Slutet gott, allting gott?

Jag har jobbat som testpilot i Funktekprojektet sedan början av 2016. Det har varit ett väldigt intressant och lärorikt år. Innan har jag tyckt att jag varit hyfsat insatt i tillgänglighetsfrågor men jag har i och med projektet lärt mig massor jag inte haft en aning om innan. Jag har fått många viktiga insikter och öppnat ögonen mycket mer för andras funktionsvariationer och vad som krävs i själva tillgänglighetsarbetet.

Att jobba med tillgänglighet är en ständigt pågående process som alltid kommer att behöva utvecklas. Det finns exempelvis vissa riktlinjer som ska följas vid nybyggnationer men det räcker inte med att tänka ”Nu har vi en färdig mall som vi tillämpar överallt och alltid”. Jag har otaliga gånger stött på situationer där jag märkt att folk försökt jobba med tillgänglighet men utan att det funkat hela vägen. Vad är det för idé att ha rullstolsplatser på ett tåg om en inte kan komma in på tåget för att det saknas någon form av hissanordning?

Tillgänglighet kostar, men det ger också så mycket mer tillbaka i form av fysisk och psykisk hälsa, arbetstillfällen och köpkraft. En viktig insikt är att allt inte heller behöver vara stort och dyrt för att saker ska bli bättre utan det är lika mycket kunskap och förståelse som behövs som ekonomi.

Det krävs också en ödmjukhet och förståelse för att folk inte alltid tänker på saker eller förstår hur en har det. Vi i Funktek är inte perfekta och långtifrån klara i tillgänglighetsarbetet. Vi har löst vissa delar medan andra inte blivit riktigt som önskat och det har funnits situationer där vi tyvärr inte heller har lyckats hela vägen att tänka på allt. Det kan lätt få en att skämmas väldigt mycket men jag tänker att det istället kan vara bra att ha som ögonöppnare för att även förstå andras perspektiv, att allt inte behöver vara illvilja utan att en faktiskt ofta inte ens har tänkt tanken. Däremot tycker jag att det är en skam att tillgänglighetsarbetet i samhället går så långsamt och att inte ens de lagar och konventioner som faktiskt finns efterlevs.

Jag önskar verkligen att många fler ställen skulle jobba som Funktek – med testpiloter som faktiskt är i situationen och kan ha en större förståelse för att det kan behövas andra saker än det som står i ”tillgänglighetsmallen”. Jag tänker att det borde ge mycket mer att jobba med människor som faktiskt har personlig erfarenhet av vilka problem som uppstår än personer som bara läst om det. Det är samma sak som att det är en grej att vara hetero och föreläsa om homosexualitet, en annan sak att faktiskt vara det och prata om det. Det skulle också skapa större tolerans och insikt i att vi är människor vi också med olika tankar och känslor, vi har bara annorlunda förutsättningar.

Men Funktek har varit otroligt mycket mer än fysisk tillgänglighet. Funktek har varit möten i vänskap och kärlek, intressanta diskussioner, skratt, glädje, inkludering men även frustration över alla situationer där en inte inkluderas. Något som varit underbart med Funktek är att jag fått vara i ett sammanhang där jag inte behövt känna att det är jag som är krånglig och i vägen utan vi har hjälpts åt att stötta varandra för att försöka hitta lösningar där alla kan vara med. Vi har varit människor med olika bakgrunder, åldrar, tankar och idéer om livet men oavsett har vi kunnat arbeta som en förenad kraft med ett gemensamt mål, en värld för alla där vi kan delta och ha en bra livskvalitet oavsett funktionsvariation.

De senaste månaderna har jag varit inne i en svår livskris där jag undrat varför jag lever, vad jag kämpar för, varför jag hela tiden ska behöva kämpa så mycket och om det är värt det. Det har många gånger känts som att det skulle vara mycket enklare att hoppa av tåget och säga upp sig från livet när världen inte funkar som en önskat. Jag har tillräckligt mycket att kämpa med känslomässigt ändå och om en då lägger på ett ton krångel i världen utanför blir det alldeles för mycket. Tillgänglighet är livsviktigt. Nu tar vi nya tag och fortsätter kampen på annat håll.

Av: Angela Åquist

Funktek-vibbar

Här kommer en liten radda med positiva upplevelser från Funktek, som vanligt med er Bloggbobba, så blir det lite huller om buller, fast 100 gånger mer strukturerad än min hjärna.

Bilden visar en gul vepa till vänster om bilden där det står Funktek. Till höger om bilden sitter det människor på stolar med ansiktena vända mot en scen så vi bara ser ryggen på publiken.

Från en Funktek-dag

Mycket av det som varit bra med Funktek:

  1. Alla nya intryck vi fått. Det har gett mängder med nya idéer och tankar. Det tar jag med mig ut i vardagen.
  2. Alla nya olika och spännande personer man fått tala med och fått utbyta idéer med. Vi har mängder med olika funktionsvariationer, vilket skapar alla möjliga infallsvinklar.
  3. Att man fått vara den man är, utan att behöva göra sig till. Här är man accepterad för den man är.
  4. All ny kunskap som kommit till en. Det är som att ha gått kurs i sociologi, musée-vetenskap, pedagogik, psykologi, människokännedom, kultur, att lära sig mer om olika funktionsvariationer, normkritiskt tänkande, historia och mycket mer!
  5. Alla spännande workshops – det har varit alltifrån textens storlek på montrar, till mängden utrymme som krävs för en rullstol att komma fram, till vad som gör ett besök unikt för varje individ – där alla våra funktionsvariationer varit det avgörande för att komma fram till nya kunskaper kring hur man kan tänka för att göra allt mer anpassat. Nu hoppas jag att all kunskap vi delat med oss av kommer göra skillnad på stadsmuseet men även i kulturen och i samhället i övrigt.
  6. Mycket av den här kunskapen hade aldrig uppkommit om vi inte slagit våra kloka huvud ihop!
  7. Vissa har blivit vänner för livet.
  8. Det känns som att det vi gjort är något nyskapande och unikt och att allt vi gjort och gör, skapar stor skillnad och förändring.
  9. Det har varit spännande att få uppleva alla olika utställningar och lokaler här på Stadsmuseet. Biblioteket med sina gamla gubbar i gips och sten och roliga skyltar. Gamla vikingasmycken och mycket mer.
  10. Jag tycker det är spännande att ha fått vara med i Malmö tex, och hållit i en workshop för museepedagoger, i Funkteks anda. Vi märkte hur mycket aha-upplevelser pedagogerna fick efter att vi varit där, skapat lite rabalder, föreläst och hållit i workshops :)
  11. Vi har verkligen varit med och skapat en riktig, professionell, tillgänglig utställning i och med Urbanum. En av världens första utställningar som haft hjälp av så stor kompetens på området, som vi ju besitter. Det är jäkligt häftigt! Kom nu hit och upplev Urbanum och kom gärna med feedback :)
  12. Våra kära, smarta, coola, pedagogiska, förstående, pålästa ledare i bokstavsordning: Daniel, Hanna, Jenny, Lillian, Lisa, Rebecca och Shorty ett kort tag. Ni har gjort allt väldigt bra och underlättat alla workshops. Kommer sakna er mycket när projektet är slut.
  13. Allt folk från Interaktiva institutet – många roliga prylar och lösningar har vi fått testa.
  14. Det grymt goa kaffet från den knäppa bryggaren i fikarummet, som jag haft många tvister med.
  15. Våra roliga fester och träffar! Alltifrån glöggmingel till karaoke.
  16. Det finns så mycket jag inte tänkt på tidigare, som kan underlätta inom flera områden. Som hur man strukturerar upp möten, hur man gör så att alla känner sig inkluderade.
  17. Resan till Polen där jag testade lite av vårt ”Funktänk”. På många sätt ligger vi långt före i Sverige, men det är ju ingen anledning att slå sig för bröstet.
  18. Funktek är guld!
  19. Alla positiva kommentarer jag/vi fått från folk som både har med tillgänglighet att göra men även dem ”utan problem”.
  20. FUNKED FOR LIFE

En vision:

Jag hoppas och tror att våra ansträngningar sprider sig som ringar på vattnet och tar sig vidare ut i Sverige, Europa och Universum och gör så att alla platser blir tillgängliga. Tänk att ha ett betygssystem:

5 Funktek-symboler är ett exemplariskt omdöme, 1 Funktek-symbol är lika med usel tillgänglighet. Tänk en biograf, där flera föreställningar är syntolkade, det finns bra platser för rullstolar, det är väl utmärkta stråk så man inte snubblar inne på biografen, varje nummer på stolarna är upplyst, så man slipper chansa sig fram. Vilken dröm.

