Tillgänglighet på ytan

”I strategin för genomförandet av funktionshinderspolitiken har regeringen satt upp ett inriktningsmål för det prioriterade området Ökad fysisk tillgänglighet 2011-2016.” Detta läser jag under fliken ”Funktionshinderpolitik” på Myndigheten för delaktighets hemsida. Det står även att ”Den fysiska tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning ska förbättras, bland annat genom att enkelt avhjälpta hinder undanröjs”. I artikel 9 i ”FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning” som jag hittar på www.regeringen.se står det att konventionsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att personer med funktionsvariationer på samma sätt som andra får tillgång till den fysiska miljön, transporter, information och kommunikation, även IT, samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för allmänheten.

Att läsa detta känns mest som ett stort skämt. Det borde vara en total självklarhet men den fysiska tillgängligheten är otroligt långt ifrån detta vilket är en skandal.

Men det finns ett annat problem. Den fysiska tillgängligheten är jätteviktig men när vi bara ser på tillgänglighet på det här sättet känns det som att samhället vill visa upp en tillgänglig fasad. Det du inte vet om har du inte ont av. Andra kan se att ”Här finns det minsann ramp, här är det avfasat” och tänker inte så mycket mer på det. Men tillgänglighet är så otroligt mycket mer. Jag har med både sorg och ilska läst och hört om personer med väldigt stort hjälpbehov som blivit av med eller fått kraftigt minskad assistans. Ett exempel beskrivs i artikeln ”Selma, 4, kan inte gå eller äta – nu tas stödet bort” av Linnea Järkstig i Aftonbladet från den 20 augusti i år som beskriver familjens förtvivlan när Selma bara får fem timmars assistans i veckan istället för de tidigare 66 på grund av ändrad lagstiftning. Det gör att medicinering, sondmatning och träning inte längre räknas som grundläggande behov utan egenvård och därmed något som personen eller dennes familj ska utföra. Att äta räknas däremot som ett grundläggande behov, men endast om du intar födan oralt. Det är så löjligt så det finns inte.

En sak som ständigt används som ursäkt är ekonomi. Men enligt LSS, ”Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade”, får ekonomin inte påverka beslut om insatser. Jag läser i artikeln ”Konsulter lär kommuner dra in hjälp för funktionshindrade” i Aftonbladet den 10 november 2013 av Staffan Dickson om ett Kalla fakta-program där det skildrats hur kommuner anlitat privata konsulter för att lära kommunerna att säga nej, konsulter som påpekat hur dyrt LSS är. Själva har konsulenterna tjänat miljonbelopp. Det är oförsvarbart att dyrbara pengar som kunnat läggas på att ge människor ett drägligt liv istället hamnat i fickorna på dessa konsulter.

Jag föddes med ryggmärgsbråck och upplever ofta att jag kommer i kläm och faller mellan stolarna när det gäller att kunna få hjälp. Jag klarar mig för bra för att kunna få personlig assistans men för dåligt för att klara mig själv och har många gånger upplevt att mina kompisar med assistans har kunnat vara mycket mer aktiva än jag. Jag kan exempelvis inte bära vilket gör det mycket svårare för mig att resa, inte minst då jag dessutom behöver extra packning på grund av mina stomier. Ingen fysisk tillgänglighet i världen hjälper om en inte får hjälp för att kunna ta sig ut och utnyttja ”tillgängligheten”. Det är också så löjligt att om en som jag har hemtjänst kostar det pengar, har en däremot personlig assistans är den gratis. En assistent gör allt medan hemtjänsten bara gör vissa saker. Jag kan exempelvis inte få hjälp av hemtjänsten med att sätta upp gardiner, spika upp tavlor eller byta lysrör. När jag frågade min förre socialsekreterare hur jag skulle kunna få hjälp med dessa saker hänvisades jag till att vid behov söka en annan insats som dessutom kostade extra pengar vilket jag inte haft råd med. Detta har, bara för att nämna en sak, resulterat i att jag nu många veckor saknat belysning i taket i köket då lysrören slutat fungera. Till slut fick jag hjälp av en kompis med att byta dem men så ska det inte behöva vara. Vad är fysisk tillgänglighet om inte ens hjälp att sköta ditt hem är tillgängligt?

Ovannämnda Selmas pappa Jonas Lundmark skriver i debattartikeln ”Ni skyller på fusk – vår Selma får lida” i Aftonbladet den 10 september i år ”I slutet av oktober 2015 lät finansminister Magdalena Andersson (S) meddela att det utökade flyktingmottagandet skulle bekostas med bland annat neddragningar i assistansersättningen. Sveriges två svagaste grupper ställdes mot varandra – nyanlända asylsökande och gravt funktionsnedsatta.” Det är inte okej. Och vad är vinsten om det satsas mer på fysisk tillgänglighet samtidigt som det blir sämre med färdtjänst, assistans och vård? I slutändan leder det bara till ökade sjukskrivningar samt fysisk och psykisk ohälsa. Jag har oräkneliga gånger varit frustrerad över min livssituation och fått gå i terapi för att jag mått dåligt. Det tråkiga är att jag har trott att det berott på mig själv men ser mer och mer att det är samhället som är fel. Inte jag.

Av Angela Åquist