Rosa pratbubbla där det står Här får du reda på vad som händer i FunkTek!BLOGG

TACKSAMHET OCH TILLGÄNGLIGHET – KRÖNIKA AV FREDRIK ERIKSSON

På bilden ser man Fredrik sittande på en upp- och nedvänd vit båt som ligger i högt gräs. Han har en blå t-shirt, blå jeans, brun hatt, halsband, armband och ringar.

På bilden ser man Fredrik sittande på en upp- och nedvänd vit båt som ligger i högt gräs. Han har en blå t-shirt, blå jeans, brun hatt, halsband, armband och ringar.

Lite om Fredrik: Han bor i Borås. Han brinner för frågor som rör främst psykiatriska funktionsnedsättningar, kultur av alla slag, djur och natur, mat, dryck, baka och resa bland annat. Han är Funktek-pilot, bloggredaktör på Funktek och hjälper Göteborgs stadsmuseum med att utvärdera utställningar och stadsvandringar.

Jag tänkte beskriva min tacksamhet för att få vara med i detta projekt. Detta är banbrytande och borde gå att överföra på andra ställen, som bibliotek, biografer, restauranger, affärer – hur man med små enkla medel kan göra livet lättare för oss med diverse funktionsnedsättningar.

Detta är något av vi gör i Funktek: Vi kollar läsbarhet på skyltar och texter, både så att texten är tillräckligt stor, att den är tydlig och är lätt för alla att förstå. Vi ser till så att färgerna i utställningen inte skapar störningar eller otydlighet. Vi testar ljudnivån på utställningar, ser till så att rullstolar får plats och kan komma in i lokalerna, kollar så att det går att ta till sig utställningar om man har tex en synnedsättning.

För mig är det viktigaste:
1. Att texten är lätt att förstå och inte rörig, eftersom jag tappar koncentrationen lätt.
2. Att utställningen är tydligt märkt, så att man inte tappar bort sig, eller börjar i fel ände.
3. Att det inte är mängder med ljud från alla håll, från tv-apparater, inspelningar osv. Gärna att det används dämpande material i utställningen, för att minska ljudnivån generellt.
4. Att det finns möjlighet att lyssna på utställningen via telefonen eller apparat som kan lånas av museet.
5. Möjlighet att läsa böcker, lyssna till ljudfiler, eller se på video om man vill fördjupa sig, redan på utställningen.
6. Gärna en stor variation av information: texter att läsa, se på video, lyssna på klipp, testa kläder, känna på tex gamla redskap, känna doften av tex tjära, smaka kryddor, testa att mala mjöl som förr osv.

Jag har själv Asperger, ADD, depressioner och ångestsyndrom.
Tack för mig,
Fredrik

 

EN KONFERENS I FUNKTÄNK

 

Bilden visar en gul vepa, till vänster om bilden där det står Funktek. Till höger om bilden sitter det människor på stolar med ansiktena vända mot en scen så vi bara ser ryggen på publiken.

Bilden visar en gul vepa, till vänster om bilden där det står Funktek. Till höger om bilden sitter det människor på stolar med ansiktena vända mot en scen så vi bara ser ryggen på publiken.

Förra månaden den 4 december hade Funktek tillsammans med Riksutställningar konferensen funktänk: När normkritik möter kultur. Vi var på Göteborgs Stadsmuseum och hade över 60 deltagare i konferensen.

Vi började dagen med att presentera dagens upplägg och att berätta om Funktek. Sedan pratade Annika Lindström om normkritik och funktionalitet inom kulturlivet. Annika är ordförande på Göteborgs Rättighetercenter.

Efter det hade vi en fantastisk workshop och föreläsning av dramaturgen och funktek piloten Anette som har en synskada och syntolken Eli Tistelö. På föreläsningen fick vi lära oss om vad en skall tänka på när en gör en syntolkning. Det är viktigt att veta vad för slags information en skall välja att syntolka och inte syntolka. För grejen är att en måste välja! Det går inte att syntolka precis allt för då översållas hjärnan av information. Det viktigaste är mellanrummen och pauserna i syntolkning som en får. Det är de pauserna vi alla behöver för att skapa oss inre bilder.

här sitter delar av punkteks personal vid incheckningen av konferensen.

här sitter delar av funkteks personal vid incheckningen av konferensen.