Eller på en restaurant: menyn är både på punktskrift, det går att få den uppläst, den är tydlig och skriven med stort typsnitt. Där servitören beskriver maten, vad det är man har på tallriken. Där servitören också kan beskriva konsistensen för dem som har problem med tex ”trådig” mat. Där servitören beskriver miljön för dem som har synnedsättning eller kan beskriva varför det ser ut som det gör (för mig som vill veta varför det ser ut som det gör och kan fundera i timmar på det 😉 ). Där man kan få maten serverad efter ens egna förutsättningar: om det är lättare att äta ur djup tallrik med sked, så ska det inte vara några problem. Där det ska finnas bord som är höj och sänkbara. Där ens funktionsvariation inte ifrågasätts.

Jag har säkert glömt massvis av positiva grejer med Funktek, men detta kom jag på nu.

Kom gärna med egna tankar om vad som gjort Funktek så bra :)

Länkar och julfika

Idag har det filmats för Funkteks slutkonferens, en liten sammanfattning på video kan man väl kalla det. Snart är det dags för julfika, ser verkligen fram emot det, många Funktek-piloter kommer att närvara. Mysigt 😀

Idag kommer några intressanta länkar om vad som försiggår i landet just nu, kring tillgänglighet inom kulturen. Tänker att Funktek varit en så stor kraft inom detta området, vi får ta åt oss lite av äran att det pratas så mycket mer om kultur och tillgänglighet 😉
1. Från utställningen Kännbart som nu huserar på Göteborgs stadsmuseum: Ett citat ur texten: ”– Saknar man syn, vad finns det då att känna på i många konstutställningar? För oss var den ultimata utmaningen att ha en utställning för dövblinda, för de är de mest bortglömda av alla, säger Annika Ottander.”
1. Så här skriver riksutställningar om tillgänglighet:
”Under hösten anordnar vi fyra seminarier om tillgänglighet. Vi vill uppmuntra till ett aktivt arbete med tillgänglighet för att alla skall ha möjlighet att besöka museer runt om i landet.”
2. Nya tillgänglighetsdokument. ”Här finns till exempel en rapport från Arts Council i England. Den behandlar projektet Unlimited som är the Arts Council’s flaggskepp på området. Studien visar vad i projektet som fungerat och varför.”
3. Ny bok om syntolkning:
4. Min gamla hemstad kommer med bra riktlinjer: Tillgänglighet blir bedömningsgrund i Halmstad för att söka kulturbidrag.
5. Kulturrådet arbetar mellan 2011 till 2016, med uppdrag från Regeringen,
http://www.kulturradet.se/Tillgangligt-kulturliv/Nyheter-tillganglighet/2016/Insatser-for-ett-tillgangligare-kulturliv/

Bilden visar ett urholkat ljust träd, en hand hänger ut genom ett hål i trädet. Ett naket ben hänger ut från trädet. Ur handen trillar det bark och sågspån ner på ett golv. Trädbiten kan nog vara 3 meter långt och en meter högt.

En trädstam från projektet Kännbart, som nu huserar på Göteborgs stadsmuseum. Trädet går att spela på!
Syntolkning: Bilden visar ett urholkat ljust träd, en hand hänger ut genom ett hål i trädet. Ett naket ben hänger ut från trädet. Ur handen trillar det bark och sågspån ner på ett golv. Trädbiten kan nog vara 3 meter långt och en meter högt.

Funktänk!

En inspirerande dag för personalen på stadsmuseet av oss i Funktek för ökad kunskap om tillgänglighet och normkritik bla. Detta är bara en liten kort sammanfattning från dagen, er bloggare har väldigt kort minne så jag skriver vad som finns kvar i hjärnkontoret innan dagens slut.

Dagen började med Teater Kattma (som jag tyvärr missade) http://www.teaterkattma.se. ”Vår historia – mot ett samhälle för alla” . Har hört mycket positivt om dem :)

Det följdes av att vi berättade lite om Funktek (ni som läser bloggen vet vad vårt uppdrag går ut på, annars finns det mer information här http://www.funktek.se/detta-vill-vi/).

Vi lyssnade därefter på kunniga Lotta Björkman – dramapedagog, gymnasielärare som jobbar med normkritik bla. Från Wikipedia:
”Normkritik handlar om att synliggöra, kritisera och förändra strukturer (exempelvis ojämlika maktförhållanden), sociala och språkliga normer som begränsar livet för individer som inte faller inom det som betraktas som normalt i samhället”.
Vi fick även se en TED-talk med den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie om faran med bara en enda berättelse. Om vi bara hör en berättelse om en människa, land eller världsdel är det svårt att bilda sig en egen uppfattning och fördomar föds. (https://www.ted.com/talks/chimamanda_adichie_the_danger_of_a_single_story?language=sv).

Angela Åquist berättade mycket intressant om vad Funktek inneburit för henne och hur vi påverkat. Hon är riktigt bra på att formulera sig.

På eftermiddagen utvärderade delar ur personalen Foajén och utställningen Värdefullt på Stadsmuseet. Den andra halvan valde workshopen, ”Skriva tillgängligt”.
Lilian och jag höll i workshopen kring Värdefullt. Vi ordnade den så att personalen fick tänka igenom om olika frågeställningar, tex hur belysningen, ljudet, tekniken och montrarna fungerar; hur lätt det är att hitta och ta sig runt med rullstol eller om man har en synnedsättning. Jag tror att alla fick med sig med mycket ny kunskap.

Av Fredrik, kl 1659 (1 minut innan museet stängs;) ).

 

Utställningstexter

Jag fick i uppgift att titta lite närmare på några av museets utställningar och granska vad som var bra och mindre bra föremålstexter. Så det ska bli intressant att se hur texterna har utvecklats från 2005 (1800-talets Göteborg), 2010 (1700-talets Göteborg) till 2011 (Omänskligt – som är en vandringsutställning, skapad av bla Riksutställningar).

En bättre text enligt mig om ett föremål är kort, koncis och lättläst; den ska ändå innehålla väsentlig fakta om föremålet. Det ska finnas ett nummer eller bokstav som kopplar texten till föremålet.

Jag börjar med utställningen som är skapad först: 1800-talets Göteborg.

Svart suddig text på grått papper, med dåligt ljus - nästintill oläsligt.

Texten var liten och svårläst på flera ställen, kontrasten och färgerna gjorde vissa skyltar oläsliga och så även belysningen.

Bilden visar svartvita fotografier på människor under 1800-talet. Det finns ingen information om dem.

Många föremål har inga skyltar alls, vilket gör det svårt att ta till sig dem. Jag blir mest uppstressad och nervös av att inte riktigt veta vad som är vad och man får chansa sig fram.

Bilden visar ett tjugotal föremål i en monter. Det finns inga siffror som kopplar föremålen till texten.

Ibland finns inga förklaringar. Texterna var ofta väldigt korta och gav inte tillräcklig information. Ofta saknas numreringar kring föremål och texter.

Bilden visar två montrar: en monter med en fabrik i tegel, står framför en text och monter med diverse föremål. Det är svårt att ta sig fram men även att hitta texten.

Placeringen av texterna var på några ställen inte så bra: ofta satt den långt upp, vilket gör det omöjligt om man sitter i rullstol eller är kortväxt; på några ställen alldeles för långt ner så man får huka sig ner. Även bakom andra föremål, som här, bakom en fabrik.

Tobakskardus, vad är det? Det fanns fler exempel på ord som inte hade förklaringar. Bilden visar en del av en grön gubbe och en karta.

Tobakskardus, vad är det? Det fanns fler exempel på ord som inte hade förklaringar.

Bilden här under säger ganska mycket: det är svårt att veta vilken av texterna som tillhör vilket av föremålen. Härifrån kan det bara bli bättre har jag på känn.  DSC_3303

Därefter följer 1700-talets Göteborg.

