Första tiden på Funktek

Arbetsvrån: En stor bild på ett gammalt Göteborg och en dator där det hänger flera post-it-lappar.

Arbetsvrån: En stor bild på ett gammalt Göteborg och en dator där det hänger flera post-it-lappar.

Ett inlägg från ”Bloggbobban” (som jag valt att kalla mig ;)) eller bloggredaktören Fredrik, om man vill vara fin i mun. Jag vill berätta om hur första tiden på Funktek såg ut för mig. Jag har ju själv jobbat som testpilot i projektet, och kommer kombinera det med att blogga.

17/12-2015: Lillian mötte upp mig, hon visade till kontoret. Bara att hitta dit var en utmaning. Sen hälsade jag på de som jobbar på museet – alltifrån vaktmästare till arkeologer, kommunikatörer, entrépersonal, Daniel och Hanna i Funktek, chefer och säkert många fler. Därefter visade Daniel runt mig på museet – oj vad många rum, bara att ta sig till fikarummet kommer ta ett år att lära sig… haha Det är väldigt spännande att se hur mycket information och kunskap det finns samlat på ett museum, i arkiv och liknande – utställningarna är bara en liten del.

Framför mig, i min lilla vrå med dator, mängder med post-it-lappar och brusreducerande hörlurar, hänger det en stor svartvit bild över ett gammalt Göteborg – ”Viner och spirituosa”, ”Nya hattmagasinet”, ”Wäfnads & Hvitvaru-affär” och ”Klädesmagasin”.

Framförallt känns det jättebra att vara här och få jobba efter min förmåga, några timmar i veckan, eftersom jag brinner för dessa frågor – hur man gör det lättare för oss att ta del av allt det intressanta som finns på museer, när man har olika funktionshinder/funktionstillgångar (beroende på hur man ser det). I framtiden hoppas jag att vi kan ta vidare vår kunskap till andra kulturella verksamheter, som konsertlokaler, teatrar, bibliotek, biografer osv.

Några av mina arbetsuppgifter:

  • Kolla mailen efter deltagare som vill blogga.
  • Svara på mail. Redigera inkomna blogginlägg.
  • Se om det kommit några svar på blogginlägg och svara.
  • Komma med tusen frågor till Daniel och Lillian.
  • Gör tusen post-it-lappar om uppgifter som ska göras och grejer jag behöver tänka på (jag har inget arbetsminne så jag glömmer direkt om jag inte skriver ner det).
  • Får upplärning inför workshopen vad min roll går ut på: fotografera, skriva ner intryck, delta i workshopen, sammanfatta och blogga om det hela.

I december och januari var detta mina arbetsuppgifter och att lära sig systemen någorlunda bra och ta del av alla intressanta inlägg som piloterna skrivit.

25/1-2016:  var det workshop om Stadsmuseets hemsida, hur tillgänglig och lättförståelig den är. Min uppgift var att titta, lyssna och anteckna om deltagarnas upplevelse av hemsidan. Jag tog även bilder och bloggade.

3/2-2016: redigerade jag inlägg, ändrade bildtexter och publicerade ett inlägg på bloggen. Jag lärde mig även mycket på egen hand om bloggprogrammet WordPress och fick hjälp av Hanna att lära mig mer om hur man använder Facebook och administrerar inlägg på Funkteks Facebook-sida.

9/2-2016: Skrev ner frågor att ställa till Lillian och Hanna som jobbar i projektet – varför det startades, egna erfarenheter osv. Gjorde utskick om nyhetsbrev och lärde mig hur Google Drive fungerar. Lärde mig den knepiga kaffebryggaren – massa grejer att tänka på och inget dropstop…haha

Lite om mina svårigheter/tillgångar:
1. ADD (Attention Deficit Disorder): påverkar min koncentration, igångsättning, impulskontroll, uppmärksamhet, mitt minne är väldigt kort, lättstressad, att jag tar in alla intryck nästan lika mycket, hjärnan är hyperaktiv men jag är långsam, kreativ. Ibland hyperaktiv och gör allt samtidigt – allt blir rörigt och halvklart… haha
2. Aspergers syndrom: gör att jag fort blir trött av social kontakt, gör min inlärning lite långsam, behöver tydlighet och hjälp att prioritera, kan tolka bokstavligt, svårt med undertexter i samtal – föredrar rak kommunikation, inte alltid förstår ironi, har detaljseende, är ganska obrydd av vad folk tycker och tänker om en – motsatsen till att följa med ”fåraflocken” – man går egna vägar vilket också kan vara positivt. Stort intresse för mat och dryck.
3. Ångest – den finns alltid med mig, varje dag, mer eller mindre. Alltifrån oro till panikattacker.