Efter en innehållsrik förmiddag bjöd vi på vegetarisk lunch och efter det pratade Diana Chafik om projekt Fokus som har jobbat på Upplandsmuseet om och hur viktigt det är med funktionsperspektivet i innehållet när en gör utställningar. Hon pratade också om hur funkishistoriken på museers samlingar har katalogiserats på väldigt konstiga sätt, nämligen under kategorin ”samhällsproblem”!! Det är ju helt galet ju! I projektet har flera museer ändrat sin kategorisering på samlingar så funkishistoria INTE ligger under kategorin samhällsproblem. Men det är också viktigt att information om att kategoriseringen har sett ut på det här diskriminerande sättet, för det tillhör också funkishistorien och får inte gömmas eller glömmas. Om du vill läsa mer om projekt fokus så kan du trycka på länken: http://hhf.se/projekt-fokus/ Då öppnas länken i ett nytt fönster.

Till sist hade vi i Funktek en workshop med alla deltagare i konferensen där vi testade tillgängligheten på tre av Göteborgs Stadsmuseums utställningar. Vi hade samma upplägg som vi brukar ha när vi har våra workshops på museet tillsammans med funktek piloter. Även om det var en kort test på en timma så fick deltagarna ändå chansen att ta på sig tillgänglighetsglasögonen och testa tillgängligheten på allt från texter, till montrar, ljus, ljud och teknik.

Vi ser fram emot att utveckla vår workshopidé med att utvärdera utställningar tillsammans med konferensbesökare framöver. Tror det kommer bli tiptop!

Skrivet av Hanna

Funktionsnormer och Funkfobi

Fyrkantig bild där det står fuck funkfobi i svartvita bokstäver.

Fyrkantig bild där det står fuck funkfobi i svartvita bokstäver.

Vi är alla olika och vi är alla lika. Vi är alla olika för att alla människor har någon slags funktionsvariation. Alla människors kroppar, hjärnor och sinnen fungerar och tänker och upplever på olika sätt. Det är fint. Vi har funktionsvariationer. Vi människor är också lika. Vi vill uppleva världen och vårt samhälle på lika villkor. Vi vill till exempel kunna uppleva och ta del av kultur och vara med och skapa kulturen. Men så är det ju inte idag i vårt samhälle och det är därför jag jobbar med funktek och är med i kulturföreningen Utopia. Vi vill att alla, precis alla skall kunna ta del av kulturen på lika vilkor.

Vi kan ju börja att bena ut vad ordet funktionsnorm betyder. I vårt samhälle finns det en massa normer, med normer menas med vad som anses vara normalt. Normerna styr om hur du skall vara, se ut,prata, bo, äta och så vidare. Det finns liksom en mall om hur en normal människa skall vara. I vårt samhälle skall du till exempel helst vara man, vara ihop en en kvinna, ha en ljus hudfärg och helst vara uppvuxen sedan generationer tillbaka i Sverige, pluggat på universitetet, ha ett jobb, ha pengar, kunna bete dig ”som folk”, ha vänner och ha en fungerande kropp, hjärna och sinnen. Och det där, att ha en vad normen säger ”en fungerande kropp och hjärna”, om en INTE har det, då är en utanför funktionsnormen.
¨
Ibland så känns det som om ordet funktionsnorm inte finns eller att ingen vill kännas vid den. Ordet är ointressant och för många en ickefråga. Och det är så himla konstigt. Särskilt när det finns siffror som säger att cirka 1,3-1.8 miljoner människor har någon sorts normbrytande funktionsvariation.
 Särskilt om vi tänker på att det är så många (enligt mig) som vet så mycket om till exempel genus och intersektionalitet. Men det är alltid så att frågan om funktionsnormen helt glöms bort eller bara nämns lite sådär ibland. Det blir särskilt tydligt nu när jag har försökt hitta böcker om funktionsnormer skrivna på svenska. Det finns ju nästan inga böcker alls som en kan läsa där böckerna är skrivna så en förstår. Det mesta är skrivet av forskare för andra forskare. Såklart är det ju bra att dessa böcker, rapporter och avhandlingar finns, men jag skulle behöva något mer lättläst helt enkelt.
Men frågan kvarstår, varför bryr sig samhället så lite om funktionsnormen. Är det för att det är jobbigt att tänka på funktionsnormen? Det blir krångligt för arkitekter och stadsplanerare, tråkigt för designers och utställningsproducenter, Lärare tycker det är tidskrävande att ”tänka på en sak till” i det pedagogiska arbetet. Kollektivtrafiken vill ha snygga fordon istället för tillgängliga och information skall en kunna ta till sig bara genom text eftersom det är ”tradition”.
Jag lämnar frågan öppen, för jag har faktiskt inga svar varför det är så. Det enda jag kan säga att det hela grejen är märklig och det lutar mot att jag kan kalla det strukturell diskriminering mot funkisrörelsen eller helt enkelt funkfobi.