 

Bilden visar montrar med föremål och frågeställningar därunder. Jag uppskattade montrarna med föremål och skylten "Vad är detta?". Det väcker hos mig nyfikenhet och skapar intresse. Ofta uppfattar jag det som om prylar bara staplas på varandra, läser jag inte så mycket om dem. Om det istället, som här, ställs frågor kring vad föremålet är - vill jag veta mer. Under frågeställningen står svaret och lite fakta kring det. Utmärkt!

Jag uppskattade montrarna med föremål och skylten ”Vad är detta?”. Det väcker hos mig nyfikenhet och skapar intresse. Ofta uppfattar jag det som om prylar bara staplas på varandra, läser jag inte så mycket om dem. Om det istället, som här, ställs frågor kring vad föremålet är – vill jag veta mer. Under frågeställningen står svaret och lite fakta kring det. Utmärkt!

  • Det första jag tänkte på när jag kom fram till montrarna, är att allt är numrerat och därmed mycket enklare att förstå.
  • Det finns även bättre förklaringar tycker jag kring föremålen och lättlästa skyltar. Ett exempel: ”Märkdukar – med alfabet och siffror var vanliga, både som träning och för att visa upp sömerskans kunskaper”.
  • Bra ljus och höjder på skyltarna.
  • Jag skulle önska mig mer information om mönster på tallrikarna i en del av utställningen.

 

Till slut gick jag igenom (O)mänskligt.

Utställningen handlar bla om Sveriges rasbiologiska institut och att Sverige var ledande inom den forskningen för så lite som 70 år sedan.
Jag lade märke till att en stor av utställningen inte är översatt till engelska.
På bilden ser man två texter om "Bollnässkallen". Jag tycker om olika stilgrepp, som detta med blocket - istället för att bara ha ett dokument med svaren, lägger man dem som ser ut att vara ett brev.

Tycker om olika stilgrepp, som detta med blocket – istället för att bara ha ett dokument med svaren, lägger man dem som ser ut att vara ett brev.

  • De flesta av montrarna verkar anpassade till rullstol och texterna sitter i bra höjd.
  • De väcker även intresse eftersom de är installerade i olika möbler, vilket gör att det känns som jag är där vissa av experimenten verkligen inträffade.
  • Texterna hade lagom med information och var lättförståelig.
  • Ibland fanns det ingen text, det gick bara att lyssna genom hörlurar.
  • Belysningen i montrarna försvann ibland, vilket gjorde texten lite svårläst.
På bilden ser man en text som vi i Funktek skapat. Det är grön text med en balk bakom för att göra den mer lättläst.

Det som vi testade i Funktek, med en balk bakom texten, och annan färg och storlek på både text och bakgrund, kunde använts även i dessa utställningar.

Av Fredrik Eriksson

 

Stadsvandring: 1600-talets Göteborg

Vi var tre deltagare från Funktek, inklusive en ledare som möttes på Esperantoplatsen i Göteborg, för att gå en stadsvandring.

Sex stycken andra deltog förutom pedagogen som ledde workshopen. Han som ledde vandringen var pedagogisk, lättförståelig, intressant, kunnig, öppen, lyhörd och fick med sig gruppen tyckte vi.

På bilden ser man några av deltagarna samlade på Esperantoplatsen. En blå container och högre hus i bakgrunden. Pedagogen står vid ett staket.

Några av deltagarna samlade på Esperantoplatsen.

Alla fick varsin whisper – en liten apparat som hängs kring halsen som gör att man kan höra informationen tydligt. Jag blev förvånad över att det var så bra ljud i whispern trots att det blåste rejält; det brusade endast svagt när det blåste som mest, men man hörde allt som pedagogen pratade om. Vi saknade dock lite information om whispern – hur volymen skulle justeras och var man skulle prata för att ställa frågor. Vi fick information om att det gick att ställa frågor genom att trycka på en knapp på sidan, men inte var man skulle prata. När någon ställde frågor gick de knappt att höra frågorna, mest för att folk inte visste var man skulle prata någonstans. Det hade varit bra om pedagogen hade repeterat frågorna.

På bilden ser man en orange apparat som heter whisper och används vid stadsvandringen. Den är ca en dm lång och fem cm bred.

Whispern vi använde vid vandringen.

Något av det som berättades om, var: byggnader och olika skrån i samhället – man kan nästan säga att det var 1600-talets fackförbund, i ett skrå samlades snickare, i ett annat slaktare för att nämna två. En rolig händelse var när pedagogen berättade om när en av stadens två lagliga musikanter, anmälde en militär, som olagligt hade sjungit på en fest. Militären fick böta och betala rättegången. Sådant här gör att jag får upp intresset, eftersom jag lätt tappar fokus när något blir tråkigt.

Jag skulle uppskatta att få någon fråga att fundera över till en början av vandringen, detta för att göra deltagarna mer delaktiga och frågvisa.

Vi tyckte att det var lagom med tre stopp och mängden information var tillräcklig, på vandringen som varade i drygt 30 minuter och var 500 meter lång. Det fanns inga höga kanter eller backar att ta sig uppför, så vi ansåg den som tillgänglig.

Några frågor som dök upp i mitt huvud var: Hur gör pedagogen om någon eller några ställer frågor hela tiden? Kan man stänga av frågefunktionen? Jag tyckte också att den som leder vandringen borde ha någon färg eller större dekal på sig, eftersom det var lätt att ta miste på honom och deltagarna.

Det är väldigt intressant och roligt att gå en stadsvandring eller besöka tex ett museum om man har sina ”funktek-glasögon” på sig (tänker på tillgänglighet, vad som funkar bra och vad som kan göras bättre) – det kan göra att man får en större förståelse för olika funktionsvariationer. Testa vettja :)

Av: Fredrik Eriksson

Vad händer med Funktek efter 2017?

AVSLUT

Underrubriken kanske är lite hård, men workshopen 12e maj handlade om vad vi vill att Funktek ska bli efter att projektet tar slut 19 februari 2017. Det är ju via Allmänna arvsfonden. Man söker pengar för ett projekt som inte finns, ofta varar projektet i tre år. I fallet Funktek är syftet detta (saxat från AA:s hemsida):

          ”Funktek är ett projekt som handlar om att alla ska kunna gå på museum. Alla har lika stor rätt att delta och skapa kulturen! Men många museer är svåra att besöka om du har en funktionsvariation. Detta vill vi ändra på! Det gör vi genom att bjuda in dig med en funktionsvariation att utvärdera Göteborgs Stadsmuseums utställningar utifrån din funktionsvariation. Vi behöver din kunskap och erfarenhet för att kunna skapa ett bättre museum! Vi vill inte skapa fler särlösningar, vi vill skapa lösningar. Så att fler kan ta del av museets utställningar på samma villkor.

INLEDNING:
Vi samlades i biblioteket, i toppen av museet – det var nog rekord i antal deltagare – jättekul, för det var ett viktigt ämne som togs upp. Alla verkade vara på gott humör, alla är vi ju väldigt stolta över Funktek – vad vi genomfört genom alla våra workshops och samtal för att förbättra tillgängligheten för oss med olika funktionsuppsättningar. Frågan för projektet från början var: ”Hur kan man med nya tekniker förbättra museet?”. Under tidens gång har det handlat mer om att förbättra tillgängligheten för oss med olika funktionsvariationer.

En del av gruppen på väg till biblioteket, där workshopen ägde rum. På bilden ser man åtta personer, några åker i en hiss, några går i en trappa.

En del av gruppen på väg till biblioteket, där workshopen ägde rum.

Vi samlade ihop oss i tre grupper för att brainstorma, sätta upp tankar som post-it-lappar, och frågorna var (kortfattat):

  1. Vad är viktigt att vi pratar om när vi ska berätta om Funktek?
  2. Hur kan vi bäst hjälpa andra museer att bli mer tillgängliga?
  3. Vad ska hända med alla oss när projektet är över?


VAD BETYDER FUNKTEK FÖR DIG?