Ställ gärna frågor om vad vi gör i Funktek, vi har mycket information att dela med oss av :)

Av Bloggbobban Fredrik

 

Funktionsnormer och Funkfobi

Fyrkantig bild där det står fuck funkfobi i svartvita bokstäver.

Fyrkantig bild där det står fuck funkfobi i svartvita bokstäver.

Vi är alla olika och vi är alla lika. Vi är alla olika för att alla människor har någon slags funktionsvariation. Alla människors kroppar, hjärnor och sinnen fungerar och tänker och upplever på olika sätt. Det är fint. Vi har funktionsvariationer. Vi människor är också lika. Vi vill uppleva världen och vårt samhälle på lika villkor. Vi vill till exempel kunna uppleva och ta del av kultur och vara med och skapa kulturen. Men så är det ju inte idag i vårt samhälle och det är därför jag jobbar med funktek och är med i kulturföreningen Utopia. Vi vill att alla, precis alla skall kunna ta del av kulturen på lika vilkor.

Vi kan ju börja att bena ut vad ordet funktionsnorm betyder. I vårt samhälle finns det en massa normer, med normer menas med vad som anses vara normalt. Normerna styr om hur du skall vara, se ut,prata, bo, äta och så vidare. Det finns liksom en mall om hur en normal människa skall vara. I vårt samhälle skall du till exempel helst vara man, vara ihop en en kvinna, ha en ljus hudfärg och helst vara uppvuxen sedan generationer tillbaka i Sverige, pluggat på universitetet, ha ett jobb, ha pengar, kunna bete dig ”som folk”, ha vänner och ha en fungerande kropp, hjärna och sinnen. Och det där, att ha en vad normen säger ”en fungerande kropp och hjärna”, om en INTE har det, då är en utanför funktionsnormen.
¨
Ibland så känns det som om ordet funktionsnorm inte finns eller att ingen vill kännas vid den. Ordet är ointressant och för många en ickefråga. Och det är så himla konstigt. Särskilt när det finns siffror som säger att cirka 1,3-1.8 miljoner människor har någon sorts normbrytande funktionsvariation.
 Särskilt om vi tänker på att det är så många (enligt mig) som vet så mycket om till exempel genus och intersektionalitet. Men det är alltid så att frågan om funktionsnormen helt glöms bort eller bara nämns lite sådär ibland. Det blir särskilt tydligt nu när jag har försökt hitta böcker om funktionsnormer skrivna på svenska. Det finns ju nästan inga böcker alls som en kan läsa där böckerna är skrivna så en förstår. Det mesta är skrivet av forskare för andra forskare. Såklart är det ju bra att dessa böcker, rapporter och avhandlingar finns, men jag skulle behöva något mer lättläst helt enkelt.
Men frågan kvarstår, varför bryr sig samhället så lite om funktionsnormen. Är det för att det är jobbigt att tänka på funktionsnormen? Det blir krångligt för arkitekter och stadsplanerare, tråkigt för designers och utställningsproducenter, Lärare tycker det är tidskrävande att ”tänka på en sak till” i det pedagogiska arbetet. Kollektivtrafiken vill ha snygga fordon istället för tillgängliga och information skall en kunna ta till sig bara genom text eftersom det är ”tradition”.
Jag lämnar frågan öppen, för jag har faktiskt inga svar varför det är så. Det enda jag kan säga att det hela grejen är märklig och det lutar mot att jag kan kalla det strukturell diskriminering mot funkisrörelsen eller helt enkelt funkfobi.

/ Hanna