/ Hanna

Tigertanter – en serie om projektet Funktek och bidragsdjungeln. Av Mark Singleton

Bilden visar en tecknad seriestrip i tre scener:

Klicka på bilden för att förstora den.

Syntolkning:

Bilden visar en tecknad seriestrip i tre scener:

Första scenen:

En Funktek-pilot i grå tröja och gröna byxor säger till workshop-ledaren Lilian: ”Lilian! Har ni koll på bidrag och sånt så folk får behålla sin Funktek-lön?”

Lilian, som har blont hår och blå kavaj, tänker för sig själv: ”Aha, fler som oroar sig!”

Andra scenen:

Lilian säger: ”Man bör kolla upp vad som gäller för ens bidrag innan man börjar på Funktek men jag hjälpte Mark och han har vunnit mer än pengar!”

Tredje scenen:

En besökare står i utställningen Urbanum på Göteborgs stadsmuseum. Hen har grått hår och lila tröja och tittar på ett porträtt i utställningen som visar Mark Singleton.

Besökaren säger: ”Wow! Mark är ju klart en synlig del av utställningen, han måste vara en bra kille!”

Under bilden finns en text där det står:

Tack vara Funktek har jag vuxit som människa!

SLUT.

 

 

Läs mer om hur Funktek-lönen kan påverka bidrag genom att klicka på länken nedan:

FRÅGOR OCH SVAR KRING DIN LÖN

 

 

 

 

 

Tillgänglighet – krönika av Sayam Chortip

På den svartvita bilden har han mörkt hår, skägg och en mörk skjorta med vita knappar. Han står framför en vägg, trappa och ett staket ovanför trappan.

Sayam Chortip är poet och musiker från Göteborg som jobbar på Grunden Media. Han är också Funktek-pilot och hjälper Göteborgs stadsmuseum med att utvärdera utställningar och stadsvandringar. På den svartvita bilden har han mörkt hår, skägg och en mörk skjorta med vita knappar. Han står framför en vägg, trappa och ett staket ovanför trappan.

Tillgänglighet.

Många tänker nog inte på det men det tycker jag är viktigt. Alla ska få lika mycket utav ett museeum besök, därför är Funktek otroligt bra. Jag själv har vart med några gånger och vet hur Funktek-piloter jobbar och det är värdefullt och få uppleva. Alla har rätten till ett värdefullt museeum besök. Alla ska få samma chans och få uppleva konsten till det ultimata.

Därför ska tillgängligheten bli bättre på museeum. Vi på Funktek tycker att man ska sätta dit fler ramper eller ta bort trösklar och så vidare så att rullstolsburna ska få chans och komma fram. Sen finns det ju flera, som synskadade ska också få möjlighet och få uppleva konsten så där behöver man jobba fram mer på olika metoder.

Jag har idag besökt Dali museet i Spanien. Där fanns det bara en hiss. Jag tänker att ett sådant känt museeum måste verkligen tänka på tillgängligheten. Så skärpning alla museeum. Vi måste tänka ett steg outside the box. Allså ett steg till. Så det är det dags och samarbeta och släpp in medmänskligheten så alla känner sig välkomna.

Så hur, hur gör vi?

Text: Sayam Chortip

Foto: Lena Hammar.

 

 

Skillnader mellan att gå ensam och att gå tillsammans på en utställning

Återbesök i Urbanum

I mitten av september återvände vi till Urbanum – den utställning som Funktek har undersökt från maj 2014 och till utställningens öppnande i mars 2015. Den här gången underökte vi vissa saker närmare: texterna, tekniken och hur syntolkningen i biografen fungerar. Vi passade också på att undersöka hur utställningen upplevs om man går ensam eller om man går i sällskap med en vän eller en annan besökare. Är det någon skillnad? Finns det någonting i sådana skillnader som man kan ta med sig in i tillgänglighetsarbetet?