  1. “Funktek är bra därför att saker behöver testas i verkligheten… det finns en massa lagar men de som skrivit lagarna har själva inte upplevt hur det är att leva med normbrytande funktion”
  2. “Politiker borde sätta sig en vecka i en rullstol så får vi se vad som skulle hända med samhället sedan…”
  3. “Alla har funktionsvariationer, alla har egentligen behov av Funktek”
  4. “Alla kommer förr eller senare att få en normbrytande funktionsvariation… Funktek angår oss alla!”
  5. Varje människa är unik och ser, upplever på olika sätt
  6. “Vem som helst kan vara funktek-pilot”
  7. “Funktek gör det möjligt för fler att se och besöka de olika utställningarna.”
  8. “Jag har börjat leva mer i nuet och gå mer på tillfälliga utställningar.”
  9. “Ordet sprids bland Funktek-piloter och utökar antalet besökare!”
  10. “Jag tycker att det är viktigt att berätta om att Funktek syftar till att underlätta museibesök för människor med och ibland helt skilda handikapp/funktionshinder och skapa intresse för Funktek hos olika människor jag möter.”
  11. “Jag har börjat gå mer på museer. Började gå mer här (Göteborgs stadsmuseum) först, sen mer på andra.”
  12. “När jag berättar om Funktek för andra så blir de väldigt intresserade. Det är roligt!”
  13. “Funktek gör att museibesöket är värt! Värt att göra!”
  14. “Genom vårt metodtestande får man en ökad förståelse för hur museet funkar. Både som pilot och de som jobbar här.”
  15. “Det känns om som att man har lärt sig mycket nytt. Av att mötas tillsammans – olika personer. Att lyssna på varandra.”


VAD ÄR VIKTIGT ATT BERÄTTA OM?

  1. Viktigt att berätta vilka vi är, hur vi jobbat och vad vi åstadkommit= bättre tillgänglighet!
  2. People, process, product.
  3. Vi har en demokratisk process.
  4. Vi har olika bakgrund, olika funktionsvariationer, olika åldrar, olika erfarenheter, olika kön, olika etnicitet.
  5. Detta är på riktigt! Folk VILL jobba med detta (tillgänglighet) – det känns hoppfullt.
  6. Tillgänglighet har inte varit en stor fråga. Personer med funktionsnedsättning är en grupp med låg status, dålig ekonomi. Därför är det så bra att detta görs.
  7. Vi jobbar mot traditioner.
  8. Viktigt att våra erfarenheter inte glöms bort.
  9. En måste sikta långt men också vara beredd på att inte nå ända fram.
  10. Urbanum som exempel på hur vi jobbat – att vara med och påverka hur den skulle läggas upp. Ex. med kontraststråket.
  11. Hur piloterna utvecklats som människor.
  12. Handikapp är ett begrepp som inte stämmer med ett museibesök.
  13. “En speciell teknisk produkt som jag tycker vi ska lyfta fram är de här radiomottagarna (Whispers). Det har gjort stadsvandringarna väldigt mycket bättre! Man kan svara och säga sin mening. Det är ett väldigt genomtänkt och bra system. Slipper skrikande guider som ändå inte hörs och som kanske inte hör frågor och så. Helt enkelt bättre för alla tror jag.”

    Lilian sätter upp postit-lappar på en tavla under workshopen, med förslag från deltagarna. På tavlan står: Vad är viktigt att berätta om Funktek?

    Lilian sätter upp postit-lappar på en tavla under workshopen, med förslag från deltagarna.


VAD HAR VARIT MINNESVÄRT?

  1. Hemsideworkshopen var rolig, att också sitta två och två och “götta” ner sig i en hemsida.
  2. “Testade olika hjälpmedel. Kul och viktigt att få hänga med i tekniken. Se vad som är nytt och på gång.”
  3. “Grejen med Funktek är att alla är jämlika här… jag har aldrig känt ’där sitter ni där nere och här sitter vi här uppe’”.
  4. Respekt för varje individs behov. En blir tillfrågad.
  5. En kan ge sin input på olika sätt, det gör att fler kan säga vad de tycker.
  6. Möjlighet att ge sin feedback på olika sätt.
  7. En kan inte fatta hur det är om en inte påverkas av det själv.
  8. Vi är alla i gruppen olika med olika erfarenheter, olika men lika.
  9. Det är kul att som funktekpilot kunna påverka.
  10. “Funktek är en trygg miljö”.
  11. “Vi har den här olikheten gemensamt… vi skapar tryggheten tillsammans… vi vågar stå för våra olikheter inom Funktek”.
  12. “Det känns som att det ni gör, gör ni inte vara snälla. Känslan är att ni lyssnar och tar med er vad vi säger”.
  13. “Funktek har öppnat ögonen, jag förstår mycket mer av utställningarna och tillgängligheten i utställningarna”.
  14. Det är viktigt att testa i verkligheten.
  15. “Det känns inte som att jag går till jobbet, det känns att jag gör något bra och viktigt när jag är med i funktek”.
  16. “Det är bra att ni skickar ut påminnelse-mail”.
  17. Vi har en demokratisk process.
  18. Vi har olika bakgrund, olika funktionsvariationer, olika åldrar, olika erfarenheter, olika kön, olika etnicitet.
  19. Detta är på riktigt! Folk VILL jobba med detta (tillgänglighet) – det känns hoppfullt.
  20. Tillgänglighet har inte varit en stor fråga. Personer med funktionsnedsättning är en grupp med låg status, dålig ekonomi. Därför är det så bra att detta görs.
  21. Vi jobbar mot traditioner.
  22. Viktigt att våra erfarenheter inte glöms bort.
  23. En måste sikta långt men också vara beredd på att inte nå ända fram.


HUR SKA VI BERÄTTA OM FUNKTEK?

  1. Frågor i manualen vad som är normalt och att fånga in läsaren om att “kan vem som helst bli funktekpilot”. Viktigt att få folk att reflektera om funktion.
  2. Vi behöver tid tillsammans för att vaska ur vad som är det viktigaste att berätta om!
  3. Personer ska synas i manualen. Personligt är viktigt.
  4. “Viktigt att berätta vilka vi är, hur vi jobbat och vad vi åstadkommit = bättre tillgänglighet!”.
  5. Vill berätta om Urbanum, som ett case för hur vi jobbat och gjort skillnad.
  6. People, process, product.
  7. Våra erfarenheter kring syntolkning är viktigt.
  8. Andra saker att ha med: Lön, att det är viktigt, pengar är status, kan sätta funktek på mitt cv.
  9. “Vi har ju kompetens inom området otillgänglighet och är experter och därför ska vi få betalt för det.”
  10. Det är viktiga frågor och expertis i viktiga frågor kostar, jämföra med andra fält.
  11. Funktek-piloter lär sig också om tillgänglighet.
  12. “Vi Funktek-piloter ser museet och huset med nya ögon”.
  13. Allt måste testas, för kompetensen finns tyvärr inte i verksamheten.
  14. Att det går att använda sin funktionsvariation till något kreativt.
  15. Vi vill berätta om hur vi gör workshops.
  16. Respekt för varje individs behov. En blir tillfrågad.
  17. Det är viktigt att testa i verkligheten.
  18. En kan ge sin input på olika sätt, det gör att fler kan säga vad de tycker.
  19. Möjlighet att ge sin feedback på olika sätt.
Vad är viktigt att berätta om Funktek? En tavla full med postit-lappar.

Vad är viktigt att berätta om Funktek?


ALLMÄNT OM UTFORMNINGEN:

  1. Något som gör ett starkt första intryck. Man ska fångas in. Det ska inte bara vara tråkigt ”bla bla bla” utan något roligt.
  2. ”Det hade varit kul om det i början av manualen var ett stycke text skrivet i blindskrift. I vanlig text kan det stå: ”tycker du att detta är svårt förstå? Så här är det för folk som inte kan se”.
  3. ”En sak vi kommit fram till är att det är bra med olika nivåer… manualen borde också vara så… Och med ljud… och någon kanske behöver bildkomplettering”.
  4. Syntolkning är viktigt! Både att manualen syntolkas men också att den berättar om syntolkning! Det är bra också för seende att man blir uppmärksammad på vad som händer.
  5. Texterna måste tänkas igenom, lättläst. Ex: ”Det där får vi skjuta upp…” (Skjuta upp vaddå?) eller ”Kan du sätta en kråka här…” (”Va, vad äckligt!”) Tar en sådant bokstavligt kan det bli konstigt. Bättre att tänka klarspråk.


