat på Upplandsmuseet om och hur viktigt det är med funktionsperspektivet i innehållet när en gör utställningar. Hon pratade också om hur funkishistoriken på museers samlingar har katalogiserats på väldigt konstiga sätt, nämligen under kategorin ”samhällsproblem”!! Det är ju helt galet ju! I projektet har flera museer ändrat sin kategorisering på samlingar så funkishistoria INTE ligger under kategorin samhällsproblem. Men det är också viktigt att information om att kategoriseringen har sett ut på det här diskriminerande sättet, för det tillhör också funkishistorien och får inte gömmas eller glömmas. Om du vill läsa mer om projekt fokus så kan du trycka på länken: http://hhf.se/projekt-fokus/ Då öppnas länken i ett nytt fönster.

Till sist hade vi i Funktek en workshop med alla deltagare i konferensen där vi testade tillgängligheten på tre av Göteborgs Stadsmuseums utställningar. Vi hade samma upplägg som vi brukar ha när vi har våra workshops på museet tillsammans med funktek piloter. Även om det var en kort test på en timma så fick deltagarna ändå chansen att ta på sig tillgänglighetsglasögonen och testa tillgängligheten på allt från texter, till montrar, ljus, ljud och teknik.

Vi ser fram emot att utveckla vår workshopidé med att utvärdera utställningar tillsammans med konferensbesökare framöver. Tror det kommer bli tiptop!

Skrivet av Hanna

Funktionsnormer och Funkfobi

Fyrkantig bild där det står fuck funkfobi i svartvita bokstäver.

Fyrkantig bild där det står fuck funkfobi i svartvita bokstäver.

Vi är alla olika och vi är alla lika. Vi är alla olika för att alla människor har någon slags funktionsvariation. Alla människors kroppar, hjärnor och sinnen fungerar och tänker och upplever på olika sätt. Det är fint. Vi har funktionsvariationer. Vi människor är också lika. Vi vill uppleva världen och vårt samhälle på lika villkor. Vi vill till exempel kunna uppleva och ta del av kultur och vara med och skapa kulturen. Men så är det ju inte idag i vårt samhälle och det är därför jag jobbar med funktek och är med i kulturföreningen Utopia. Vi vill att alla, precis alla skall kunna ta del av kulturen på lika vilkor.

Vi kan ju börja att bena ut vad ordet funktionsnorm betyder. I vårt samhälle finns det en massa normer, med normer menas med vad som anses vara normalt. Normerna styr om hur du skall vara, se ut,prata, bo, äta och så vidare. Det finns liksom en mall om hur en normal människa skall vara. I vårt samhälle skall du till exempel helst vara man, vara ihop en en kvinna, ha en ljus hudfärg och helst vara uppvuxen sedan generationer tillbaka i Sverige, pluggat på universitetet, ha ett jobb, ha pengar, kunna bete dig ”som folk”, ha vänner och ha en fungerande kropp, hjärna och sinnen. Och det där, att ha en vad normen säger ”en fungerande kropp och hjärna”, om en INTE har det, då är en utanför funktionsnormen.
¨
Ibland så känns det som om ordet funktionsnorm inte finns eller att ingen vill kännas vid den. Ordet är ointressant och för många en ickefråga. Och det är så himla konstigt. Särskilt när det finns siffror som säger att cirka 1,3-1.8 miljoner människor har någon sorts normbrytande funktionsvariation.
 Särskilt om vi tänker på att det är så många (enligt mig) som vet så mycket om till exempel genus och intersektionalitet. Men det är alltid så att frågan om funktionsnormen helt glöms bort eller bara nämns lite sådär ibland. Det blir särskilt tydligt nu när jag har försökt hitta böcker om funktionsnormer skrivna på svenska. Det finns ju nästan inga böcker alls som en kan läsa där böckerna är skrivna så en förstår. Det mesta är skrivet av forskare för andra forskare. Såklart är det ju bra att dessa böcker, rapporter och avhandlingar finns, men jag skulle behöva något mer lättläst helt enkelt.
Men frågan kvarstår, varför bryr sig samhället så lite om funktionsnormen. Är det för att det är jobbigt att tänka på funktionsnormen? Det blir krångligt för arkitekter och stadsplanerare, tråkigt för designers och utställningsproducenter, Lärare tycker det är tidskrävande att ”tänka på en sak till” i det pedagogiska arbetet. Kollektivtrafiken vill ha snygga fordon istället för tillgängliga och information skall en kunna ta till sig bara genom text eftersom det är ”tradition”.
Jag lämnar frågan öppen, för jag har faktiskt inga svar varför det är så. Det enda jag kan säga att det hela grejen är märklig och det lutar mot att jag kan kalla det strukturell diskriminering mot funkisrörelsen eller helt enkelt funkfobi.

/ Hanna