Projektets Funktek-piloter gick först två och två eller tre och tre i ca 20 minuter i tittade på utställningen. De flesta gick tillsammamsn med någor de känner utanför Funktek (personer som upplevde utställningen för första gången i och med detta test). Därefter gick de ensamma och tittade. Efter det samlades vi i grupp och hade ett samtal om huruvida det var någon skillnad mellan att gå tillsammans med andra personer eller att gå ensam.

Att gå tillsammans

Många föredrog att gå tillsammans med någon annan. Det flesta läste mindre och under kortare tid när de gick i grupp. Men samtidigt kunde de bolla inehhållet med varandra. Känslan som piloterna uttryckt har varit att en genom detta samtal lär sig mer. Kunskapen om utställningens ämnen skapas då i första hand genom mötet mellan besökarna snarare än genom mötet mellan besökare och utställning:

”Det är mycket som inte blir tänkt när man går ensam”

På bilden ser man Funktek-piloter som testar Urbanum på Göteborgs stadsmuseum. Det är fyra stycken och de står framför en stor bild av Göteborg och en lång historisk tidslinje om Göteborg. Golvet är gult och grönt.

På bilden ser man Funktek-piloter som testar Urbanum på Göteborgs stadsmuseum. Det är fyra stycken och de står framför en stor bild av Göteborg och en lång historisk tidslinje om Göteborg. Golvet är gult och grönt.

Att gå ensam

Även om de flesta tyckte att de var trevligare att ta del av en utställning med någon annan, så var de även vissa piloter som tyckte att det var lättare att gå ensam:

”då kan jag gå hur jag vill… även om det blir lite tråkigare”.

Några upplevede också att de blev mer granskande till vad utställningen berättade och att de läste texterna mer ”journalistiskt” när de gick ensamma. Generellt så lade piloterna ner mer tid på att läsa texter och kolla på filmer när de gick ensamma. För vissa kändes längre texter kändes lättare att ta till sig. Men det fanns dock de som tog in mindre när de gick ensamma, eftersom de upplevde ett behov av att bolla innehållet med någon.

Vad vi lärde oss:

Av detta mycket enkla test lärde vi oss att det är större chans att en besökare som går ensam tar sig igenom en större mängd information än om de går i grupp. Utställningars fördjupningdelar skulle därför kunna presenteras i delar av utställningen som är mindre och intimare (utan att för den delen vara fysiskt otillgängliga). Besökare som går i grupp baserar istället sin upplevelse på mindre delar information, men skapar kunskap genom samtal med varandra. Större och kortare texter – eller t.ex texter som innehåller många frågeställningar riktade till besökaren – kan därför placeras där det finns mer plats och utrymme för att samtala i grupp.

Fler tester skulle kunna visa om dessa första antagenden stämmer, men vi upplever ändå att vi fått med oss värdefull information in i fortsättningen av projektet.

***

Det vidare fokuset under hösten kommer att bli en 1600-tals utställning om Göteborg. Parallellt med detta håller vi på att sammanställa resultatet från sommarens stadsvandringar. Så fort rapporten är klar kommer delar av den att publiceras här!

Fortsättning följer…

/Daniel

Funktek berättar om tillgänglighet och stadsutveckling!

Den 9 september klockan 11:30 till klockan 13:00 är det Urban Lunchtime på Göteborgs stadsmuseum. Det är en seminarieserie om stadsutveckling. Den här gången är det Funkteks Magnus Eriksson som berättar om sitt arbete. Han är projektets forskare och har undersökt kopplingen mellan tillgänglighet – kultur – teknik och stadsutveckling.

Mistra Urban Futures arrangerar semineriet. Efter föreläsningen bjuds det på lunch. Anmäl dig på Mistra Urban Futures hemsida: KLICKA HÄR!

Bild på rosa postitlappar och ordet stadsutveckling som hänger på en vit vägg.

Bilden är från en Workshop i URBANUM som vi hade i Maj 20124. Då pratade vi bland annat om vad ordet stadsutveckling betyder.

Syntolkning pågår!