OLIKA FÖRSLAG:

  1. Föreläsningar/Att besöka ställen/människor och berätta om Funktek.
  2. Vi måste berätta! Det talade ordet!
  3. Besöka och berätta!
  4. Bjuda in och låta folk testa.
  5. Använda storytelling för att berätta.
  6. Utbilda alla i tillgänglighet. Vi skapar en plan för implementering som kan gå vidare till andra museer.
  7. Petcha Kutcha – korta berättelser om/av olika personer som snabbt fångar in en.
  8. Allt måste ju inte vara text, det kan också vara en radiodokumentär.
  9. Var med på Röhsskas pensionärshappening (är som ett berättarcafé / föreläsningsserie om olika teman). Eller kanske göra egna föreläsningar här (på museet)? Om Funktek. Ha det lite på kvällstid – så kan olika personer och åldrar mötas. Det blir ett “för alla-happening”.
  10. Ha en drop-in-biograf, som berättar om Funktek, fånga intresse.
  11. Vara med på festivaler och kulturkalas! Många människor på stan.
  12. Träffa människor – viktigt att kunna höra av sig igen, kunna rådfråga.
  13. Personliga berättelser!
  14. Personalworkshop (ha liknande workshop med personalen som med oss här – vad har de lärt sig? Vad tycker de är viktigt att berätta? Hur ser de på Funkteks framtid? Vad inom tillgänglighet vill de lära sig mer om?).

Bokideér: 
  1. ”Jag vill ha en rullstolsformad bok”.
  2. ”Om det blir en bok ska den se rolig ut.”
  3. Bilder på omslaget och i boken.
  4. Bra typsnitt. Funkteks typsnitt funkar bra. ”Stort och fint”, Detta borde vi testa längre fram! Luft mellan raderna.
  5. Inte för tung bok, den ska vara lätt att hålla.
  6. Tonalitet och design på boken “en ska bli intresserad direkt och fångas in”.
  7. Vi ska skriva i klarspråk och tydligt.
  8. Gillar bokomslag med bilder.
  9. Boken ska finnas i ljud.
  10. Tecknad serie inne i boken.
  11. Vore bra att ha workshops om utformning av bok, typsnitt färger, bilder etc.

En grupp får frågan vad en tycker om Funkteks flyer (pratbubblan)?  
  1. ”Ja! Då känner vi igen oss!”
  2. Lite mera ljusgult. Alla sidor kan vara gula.

Filmidéer:
  1. ”En websida/film med text som blinkar och visar hur en dyslektiker kan uppleva ”vanlig” text”.
  2. Korta kärnfulla filmer som är roliga och drabbande.
  3. Filmer som får en att “se med andra ögon”.
  4. Vi Funktek-piloter ska vara med i filmerna, inga skådespelare.
  5. Vi kan göra en dokumentär. Låta en professionell dokumentärfilmare berätta om funktek och oss och vad vi kommit fram till, hur en ska bli mer tillgänglig.
  6. Film ska vara i snuttar.
  7. Ingen “stackars dig” porträtt i filmen
  8. Skuttande bokstäver upp och ner (i film som påvisar dyslexi för dem utan dyslexi).
  9. ”En film med jättehöga konstiga ljud som gör att en inte kan koncentrera sig”.
  10. ”Om vi med diagnoser själva får berätta hur vi upplever världen skulle världen se annorlunda ut”.
  11. Inte smyga in dialekter.

Radio/TV: 
  1. Sända i Göteborgs öppna kanal.
  2. Göteborgs Närradio.

HUR SER DU PÅ FUNKTEKS FRAMTID?
  1. “Vi vill fortsätta!” “På något sätt måste vi fotsätta för det är så trevligt att träffa alla som är med här”.
  2. “Det är frågor som vi behöver arbeta vidare med på så många olika plan”.
  3. “Samhället borde bli funktek:at också!” .
  4. “Funktek borde inte stanna vid bara museerna, det finns så mycket mer som behöver detta! Det är så himla mycket som inte är anpassat”.
  5. Alla tycker att idén om ett socialt företag låter bra.
  6. “Allt måste testas, för kompetensen finns ofta inte inom verksamheterna”.
  7. “Det är bra att få använda sin funktionsvariation till någonting kreativt!”.
  8. “Det skulle vara bra om det blev något som kunde skapa jobberfarenhet”.
  9. “Jag skulle varit med i Funktek även om jag inte fått betalt.”
  10. “Samtidigt är det viktigt att vårt jobb värdesätts”.
  11. “Varför skulle vi inte ha lön?!”.
  12. “Det är bra att få använda sin funktionsvariation till någonting kreativt!”.
  13. Kan vi bilda en tillgänglighets-expert-grupp/råd inom kultursektorn i kommunen? Kan vi samarbeta med de andra tillgänglighetsråden?
  14. Certifiering! Kan vi skapa som ett Funktek-certifiering? Vi kan utvärdera olika verksamheter och ge dom olika många stjärnor beroende på hur tillgängliga de är.
  15. Funktek finns på en nivå, kan vi finnas på en annan nivå?

Övrigt (jobbsituation):
  1. “Att fajtas med försäkringskassan tar så mycket kraft att det krävs nästan att en måste vara frisk för att orka.”
  2. “För att orka vara sjuk måste man vara frisk…” (ang. försäkringskassan och att jobba).
  3. Att kunna och vilja jobba efter sina behov .

    Diskussion och sammanfattning efter workshopen. Det är minst 15 personer på bilden. Vi sitter i biblioteket.

    Diskussion och sammanfattning efter workshopen.

Av: Fredrik Eriksson

RUNDVANDRING I MUSEET MED ”FUNKTEK-GLASÖGON”

 

Jag fick en ide om att testa museet utifrån ett ”Funktek-perspektiv” – med det menar jag att försöka tänka på om rullstolar kommer under montrar, om miljön är bullrig, om texterna är lättlästa, om belysningen är bra, om det finns mycket intryck osv. Jag gick igenom halva museet, tänkte tagit hela museet, men efter fyra timmar av att försöka hitta exempel som var bra och vad som var mindre bra eller rätt av usla, så var jag och hjärnan rätt utmattade. Insåg att det var en lite för stor uppgift att försöka skumma av hela museet utifrån ett ”Funktek-perspektiv”…haha Jag har säkert glömt mängder med detaljer, men detta är bara en mikroskopisk sammanfattning :)

På bilden ser man ingången till stadsmuseet. Gröna dörrar och entré i rosa text.

Ingången till Stadsmuseet har fin arkitektur.

MUSEESHOPEN Den ligger precis till vänster efter entrén till museet. Jag hade inte så mycket att anmärka, visst det finns mycket artiklar och prylar att tappa koncentrationen bland, men det är väl en del av charmen med en bra butik. Dock kan det vara lätt att riva ner föremål.

På bilden ser man en tavla med texten: museet har funktionshinder, inte besökarna!

Museet har funktionshinder, inte besökarna!

RESTAURANTEN Färden gick vidare till restauranten som ligger precis till höger efter entrén till museet . Det var ganska låg ljudnivå, trots att det var en hel del folk där, kan tänka mig att det är väl ljudisolerat. Trappor till toaletten gör det omöjligt att ta sig dit med rullstol eller om man har ett rörelsehinder. Bättring!!

På bilden ser man restaurangen. Det är tegelgolv med vita valv och en disk med kaffekanna och olika matvaror på.

Restaurangen med mysiga valv.

RECEPTIONEN MED OMGIVNINGAR Ner för en trappa eller en tydligt märkt och väl fungerande hiss, ligger receptionen. Den är inte svår att missa. Bakom disken står två trevliga individer. Det svåra är att veta var utställningarna börjar – när behöver man lösa entrébiljett? Skulle behövt en linje som talar om var utställningarna börjar, t.ex. kan man gå in och fika utan att lösa biljett? Här står även en skylt med information om utställningarna, lite vid sidan av receptionen. En bit bort, till höger om receptionen, står stolar och bord placerade där man kan fika, här finns även en scen och en filmduk. Precis till höger om receptionen ligger toaletterna som är tydligt utmärkta.

På bilden ser man receptionen. Framför den står en rosa, rund soffa, rummet är kanske 30 meter långt och 20 meter brett. Längst bort till höger ser man en filmduk och stolar och bord.

Receptionen som är välfungerande, den rosa soffan gillar jag.

På bilden ser man en stor affisch som visar var på museet utställningarna ligger och hur man tar sig dit.

Information jämte receptionen.