Den 16 och 22 juni 2015 höll Eli Tistelö och Anette Wilhelmsson en introduktion i syntolkning för museets pedagoger och värdskap. Kursen var ett led i Funkteks arbete med att genom pedagogik öka tillgängligheten på Göteborgs stadsmuseum. Vi började med en enkel övning där alla deltagarna fick beskriva sig själva genom att berätta om två olika attribut. Därefter gick vi – blundades – ut i olika rum på museet och beskrev föremål för varandra.

Bilden visar ett utställningsrum med mycket montrar och föremål i. Delar av museets personal står utspridda i rummet. Alla blundar. I lurarna hörs syntolkning.

I lurarna hörs syntolkning.

Det här fick vi lära oss:

Syntolkning handlar om att förse besökaren med information som hen kan skapa inre bilder med. Oavsett om man är seende eller blind skapas inre bilder på samma ställe i hjärnan. En seende person grundar dessa bilder på visuella intryck medan en blind person grundar bilderna på information via hörseln. Syfet är att besökare ska lämna en programpunkt, visning eller liknande med en likartad upplevelse oavsett hur hen fungerar.

Syntolkning handlar ej om att tolka verkligheten åt besökaren utan om att ge hen information som gör att hen kan tolka verkligenheten på egen hand. Om en seende inte förstår en tavla genom att titta på den ska heller inte en blind person förstå motivet efter att ha fått en syntolkning. Det är alltså skillnad på att syntolka och på att guida.

Syntolkning handlar lika mycket om att sålla bort information som att beskriva. Om en person får för många delar av ett föremål beskrivet blir intrycken för många – det blir rörigt – och svårare att skapa en inre bild.Syntolkning kan även öka upplevelsen för seende genom att t.ex. en visning eller en power-point-presentation blir mer beskrivande till sin karaktär.

IBilden visar ett utställningsrum med mycket montrar och föremål i. Delar av museets personal står utspridda i rummet. alla blundar. lurarna hörs syntolkning.

Syntolkning av 1800-tals utställningen på Göteborg stadsmuseum.

Att tänka på:

  • Alla beskrivningar är bättre än ingen beskrivning alls (det är bättre att göra ”fel” än att inte göra alls).
  • De tar 4 – 5 gånger längre tid att syntolka någonting än att se.
  • Om någonting låter i bakgrunden – om en hylla brakar ner i en utställning under en visning – är det bra att även syntolka vad som har hänt, även om det inte ingår i syntolkningen (annars kommer besökaren inte kunna fokusera på resten av syntolkningen utan börja tänka på vad som kan ha hänt).
  • Lämna utrymme för tystnad så att besökaren får tid till att skapa sig bilder.
  • Ingen information är för banal.
  • Använd gärna metaforer men ej sådana som inte alla har erfarenheter ifrån. Metaforer som ”det ser ut som en trappa” är bättre än ”som ett moln” eftersom även blinda personer har erfarenheter av trappor (men ej av moln).

Personbeskrivningar:

  • Hur gammal och lång är en person? Att beskriva dessa två kategorier hjälper många att skapa en inre bild.
  • Undvik ord som ”gammal” eller ”ung”, ”kort eller ”lång”. Bättre att säga ”45 år” och ”178 cm”. Om du inte vet ålder eller längd är det bättre att gissa än att inte säga någonting alls.

Bilden visar två personer. Båda blundar och lyssnar på syntolkning.

Föremål:

  • Det spelar ingen roll från vilket håll ett föremål syntolkas ifrån.
  • Börja med föremålets funktion; t.ex. ”det är en stol”. Då har du någonting att bygga vidare på.
  • Gissa storleken
  • Beskriv material
  • Är stolen sliten, blöt, ligger det skräp bredvid?
  • Hur fungerar föremålet i sin miljö? Är det någon som använder föremålet?

Rum:

  • Be gruppen ställa sig med ryggen mot den dörr de kom in igenom. Efter att detta är gjort kan du börja använda ord som ”till höger” etc.
  • Börja med att ge en helhetsbild; ”det är föreläsningssal”; ditt första synintryck. Lägg till rummets storlek (i meter)
  • Varifrån kommer ljuset?
  • Vilken funktion harrummet och vad finns det för föremål i rummet?
  • Vad är för material och vad finns det för färger i rummet? (ej för mycket detaljer).
  • Gå runt i rummet med tunga steg.
  • Knacka på väggar, dörrar etc som du beskriver. Då kan man höra sig till ungefär var det är och om det är en ”hård” vägg t.ex.
  • Använd ej ord som ”här” och ”där”. Säg i stället ”till vänster om dörren” eller ”tio meter bakom mig”.