HISSEN TILL UTSTÄLLNINGAR BAKOM ENTREN Hissen är tydligt utmärkt och fungerar väl, med roliga figurer på väggarna inuti hissen. Det skulle varit bra om skylten som står i entrén med info om utställningarna, även funnits i hissen, så att man vet vad som väntar en.

TILL VÄNSTER OM RECEPTIONEN Dit kommer man till en mindre utställning och lite längre bort ligger ”Urbanum” – utställningen som vi testpiloter i Funktek har varit med och tagit fram. Den är väl analyserad, efter otaliga workshops, så den tar jag inte upp igen, men den är väl värd ett besök för att se vad det går att åstadkomma med lite förändringsvilja.

Hissen till olika utställningar. Den har en blå öppning och är kanske 4 meter lång och 1,5 meter bred.

Hissen till utställningar (bakom entrén).

TRAPPAN TILL HÖGER OM RECEPTIONEN Till höger om toaletterna går en lång trappa som inte är speciellt tydligt utmärkt – var går den någonstans? Här finns dock en välfungerande hiss. Till vänster om trappen ligger en annan ingång till restaurangen, här är dock en hög kant att ta sig över, man kan snubbla på den om man har en synnedsättning, det blir svårt med rullstol eller om man har ett rörelsehinder, men även för mig som snubblar lätt.

Hissen och trappan bakom receptionen till våning ett. Det är en hiss som bara går 2 meter upp.

Trappan och hissen till höger om receptionen

DET MYSTISKA RUMMET Om man går till höger efter trappan, kommer man till ett stort rum med lösa tegelstenar på golvet. Det ser väldigt gammalt ut och lite mystiskt. Får man gå in där? Vad är det till för? Nyfiken som jag är gick jag in där. Rummet verkade vara flera hundra år gammalt, det låg lösa tegelstenar på golvet och stod mängder med stolar och bord utplacerade, kan det vara ett rum som är till för restauranten på motsatt sida? Stod inga skyltar om det dock. Det kan skapa mycket förvirring för mig och många andra, jag går gärna in i öppna rum, men ibland får man inte det, då är det bra med en skylt som säger stopp!

Ett mörkt rum med flera valv, tegelgolv med lösa stenar. Det är säkert 40 meter långt och 20 meter brett.

Det mystiska rummet med låg belysning och lösa stenar.

VÅNING ETT När man går uppför den omärkta trappan, eller tar hissen dit, som fungerar väl, kommer man till en våning med två utställningar och gården. Vid hissen finns det en kant utanför, som man snubbla på, eller som kan vara svår att ta sig uppför med rullstol. Lite knepigt tycker jag, när hissen är till för främst rullstolar, rullatorer och barnvagnar. Här finns utställningarna ”Förhistoria – spåren talar” och ”Vikingar”.

En kant vid hissen man kan snubbla på. Den är ca 5 cm hög och gör det svårt att ta sig över med tex permobil.

Vid hissen finns det en kant man kan snubbla på.

FÖRHISTORIA – SPÅREN TALAR Jag tycker den är tilltalande utställningen, den är ljus och snygg. Det som möter en först är en vepa med text, som beskriver utställningen kortfattat. Den är väldigt svårläst – vit text på blandad bakgrund – mycket grått och ljust. Det finns flera vepor som är svårlästa i utställningen. Snygga montrar, men väldigt svåra att läsa, speciellt på engelska! Det är omöjligt att komma under med rullstolar också. Det finns inga förklaringar på vad som finns i alla montrar, det hade varit bra med en siffra till varje föremål. Det ställs frågor här och där, som denna: ”Gropar för offer. Vi vet inte varför man gjorde dem, men ännu på 1900-talet offrade människor smör i dem. Sedan hur länge har man gjort det?”. Sådant tycker jag är förvirrande, skulle behövt svaret längre ner eller i montern.
Jag hade på mig brusreducerande hörlurar, som jag lånade av Funktek, för att stänga av störande ljud när det blev för mycket oljud i utställningarna, mest för att jag tappar fokus så lätt. Men de flesta har ju inte sådana hörlurar.

En väldigt svårläst information. Bakgrunden har flera färger och texten på är vit vilken gör den svår att läsa.

En väldigt svårläst information.

 

På bilden ser man en monter med glas runt. I montern ligger diverse saker från förhistorisk tid. Det är svårt att veta vad det är för saker eftersom information saknas.

Monter med olika saker från förhistorisk tid.

På bilden ser man ett par brusreducerande hörlurar.Brusreducerande hörlurar kan vara väldigt hjälpsamma för att stänga av ljud ibland.

Brusreducerande hörlurar kan vara väldigt hjälpsamma för att stänga av ljud ibland.

YTTERGÅRDEN Rakt fram efter trappan ligger yttergården. Den är väldigt vacker, speciellt när det blommar, med stora porträtt på gamla vetenskapsmän (inga kvinnor dock, vilket är trist). Dock finns ingen information om dem eller något annat där ute. Det finns bara trappor ner, inga ramper för rullstolar. Jag vet inte ens om jag fick gå ut, men jag brukar testa mig fram 😉

På bilden ser man gården på stadsmuseet. Det är höga väggar runt den med flera meter höga fönster. I mitten ser man en stor glaspyramid som fungerar som ett fönster.

Den vackra gården på stadsmuseet.

VIKINGAR Snygg utställning på många sätt! Dock så är belysningen svag i nästan hela utställningen. Den är rätt ljudlig, det känns som att ljudet från röster fortplantar sig i rummet. Belysningen på skyltar är rätt dålig, svårt att se vad som står. Montrar i rummet är märkta enligt 1, 2 osv., men jag tappade bort mig efter 2 och hamnade på 15 och 16 – oerhört stressande, det behöver vara mycket tydligare åt vilket håll man ska gå, t.ex. med pilar eller belysning i golvet. På andra våningen är det en hög tröskel in. Ingen hiss upp till våning två, man får först ta sig ut och ta hissen vid trapphuset. Trapporna upp till andra våningen på utställningen är en trappa som går runt, är oupplyst och trång – väldigt lätt att snubbla om man har synnedsättning. Hissen till nästa utställning är lite dold och inte tydligt utmärkt.

På bilden ser man upplysta montrar på ett trägolv. Det är dunkelt i utställningen.

Montrar inne i den fina, men dåligt belysta utställningen ”Vikingar”.

 

En svart spiraltrappa i utställningen "Vikingar".

Trappan i utställningen ”Vikingar”.

 

OMÄNSKLIGT En gripande utställning som handlar om bl.a. rasbiologi och synen på funktionsnedsättningar förr. Denna utställning låg i anslutning till Vikingar, handtaget till trappan till utställningen tog abrupt slut, om man har en synnedsättning eller rörelsehinder kan det sluta med att man trillar ner. Det finns lurar man ska lyssna på i utställningen. Först försökte jag lyssna på ljudet med lurarna, men det kom inget ljud. Då kom jag på att man skulle använda speciella kort för att lyssna. Dessa är svåra att hitta. Sen är det svårt att veta var man ska lämna dem. Finns kanske någon som tror att det är engångskort. Sen är korten rätt otydliga med vad bilderna betyder. Engelska kort funkar inte alltid, det blir inget ljud. Ljudet på luren är väldigt hög och sprider sig ut i rummet! På något ställe hakar ljudet upp sig och startar om. När det gäller film: Tre filmsymboler utan förklaring. Engelska blir på svenska och det var ingen skillnad på lättläst eller vanlig svenska när jag skulle kolla på en film. Vid utställningen finns det en toalett, som inte är skyltad. Märkligt.

Hörlur i mässing, ca en dm lång och två cm bred, till berättelserna i utställningen Omänskligt. Bakom den ser man två texter.

Hörlur till berättelserna i Omänskligt.

 

På bilden ser man vita, gula och blå kort som används för att lyssna på utställningen Omänskligt.

Korten till utställningen Omänskligt.

På bilden ser man en tv-skärm där man lägger kort ovanför för att se och lyssna på videon.

En video från utställningen Omänskligt.

På bilden ser man en trappa med handtag. På högra sidan slutar handtaget tvärt och man riskerar att ramla.