Det finns naturligtvis mycket mer att lära om syntolkning. Det här är bara början för museet att bli bättre på att beskriva sånt som vi vill visa för våra besökarna!

Ett stort tack till Eli och Anette för en bra workshop!

/Daniel

Stadsvandringar på Göteborgs stadsmuseum

Under våren har Funktek fokuserat på arbetet med stadsvandringar. Under år 1 testades stadsvandringarna vid själva utförandet. Denna gången har vi varit med i redan under framtagandet av vandringarna, tillsammans med museets pedagoger. Vi började med att testa av stadsrummet för att hitta platser som funkar ur tillgänglighetsperspektiv. Därefter testades pedagogiken och i ett tredje test undersökte vi olika tekniker som kan bli aktuella. Detta har varit ett sätt för projektet att i praktiken arbeta med struktur (vandringens längd och rutt), pedagoik och teknik parallellt. Arbetet med innehållet av vandringarna har tagit fram samtidigt och påverkats av de olika testerna. Temat för vandringarna är 1600-talets Göteborg.

På bilden ser man flera testpiloter som går och kör permobil på en gata, över spårvagnsspår, det finns butiker och träd i bilden. Test av stadsrummet. Vilka platser är tillgängliga i Göteborgs innerstad?

Test av stadsrummet. Vilka platser är tillgängliga i Göteborgs innerstad?

Som ett resultat av förra årets utvärderingar kommer museet i år att testa 3 olika varianter av stadsvandringar: en stadssittning, en stadspromenad och en stadsvandring. Anledning är att besökare har önskat olika längd och olika fördjupningsnivåer. Vi har också sänkt maxantalet till 20 personer.

Våra tester från förra året visade på behovet av att utveckla fler verktyg till den pedagogiska verktygslådan. Vi kommer därför att ha en syntolkningskurs för museets pedagoger den 16 juni. Tillsammsn med museets pedagoger har också infört olika taktila och på andra sätt kännbara element, så som örter som kan provsmakas och hästskit som kan luktas på. Vi vill på detta sätt undersöka om sådana lösningar kan öka chanserna för att fler besökare kan ta del av innehållet, oavsett hur normbrytande hens funktionsvariation är.

Test av lukt. Kan hästskit öka upplevelsen av berättelsen om 1600-talets Göteborg?

Test av lukt. Kan hästskit öka upplevelsen av berättelsen om 1600-talets Göteborg?

Vad gäller tekniken testades 3 olika koncept; en taktil karta utskriven med 3d-printer; möjlighet till att spela upp ljud; samt en slags kikare som appliceras på en smartphone och som gör att man kan se sådant som man geografiskt befinner sig långt ifrån. Testet visade att införande av ljud har funkat bäst.

Test av teknik.

Test av teknik.

Stadsvandringarna startar den 30 juni. Under sommaren kommer vi att utvärdera hur de nya tilläggen fungerar. Projektet kommer att sammanställa en rapport om hela processen efter sommaren.  Fortsättning följer!

 

Arbetet med utställningen Musiklivet Göteborg

Den 4 Februari hade vi en workshop där vi jobbade med den kommande utställningen Musiklivet Göteborg. Utställningen kommer berätta om Göteborgs musikliv från 50talet fram till i dag. Funktek höll en workshop med utställningens formgivare och pratade om vad hen ska tänka på för att formgivningen ska bli så tillgänglig som möjligt.
Under workshopen testade vi planeringen av utställningen. Vi testade också tre olika upplevelserum som kommer finnas i utställningen. Det ena är ett filmrum där en kommer kunna kolla på filmade intervjuer med kända musiker. Ett annat upplevelserum kommer vara byggt som en musikstudio. Ett tredje rum kommer bli en dansstudio. Förenklat kan en förklara det som så att utställningsgruppen vet VAD de vill ha med i utställningen, men inte HUR det ska lösas rent praktiskt. Detta och lite mer testade vi och snackade vi om i denna workshop.