Trappan med tvärt stopp, kolla på den rosa tejpen som Funktek satt där! :)

1800-TALETS GÖTEBORG Den ligger i anslutning till utställningen Omänskligt. Mängder med intryck. Spännande utställning. Startar med en projektor som spelar upp bilder på måfå verkar det som. Texten i skåpen är liten. En sak som är störande är att det inte är siffror på något i montrarna. Det finns text men jag vet inte vilken text som hör till vilket föremål. I vissa montrar är belysningen dålig. Även svårt att ta sig fram under vissa montrar med rullstol. Dock fanns det någon monter som hade siffror på prylarna med text kopplad till föremålen, vilket ju var bra.

En monter med glas runt, däri står saker från 1800-talet, bla en lampa. Det finns text till sakerna men inga nummer kopplade, så man får chansa vilken sak som tillhör vilken text.

Monter utan nummer gör det otydligt. Det finns text till sakerna men inga nummer kopplade, så man får chansa vilken sak som tillhör vilken text.

1700-TALETS GÖTEBORG Den ligger i anslutning till 1800-talets Göteborg. Den ser snygg och väl upplyst ut när man kommer in, den är inte rörig. Det första som tar mitt fokus är ett lejon som kissar! Det låter i alla fall så! Det skvalpar oavbrutet, där jämte finns en information om utställningen med text på svenska och engelska. Man trycker på en knapp så börjar en kvinna prata om utställningen. Jag vill gärna höra exakt vad som står på skylten, men texten är ändrad, det blir rörigt, samtidigt som det kissande lejonet fortsätter i bakgrunden, koncentrationen är helt borta! Det finns siffror på prylarna kopplade till texter i utställningen vilket är bra. Tycker att denna utställning har minst bristande tillgänglighet av dem jag gick igenom. Men som sagt, detta var ungefär hälften av vad detta fina museum har att erbjuda.

Ingången till 1700-talet är inbjudande men lejonet "kissar" hela tiden, så det gör det svårt att koncentrera sig. På bilden ser man ett grönt lejonhuvud och en text som man kan få att prata.

Ingången till 1700-talet är inbjudande men lejonet ”kissar” hela tiden så det gör det svårt att koncentrera sig.

Av Fredrik Eriksson

Workshop i bilder

Nu vill jag beskriva hur en workshop kan se ut. De skiftar ofta i form, men vi börjar våra workshops i biblioteket, eller i något konferensrum, med att berätta vilka vi är och alla deltagare får säga sitt namn. Därefter har vi genomgång om vad vi ska göra – alla får varsitt papper med information, anteckning och penna. Sen går vi till utställningen. Hoppas ni finner inlägget vara intressant. Glad påsk förresten 😀

 

På bild ett ser man Lilian, hon har blont hår, svart tröja med vita prickar, hon håller ett block i handen. Till vänster om henne står Jenny från Funktek, hon har en röd tröja och mörkt hår. TIll vänster om henne står David från arkitektfirman, han har en kavaj och har mörkt hår. Vi möts alla utanför utställningen. På bild två går deltagarna in i utställningen, genom en smal dörr. Rummet är blått, det står en tv i mitten, och bänkar. Första uppgiften var att ta del av en film om medeltiden.

1. På bild ett möts alla utanför utställningen som är på gång att ta form, på Stadsmuseet i Göteborg. Lillian inleder med att berätta om vad vi ska göra under workshopen. 2. På bild två går deltagarna in i utställningen. Första uppgiften var att ta del av en film om medeltiden, så alla fick sätta sig ner och titta. Vi börjar våra workshops med att berätta vilka vi är och alla deltagare får säga sitt namn. Därefter har vi genomgång om vad vi ska göra – alla får varsitt papper med information, anteckning och penna. Sen går vi till utställningen.

På bild ett texttolkar en kvinna med blont hår och grön tröja en film om medeltiden, en introduktion till utställningen som ska öppna i mars 2017. På bild två ser man en stor tv där mannen från arkitektfirman, visar skisser på utställningen. Detta för att underlätta för deltagarna när man tar sig runt i utställningen. En blond kvinna med röd tröja teckenspråktolkar. Det är viktigt att alla ska kunna förstå innehållet under våra workshops, därför finns det assistenter som hjälper till.

1. På bild ett teckenspråkstolkar en kvinna en film om medeltiden, en introduktion till utställningen som ska öppna i mars 2017. Det är viktigt att alla ska kunna förstå innehållet under våra workshops, därför finns det assistenter som hjälper till på olika sätt. 2. På bild två visar David från arkitektfirman skisser på utställningen, hur den kan tänkas se ut när den är klar och för att underlätta för deltagarna när man tar sig runt i utställningen. Även detta teckenspråkstolkas.

På bild ett ser man två kvinnor; den ena är blond med mörka kläder, den andra har mörkt hår, lila tröja och blindkäpp. De två går på en ca 80 cm bred passage. Jämte dem finns en monter och ett bord. De testar om det är lätt att ta sig fram om man har en synnedsättning. På bild två, som är tagen på samma ställe, undersöker en kvinna med mörkt hår och mörk tröja, i rullstol, hur smalt utrymmet är att ta sig fram i. Det är smalt, en större rullstol skulle inte komma igenom.

1. På bild ett testar två kvinnor utrymmet jämte en monter och tavla. Hur smal gången är, om det är lätt att ta sig fram om man har en synnedsättning. 2. På bild två undersöker en kvinna hur smalt utrymmet är för en rullstol att ta sig fram. Det finns knappt något utrymme alls över, en större rullstol skulle inte komma mellan, vilket är en viktig kunskap att föra vidare till de som ska bygga utställningen. Det är mycket sånt vi gör – mäter, testar, analyserar, utforskar, känner, pratar, tycker osv – allt för att göra museet mer tillgängligt.

På bild ett ser man ledaren Hanna med mörkt hår och en jacka med texten Funktek på. Jämte henne står en testpilot med blont hår, blå tröja och röd väska. De pratar om texter på en blå monter. I det här fallet är texten silvergrå, vilket kan ge reflexer och vara svårläst. På bild två undersöker testpiloterna tillsammans med ledarna Jenny och Daniel, och Daniel från arkitektfirman, en passage. Rummet är ca tre meter till taket och har trägolv. Hur kan man förändra? Vad är bra och vad är dåligt?

1. På bild ett pratar Hanna och en testpilot om texter på en monter. I det här fallet är texten silvergrå, vilket kan ge reflexer och vara svårläst. Många skyltar och texter kan göras mycket mer lättlästa genom att tex lägga en svart linje innan texten, eller välja rätt färger och storlek, som både de med synnedsättning kan ha lättare att läsa, men även jag som har svårt att fokusera i att läsa text har nytta av. 2. På bild två undersöker testpiloterna tillsammans med ledarna Jenny, Daniel och Daniel från arkitektfirman, en passage – hur kan man förändra? Vad är bra och vad är dåligt?

 

 

På bild ett är det två grupper i två olika rum som bland annat undersöker montrar och ett stort bord som kommer innehålla gamla brev och verktyg. Det är 10 personer på bilden. Väggarna är röda och blå. På bild två är det väggar som behöver flyttas för att alla ska kunna komma fram. Det hänger texter på vita tavlor, Hanna står med ryggen mot kameran och Lilian bär en flyttbar vägg.

1. På bild ett är det två grupper i två olika avdelningar som bland annat undersöker montrar och ett stort bord som kommer innehålla gamla brev och verktyg. Det finns mycket att tänka på vad gäller framkomlighet, läsbarhet – belysning, text och mycket mer. 2. På bild två är det väggar som behöver flyttas för att alla ska kunna komma fram. Det är mycket som ska hinnas med på kort tid när vi har workshops – det gör det väldigt spännande tycker jag :)

På bild ett ser man Daniel med grå skjorta, svarta glasögon och svart skägg. Han står i ett rum med röda väggar och två blå tavlor med bilder av en kvinna och en man från medeltiden. Daniel pratar med tre stycken som arbetar med att bygga utställningen. De verkar ha roligt, jag undrar vad de pratar om? På bild två ser man Lilian som tillsamman med fyra testpiloter, undersöker en monter. Bakom dem ser man ett svart skynke mot en vit vägg och en blå tavla. Det är många nya tankar och idéer som sätts igång.

1. På bild ett pratar Daniel med de som arbetar med att bygga utställningen. De verkar ha roligt, jag undrar vad de pratar om? 2. På bild två undersöker deltagarna tillsammans med Lillian en monter. Det är många nya tankar och idéer som bollas och ibland hittar vi helt nya lösningar på ett enkelt problem.

På bild ett ser man en monter med en modell av ett handelsskepp från medeltiden på väg mot en modell av Älvsborgs fästning i Göteborg. På bild två ser man ett tre meter högt rum, med fönster och röda bågar. Det står fyra tomma montrar med glas runt och en tavla med en rödklädd man på väggen. Detta är några av de få grejerna som är kvar i utställningen, men det är väldigt mycket material att montera ner efter en utställning, som sparas, kastas eller kanske används i ett annat sammanhang.

1. På bild ett ser man ett handelsskepp från medeltiden på väg mot Älvsborgs fästning i Göteborg. 2. På bild två ser man diverse montrar och en tavla med en rödklädd man på väggen. Detta är några av de få grejerna som är kvar i utställningen, men det är väldigt mycket material att montera ner efter en utställning, som sparas, kastas eller kanske används i ett annat sammanhang.

På bild ett sitter Daniel på en stol och filmar vår workshop, med en liten svart kamera, framför honom står en karaff i glas. Det är första gången filmkameran används. På bild två ser man ett bibliotek, ca 6 meter upp till taket och kanske 40 meter långt, med nio lampor i taket, som ser ut som 0,5 meter stora vita pingisbollar. Lilian pratar med en deltagare - i mörk kofta, vitstrecks-randig tröja och mörkt hår - om upplevelser under dagens workshop. Lillian antecknar på en bärbar dator.

1. På bild ett sitter Daniel och filmar vår workshop, det är första gången filmkameran används. 2. På bild två berättar en deltagare om upplevelser under dagens workshop och Lillian antecknar. En stor del av en workshop går ut på att anteckna och prata med deltagarna efter rundvandring, för att ta reda på deras intryck. Ofta väcks nya tankar och idéer fram när man hör någon annan prata om något som kan förändras.

Bild ett: Fikatime! Det ligger ljusa kakor i en svart korg, det står ett glas saft, ligger två clementiner och står två koppar kaffe på bordet. På bild två ser man två mackor, med det lite tråkiga namnet: "matiga mackor" :) De är mörkbruna, dubbla och är fyllda med ostskivor och krasse. En av de viktigaste punkterna under våra workshops är just fikan - här utbyts många tankar och vi käkar goa mackor, kakor och frukt med kaffe, te eller saft till. Man kanske lär känna nya kompisar också.

1. Bild ett: Fikatime! Kakor, saft, frukt och kaffe. ☕??? 2. På bild två ser man två mackor, med det, enligt mig, lite tråkiga namnet: ”matiga mackor”. En av de viktigaste punkterna under våra workshops är just fikan – här utbyts många tankar och vi käkar goa mackor, kakor och frukt med kaffe, te eller saft till. Man lär känna nya människor också.

På bild ser man sex testpiloter och Lilian runt ett bord fyllt med anteckningsblock. Bakom dem finns mängder av böcker i bokhyllor. Alla ser glada ut och applåderar efter att workshopen är slut. Vi tackar för en givande eftermiddag. På bild två fikar vi i biblioteket på stadsmuseet. Det är 14 personer runt bordet vad jag kan se. Till vänster hänger en ca två meter bred tavla och längst bort ser man en trappa. Bilderna borde varit i omvänd ordning, men men :)

1. På bild ett applåderar vi efter att workshopen är slut och vi tackar för en givande eftermiddag. 2. På bild två fikar vi i biblioteket på stadsmuseet. Bilderna borde varit i omvänd ordning, men men ? Nu har ni fått se hur en workshop kan gå till, hoppas ni tyckte det var intressant.

Första tiden på Funktek

Arbetsvrån: En stor bild på ett gammalt Göteborg och en dator där det hänger flera post-it-lappar.

Arbetsvrån: En stor bild på ett gammalt Göteborg och en dator där det hänger flera post-it-lappar.

Ett inlägg från ”Bloggbobban” (som jag valt att kalla mig ;)) eller bloggredaktören Fredrik, om man vill vara fin i mun. Jag vill berätta om hur första tiden på Funktek såg ut för mig. Jag har ju själv jobbat som testpilot i projektet, och kommer kombinera det med att blogga.

17/12-2015: Lillian mötte upp mig, hon visade till kontoret. Bara att hitta dit var en utmaning. Sen hälsade jag på de som jobbar på museet – alltifrån vaktmästare till arkeologer, kommunikatörer, entrépersonal, Daniel och Hanna i Funktek, chefer och säkert många fler. Därefter visade Daniel runt mig på museet – oj vad många rum, bara att ta sig till fikarummet kommer ta ett år att lära sig… haha Det är väldigt spännande att se hur mycket information och kunskap det finns samlat på ett museum, i arkiv och liknande – utställningarna är bara en liten del.

Framför mig, i min lilla vrå med dator, mängder med post-it-lappar och brusreducerande hörlurar, hänger det en stor svartvit bild över ett gammalt Göteborg – ”Viner och spirituosa”, ”Nya hattmagasinet”, ”Wäfnads & Hvitvaru-affär” och ”Klädesmagasin”.

Framförallt känns det jättebra att vara här och få jobba efter min förmåga, några timmar i veckan, eftersom jag brinner för dessa frågor – hur man gör det lättare för oss att ta del av allt det intressanta som finns på museer, när man har olika funktionshinder/funktionstillgångar (beroende på hur man ser det). I framtiden hoppas jag att vi kan ta vidare vår kunskap till andra kulturella verksamheter, som konsertlokaler, teatrar, bibliotek, biografer osv.

Några av mina arbetsuppgifter:

  • Kolla mailen efter deltagare som vill blogga.
  • Svara på mail. Redigera inkomna blogginlägg.
  • Se om det kommit några svar på blogginlägg och svara.
  • Komma med tusen frågor till Daniel och Lillian.
  • Gör tusen post-it-lappar om uppgifter som ska göras och grejer jag behöver tänka på (jag har inget arbetsminne så jag glömmer direkt om jag inte skriver ner det).
  • Får upplärning inför workshopen vad min roll går ut på: fotografera, skriva ner intryck, delta i workshopen, sammanfatta och blogga om det hela.

I december och januari var detta mina arbetsuppgifter och att lära sig systemen någorlunda bra och ta del av alla intressanta inlägg som piloterna skrivit.

25/1-2016:  var det workshop om Stadsmuseets hemsida, hur tillgänglig och lättförståelig den är. Min uppgift var att titta, lyssna och anteckna om deltagarnas upplevelse av hemsidan. Jag tog även bilder och bloggade.

3/2-2016: redigerade jag inlägg, ändrade bildtexter och publicerade ett inlägg på bloggen. Jag lärde mig även mycket på egen hand om bloggprogrammet WordPress och fick hjälp av Hanna att lära mig mer om hur man använder Facebook och administrerar inlägg på Funkteks Facebook-sida.

9/2-2016: Skrev ner frågor att ställa till Lillian och Hanna som jobbar i projektet – varför det startades, egna erfarenheter osv. Gjorde utskick om nyhetsbrev och lärde mig hur Google Drive fungerar. Lärde mig den knepiga kaffebryggaren – massa grejer att tänka på och inget dropstop…haha

Lite om mina svårigheter/tillgångar:
1. ADD (Attention Deficit Disorder): påverkar min koncentration, igångsättning, impulskontroll, uppmärksamhet, mitt minne är väldigt kort, lättstressad, att jag tar in alla intryck nästan lika mycket, hjärnan är hyperaktiv men jag är långsam, kreativ. Ibland hyperaktiv och gör allt samtidigt – allt blir rörigt och halvklart… haha
2. Aspergers syndrom: gör att jag fort blir trött av social kontakt, gör min inlärning lite långsam, behöver tydlighet och hjälp att prioritera, kan tolka bokstavligt, svårt med undertexter i samtal – föredrar rak kommunikation, inte alltid förstår ironi, har detaljseende, är ganska obrydd av vad folk tycker och tänker om en – motsatsen till att följa med ”fåraflocken” – man går egna vägar vilket också kan vara positivt. Stort intresse för mat och dryck.
3. Ångest – den finns alltid med mig, varje dag, mer eller mindre. Alltifrån oro till panikattacker.

Ställ gärna frågor om vad vi gör i Funktek, vi har mycket information att dela med oss av :)

Av Bloggbobban Fredrik