Vy över entréhallen, ett av uställningsrummen. I bakgrunden syns en stor bild av en karta över Göteborg. Framför den med ryggarna mot kameran står 6 workshopdeltagare. De står vända mot en person som talar.

Viktigt med en ordentlig introduktion

Några saker som vi pratade om var att det är bra att ha en introduktionstavla i det första rummet av utställningen. På den skulle det stå lite kort om vad utställningen handlar om och det skulle finnas en taktil karta som talar om hur utställningen är disponerad mellan olika rum. Detta skulle underlätta för personer med en synvariation att hitta i utställningen. Flera andra tyckte också att det skulle skapa en helhetsbild av själva utställningen.

Flexibla sittplatser i filmrummet

En viktigt sak att tänka på i ett filmrum är bland annat ljusnivån. Det skapar ju en viss stämning att ha det ganska mörkt där en ska kolla på film. Men samtidigt är det viktigt att det inte blir för mörkt, Viktiga saker att ha koll på så som dörröppningar, sittplatser och hörlurar behöver också mer ljus för att en ska kunna urskilja dom i rummet. När det kommer till sittplatser så pratade vi en hel del om det. Det är på ett sätt bra med flexibla sittmöbler. Då kan rummet enklare anpassas för olika personers behov. Om en till exempel använder rullstol så är det ju bra att det inte sitter en bänk ivägen framför en tv-skärm så att en alltid måste kolla snett från sidan. Samtidigt kan det lätt bli rörigt med många flyttbara möbler i ett rum. De kan ju utgöra en snubbelrisk och om de är tunga så blir de ju inte speciellt flyttbara i alla fall. Vad är då en bra lösning? Vi pratade om utfällbara sittplatser liknande biostolar. Då kan en ju välja om en vill fälla ut sätet eller inte. Vi pratade också om att de borde finnas flera rader med sittplatser. På så sätt kan fler personer titta på samma skärm samtidigt utan att det blir trångt.

Bild från ett av utställningsrummen. Mot en bakre vägg på en bänk sitter fem workshopdeltagare. Till höger om dem står två personer och längst till vänster i bild är en person som sitter i en permobil. I mitten av bilden finns en rund matta med ett motiv av en karta.

Hur skapa en rumskänsla utan väggar?

Studion ska byggas i ett av utställningsrummen, men tanken är att inte bygga ett litet slutet rum utan att bygga ett öppet rum. Men hur gör en det? Ett förslag från formgivaren var att bygga upp rummet ca 20 centimeter upp på en platå. Det förslaget fick en hel del kritik på en gång. Om du bygger ett trappsteg då måste du ju ha ramp upp. Och om du har en platå så måste du ju ha skyddsräcke runt om. Och hur gör du när du ska ner för rampen, får du plats att vända i rummet och köra ner eller måste du backa? Ni förstår säkert nu hur osmidigt det skulle bli för alla som använder rullstol eller permobil. Istället föreslogs en kontrasterande matta på golvet för att skapa en känsla av rum. Också tyger som hänger ner kan användas för att skapa avgränsningar.

Vem vågar dansa i dansrummet?

I dansrummet är det tänkt att besökaren ska kunna kolla på videor av personer som dansar tidstypiska danser från olika årtionden. Hur det ska lösas rent praktiskt, det pratade vi om på workshopen. En tanke är att en som besökare kan bli förbredd på att det kan vara människor som dansar i rummet. För den som redan befinner sig i rummet kan det vara  bra att veta att andra är på väg in i rummet. Sen pratade vi också om att danserna borde vara syntolkade. Ett förslag är att det ska sitta en lampa utanför rummet som lyser grönt om rummet är tomt och rött om någon är i rummet. Det har också kommit förslag att det borde finnas någon teknik eller system som talar om för de som är inne i rummet när någon anna är på väg in.
Detta och jättemycket mer pratade vi om och kom vi fram till i denna workshop. Fortsätt följa vår blogg så kommer det snart ut fler inlägg om andra workshops vi haft och vad vi kommit fram till i dom.
Snart är det dags för denna sommarens utvärderingar av stadsvandringar. Om du vill veta mer om det kolla i schemat här på funkteks hemsida www.funktek.se/schema
Lilian